Jag har ju efter lite velande och funderande bestämt mig för att jag ändå ska åka Vasaloppet i år igen. Jag åkte första gången förra året och fick mersmak, kanske inte för just Vasaloppet utan snarare för längdskidor. De senaste två åren har jag verkligen återfunnit längdåkningens värld efter en frånvaro sen många år, sen jag var typ 12-13 år skulle jag gissa spontant.

Anledningen till att inte åka i år igen är först och främst snöbristen. Att åka utan att träna riktigt vill jag inte, jag har gjort sånt alldeles för många gånger redan, det gör bara ont liksom. Det går hur fint som helst att “överleva” men njutningen förbyts mot smärta så det är liksom inte värt. Men nu finns det tillräckligt med snö och årets skidpremiär har avklarats. Nästan 25 km har jag fått ihop hittills……. kanske tur att det ändå är 4.5 veckor kvar till dom där 90 km:erna skall avverkas. Innan dess, om bara 2.5 vecka ska jag dessutom klämma in Engelbrektsloppet på 60 km. Engelbrektsloppet har jag åkt dom senaste två åren och det är ett fint lopp i lilla Norberg.

För att förtydliga det här med träna “riktigt” så räcker det kanske med 15 mil för min del för att Vasaloppet ska bli behagligt. Jag minns inte om rekommendationen är 50 eller 100 mil, men det är ju hysteriskt mycket. Jag har inga ambitioner utöver att möjligen vara i närheten av fjolårets tid (höga 8h-någonting.. 8h48min kanske?) och sen dricka så mycket blåbärssoppa det bara går och kanske att inte vurpa i år heller. Känns som en lagom målsättning!

Idag smet jag supertidigt från jobbet lite spontant för att försöka hinna ut i vintersolen! Det gick NÄSTAN hem…

Jag hann åka lite i ljuset och framför allt så fick jag ju se solnedgången från skidspåret. Normalt sitter man bara på jobbet och ena sekunden är det ljust ute och andra är det tvärmörkt. 6 varv fick jag ihop i 2-km:ers slingan! Alltid något… saknar grymt mycket alla naturspår/eljusspår men det finns ju ingen snö ute i skogen så platt platt platt mark it is så länge!

Dagen till ära hade dom två av snökanonerna igång för att fylla på med snö på ett ställe längst spåret. Det innebar ju att man, 1: fick åka genom snösprutet (lite simulerade snöstormskänsla, halvmysigt ändå), 2: fick åka över vattenslangen en gång kort därefter, 3: fick åka över vattenslangen IGEN en gång till kort därefter…. lite trassligt med andra ord men men, det finns fina spår så man ska väl inte klaga. Dock så sprutade snökanonerna ner mitt hår fullständigt och när jag skulle försöka få av mig pannlampan efteråt så ville inte kabeln följa med loss…

En 10-15 minuter i bilen, en mindre vattenhög i knät och SEN kunde jag äntligen få loss kabeln..

Nu hoppas vi på MER snö (det bär emot att säga för då blir det ju rejält svårcyklat i skogen… men men ) inom kort så det går att få åtminstone något litet träningspass i skogen! Annars blir det nog svårt att hålla balansen när det går rejält nedför både på Engelbrektsloppet och Vasaloppet!

Det var faktiskt inte så kallt som det ser ut! Riktigt behagligt snarare… utöver sprutet i håret då möjligen..