Slutplanering för Haute Route

De sista pusselbitarna för resan till och från Haute Route håller precis på att falla på plats. Loppet går ju från måndag 1/9 till söndag 7/9. Jag har precis lyckats bokat mig ett flyg till Barcelona redan fredag eftermiddag. Det känns ganska skönt att komma ner i god tid och hinna acklimatisera sig innan det är dags att bekänna färg. Stressa är inte behagligt, stressa när man ska cykla 790 km och 19500 höjdmeter är i allra högsta grad inte en bra uppladdning.

Nu får vi fredag kväll + 2 hela dagar till att skruva ihop cyklarna, provcykla lite, packa om våra väskor och drop:a det vi inte behöver under loppet + cykelväskan hos arrangören samt packa om det vi behöver i den officiella väskan som följer med oss under loppet. Kan ni tänka er att göra det här i panik? Det är inte så kul att upptäcka att man t.ex. glömt att lägga cykelskorna i rätt väska och den där favorittröjan som man sett sig i hela veckan den är också borta.. o.s.v… nej, tack.. både skorna och favorittröjorna ska med! Kanske några par byxor också… blir väldigt naket och obekvämt annars!

Loppet går ju från Barcelona och upp till Biarritz på franska västkusten!
general3

Sen kommer utmaningen hur man ska komma hem? Och när? Jag skulle gärna ligga på stranden, helt apatisk och nöjd, i typ 2 veckor och förtränga mitt liv hemma helt men jag har tyvärr inte riktigt tid med det. Jag sparar gärna lite semester till i sommar också, så man kan få sina fyra veckor i slapp-mode, och då finns det inte så många dagar kvar att spela med efter alla inbokade cykelresor fått sitt också.

3 nätter ska jag i alla fall unna mig i Biarritz och San Sebastian (vi flyger hem från San Sebastian så det blir kanske en natt där).
biarritz-city
Biarritz, Frankrike..

SanSebastianConcha
San Sebastian, Spanien… 

Det känns som om en liten minisemester efter loppet är bättre än att bara dra hem i panik på en gång. Biarritz och San Sebastian verkar dessutom vara två riktiga pärlor så ännu mer anledning att stanna kvar. Så kan man njuta av sitt förhoppningsvis genomförda stordåd på något lagom lyxigt hotell! Eller det behöver inte vara så lyxigt, det blir lätt sk*tnödigt när det “ska vara”, det räcker med havsutsikt, gigantisk säng och halvstor balkong. Kanske lite room service.. och champagne…. och kanske lite choklad också! Då är jag nöjd! Mer än nöjd! Torde inte vara så svår-fixat.

Så nu är det väl bara att hålla tummarna för att jag inte cyklar in i en bergvägg några dagar tidigare och får spendera minisemestern i gips-vagga. Det vore hemskt mycket waste….

Teknikutveckling: Det går ju framåt det här

Jag har precis börjat göra världens upptäckter på MTB:n! Trots att min hårfärg snarare är åt det ljusbruna hållet med kanske lite röd ton så undrar man ibland om det inte är så att skallen är totalblond och full med bomull egentligen? (Ja, jag vet, blondiner är inte uteslutande fulla med bomull.. just kidding!).

Ganska ofta när man cyklar i skogen så ligger det ju antingen stockar tvärs över stigen, eller stora stenar, eller längsgående fåror som man måste försöka ta sig över smidigt och inte köra fast i. Jag har ju lite “hursvårtkandetvara“-mentalitet, eller “detärbaraköra“… det behöver inte vara så krångligt liksom, känns det bra så go for it! Det funkar ju oftast i de flesta avseendena i livet, jag tycker det är effektivt och bra!

MEN… när det ligger en stor stock i vägen så funkar det ju inte att bara kötta på. Eller det har funkat ibland… men tar sats, blundar gärna för att det känns lite obehagligt, och hoppas att om man bara kör tillräckligt hårt in i stock-f´n så kommer framhjulet magiskt flyga över.. ehrm… det har visat sig sådär framgångsrikt… med lite tur tar det bara tvärnit och man hinner sätta ner ena foten innan man flyger över styret. Med lite otur hinner man ingenting annat än att flyga över styret. Men hallå liksom.. MAN KAN JU HOPPA ÖVER HINDRENA OCKSÅ JU!!!

