Min partner in crime för Haute Route Pyrenées 2014, Niels, har under dagen suttit och postat youtube-klipp från årets upplag av loppet på Facebook..
“Here´s to the crazy, the misfits, the rebels, the troublemakers, the round pegs in a square wholes, the once who see things differentially. They are not fond of rules, and they have no respect for weakness. You can fight it, you can shout it, you can suffer with it. While some might see them as crazy once we see them as genius. Because the once who think they can concur 19 mountains ARE crazy.”
Crazy misfit? Är det mitt nya epitet alltså? Eller nytt och nytt, jag vet inte? Det kanske bara är definitionen av mitt allmäntillstånd som beskrivs i filmen ovan? Jag tycker det är en väldigt målande beskrivning i alla fall. När jag har frågat några vänner om dom vill följa med, så har svaren låtit “jag är inte redo”, “jag måste hinna träna mer”, “jag är i för dålig form” och så vidare… och det är ju ett sätt att angripa problemet. Eller så bara anmäler man sig och hoppas på det bästa! Det är ju bara paddla på lite uppför, det är inte svårare än så. Det kommer inte göra mindre ont 2015, det kommer inte vara mindre jobbigt, och formen kommer antagligen vara lika dålig då ;)
Ibland tror jag bara att människor går miste om så himla mycket roligt för att allmänuppfattningen är att man måste vara 200% redo för att göra saker! I många fall blir man aldrig mer redo än “sådär”, ska man då tacka nej varje gång? Nej, jag tycker det är ett tråkigt synsätt (därmed inte sagt att man ska säga “Let´s” till absolut varje pris som helst). Men det är väl bättre att köra och så går det som det går, det värsta som kan hända är ju att det INTE går och det är väl inte så farligt? Jag tror det är få människor som känner sig redo för Haute Route IDAG, men jag tror vem som helst som jag frågat KAN vara redo om 10 månader om bara viljan finns!
Våga mer människor! Våga mer!