Ibland går verkligen inte hissen hela vägen upp… varför har jag inte ens försökt lyfta på framhjulet och utnyttja fjädringen lite innan? Varför tror jag att en stock går att bara köra rakt in i så kommer man magiskt flyga över? Ehrm… blond alltså… undra hur jag tog mig igenom 5 år på KTH? Egentligen?

Men därför blev jag såklart extra glad när jag nyligen hittade den här artikeln i “Svenska Cycling Plus“! En helt ny värld öppnar sig… polletten har trillat ner, hissen är på väg hela vägen upp, indianerna är tillbaka i kanoterna! Det är fantastiskt, vilket halleluja-moment!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag testade mina nyfunna kunskaper lite under gårdagens cykelpass i Knalleborg och det finns tyvärr inga riktiga hinder där, men väl ganska många backkrön som man kan hoppa ut för. Mycket roligt! Mycket mycket mycket roligt!

Nu behöver jag bara lite mer stockar och stenar så jag kan testa mina mad jumping skills på riktigt! Det är bara hålla tummarna för att det är en mycket mer effektivt approach än att bara köra rakt in i väggen!

Videobevis från skogen

Jag hade med mig min actionkamera i förra veckan på en av rundorna, jag tänkte att det kunde vara lite roligt att fånga lite vintercykling på film. Jag vet inte om resultatet blev så bra som jag tänkte att det skulle bli, det blir ju lite lätt med vibrationer när man cyklar på snö så filmandet blir lätt skakigt.

Men det kanske visar lite på hur himla mysigt det är ändå (det börjar dock gå över gränsen snart med mysandet, korvgrillning har nämnts efter helgens upptäckt i skogen. Låter inte alls tufft och hårt ju!!).


Här i slutet av 10 km´s spåret ute i Knalleborg, Ekerö!


Sen var det viktigt att föreviga på film när Batman blir omcyklad av en tjej uppför… mycket viktigt poängterande!

Det är ändå lite roligt att bevara små utvalda delar av sina cykelturer på film, även om det är helmörkt och man är mitt i skogen!

Testcykling: Endurospår uppe vid Arlanda

Cykelplanerna för dagen var att hoppa upp på hojen och trampa upp till Arlanda för att testa ett par Endurospår som vi nyligen fick nys om. Jag snubblade nämligen över några vackra bilder på Facebook i veckan och tänkte att det här ser ju hur kul som helst ut. Efter lite dividerade om vi skulle släpa oss upp med bil (meckigt med cyklarna) eller ta pendeln eller bara cykla så bestämde vi oss för HTFU och nu cyklar vi!

Jag vet inte hur lång tid det tog att ta sig fram till startpunkten, vi tog bland annat en liten omväg via Märsta som säkert gav nästan en mil extra på mätaren. Dagens första hinder stötte vi på i höjd med Arlanda på en av de små skogsvägarna vi tog för att hitta spåren..
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Isgata…. inte ens 800 dubb hjälpte här!

Efter ganska exakt 50 km stod vi redo för att slänga oss ut i skogen äntligen! Jag hade inte gjort min geografiläxa riktigt innan, för när vi närmade oss start så insåg jag ju precis exakt vart spåren och vi var någonstans. Bredvid Arlanda Test Track, som jag tävlade på i juni. Hade jag insett det så hade jag ju vetat exakt vart vi skulle. Det var hur som helst skönt att lämna smattrande asfalt bakom sig och ge sig in i skogen!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Då blir man ungefär SÅHÄR glad….

Det var väldigt skönt att för en gångs skull vara ute i dagsljus och cykla och inte behöva släpa på dubbla strålkastare. Det var perfekt vinterväder med 4-5 minusgrader och strålande solsken!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Perfekt dag för skogsutflykt!

Spåren höll tyvärr lite för blandad kvalité, hade det varit som på bilden ovan hela tiden så hade det ju varit perfekt. Nu var det extremt uppkört bitvis och ganska höga kanter bredvid spåren, d.v.s det går inte att trampa för man slår i. Det gällde alltså att komma in med hög fart i många partier för att kunna ta sig ut på andra sidan utan att trampa. Bitvis låg det extremt mycket kvistar och småträn över banan, jag funderar på om dom lägger ut det för att inte köra upp marken fullständigt? Det blev i alla fall lite knepigt på hojen.

Jag var dessutom ganska trött redan här efter 2.5-3 timmar transport så jag valde att klicka ur kors och tvärs istället för att ens försöka våga cykla. Det blev ju sådär resultat på det och jag lyckades ändå med någon SPD-vurpa och en halv OTB som slutade med knä i styret istället (jag missade superbulan som jag fick sist i Judarn och tog ovansidan knät istället, alltid något!). Mesig skogscyklist = dålig skogscyklist! Trött skogscyklist = också himla dålig skogscyklist!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Batman höll fanan högt i alla fall och cyklade på i rask takt..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag använde fotograferande som ursäkt för att jag tog så lång tid på mig att komma ikapp honom…

Vi var ganska överens efteråt om att 800 dubb hjälpte (eller kanske inte bara dubben, utan även dimensionen och mönstret på de nya däcken). Jag gjorde en snabbkoll när jag kom hem och endast en dubb verkar jag ha tappat = bra kvalité!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Ett helt annat flyt ovanpå snön, man skär inte igenom lika lätt! Mycket bra!

Gällande spåren så är det kanske inte värt att cykla 4-5 mil för att ta sig dit. Men å andra sidan är det inte heller värt att ta bilen upp för det där. Ehrm, det kanske inte blir något återbesök med andra ord, eller så får man se. Det var en fin dag hur som helst och nästan 6 timmar i sadeln gav ett rejält mos i huvudet!

Dagens höjdpunkt, eller “low point” beroende på hur man ser det var när vi lätt trötta och hungriga var på väg ut ur skogen och mitt i ingenstans sitter en familj på fyra och grillar korv!!! Hade jag inte haft mer sans och vett i kroppen hade jag bjudit in mig själv på provsmakning….

Veckans underhållning: Lördagsfyror

Veckans fyror blev lördagsfyror istället för söndagsfyror, för imorgon väntar cykeläventyr utomhus så det fick bli lite omplanering!

Planen var egentligen att knäcka fyrorna på morgonen/förmiddagen sådär lagom 2 timmar efter frukost, men jag var alldeles för mycket i lördagsmysmode och lyckades inte ta mig i kläderna och ur sängen först alldeles för sent och då var det bara masa sig iväg till planerat födelsedagsfirande istället och fyrorna fick bli en eftermiddagsaktivitet!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vänster: Dagens pass! Höger: Förra veckans pass!

Det går verkligen framåt i rask takt, det är roligt, det motiverar verkligen! Jag hade lite tankevurpor redan i början av passet idag och började på intervall 2 bäva för intervall 3 och 4. Detta bara för att intervall 3 var så himla vidrig sist. Istället för att fokusera på intervallen jag var i så började jag tänka “det kommer göra så himla ont snart, det är så jobbigt redan nu och snart blir det tusen gånger värre“. Sen försökte jag omleda tankarna och saker som “det gör ondare att föda barn, det är inte så j´vla skönt att bli knivhuggen heller, det är värre att bryta benet än trampa intervaller” poppade upp i huvudet. Det mentala är kanske inte på plats när man ligger på kräksgränsen.. jag vet inte..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Dagens pass i närbild…

I siffror så lyckades jag med:
Intervall 1: 318.61 (307.58 sist) watt, 176 (176 sist) medelpuls, 37.01 (37.59) km/h

Intervall 2: 311.35 (311.45) watt, 177 (180) medelpuls, 36.62 (37.54) km/h

Intervall 3: 309.76 (307.5) watt, 181 (183) medelpuls, 36.23 (36.81) km/h

Intervall 4: 308.23 (298.27) watt, 182 (184) medelpuls, 36.29 (35.22) km/h

Mer watt än sist och lägre medelpuls under intervallerna är ju bra tecken på att det går framåt. Att hastigheten blir lägre när watt:en går upp har jag inte lyckats förstå ännu. Är det kadensen jag fulat ut mig på? Jag tror ändå att pressa så mycket watt som möjligt dessa fyra minuter är viktigare än att även hålla en hög hastighet!

Jag kanske är REJÄLT “delusional” nu men jag tänker någonstans i mitt lilla huvud att upp till 350 watt borde jag faktiskt kunna ta mig! 3-4 veckor med bitvis stegrande BRA (bra = tuff, hård, intensiv) träning är allt jag har bakom mig just nu så med 10-15-20 veckor i benen på samma tema så borde det finns rejält mycket mer?

Den som lever får se! Jag hoppas kunna hålla uppe fyror-en-gång-i-veckan-vanan även om det är rejält kräks-o-nästan-svimfärdig-jobbigt! Idag var det faktiskt LIIIITE lindrigare än sist… bara en sån sak!