Mitt “fredagsmys” (konstigt ord det där egentligen, finns det tisdagsmys också egentligen?) innebär de senaste två veckorna CYKLA! Vad annars? Fredagkväll är egentligen en ganska bra dag att cykla på, det är totalt öde ute och man behöver verkligen inte slåss om vägarna med vare sig andra cyklister, fotgängare eller bilar! Lugnt, stilla och superharmoniskt! Klockan 19 var mötestiden med parhästen Batman och det var inte direkt stor aktivitet ute vid Ängbyplan där vi möttes! 
Tanken var att testa den omtalade Reflexbanan i Judarskogen! Det var alltså bara på med så mycket belysning som möjligt och sen ge sig ut på reflexjakt. Jag är glad att Batman körde före mig för då kunde jag fokusera på att följa honom och göra smarta spårval snarare än att höja blicken allt för mycket för att leta reflexer!
Banan visade sig ganska snabb vara både ganska jobbig och ganska svårcyklad. Bitvis fick vi världens flyt och kunde cykla ganska länge och bitvis fick man promenera mer än cykla! Det är väl läge att erkänna att ingen av oss är några MTB-proffs direkt, men vi jobbar på det. Stackars Batman kör dessutom omkring på en 15 kg tung hybrid! Inte för att det gick bättre för mig med en riktig MTB så jag vet inte om hybrid-argumentet funkar? Det var hur som helst helt öde i skogen, ingenting förutom två entusiastisk cyklister syntes till! 
Jag vet inte hur länge vi var där inne i skogen, men banan var 6 km och jag hade kanske tänkt att det skulle ta en halvtimme eller så, jag vet inte hur jag tänkte då för det var ju totalt fel. Det tog snarare över en timme innan vi hittade ut. Sista två km:erna lyckades jag dessutom vurpa inte mindre än 4 gånger! Jag som klarat hela rundan utan missöden körde på allt som gick att köra på och jag tror det var tröttheten som gjorde sig påmind. 3 gånger lyckades jag dessutom ramla på en sten, först var det armbågen som fick sig en smäll, sen nederdelen av låret och sista gången gick högerknät rätt ner i en sten. Fast blåmärkena är gigantiska idag så gjorde/gör det inte så ont! Men var ju totalt onödigt ändå! Stackars cykeln fick sig en rejäl smäll på styret och när jag kom hem såg jag att ena bromshandtaget tappat en rejäl flisa..
Mina tankar om att hinna 2-3 varv förbyttes ganska snabbt till 1 varv är enough och rundan avslutades med en så kallad “fulfika” på OKQ8a vid Brommaplan!
Jag tycker det syns ganska tydligt på fikavalet vem som har fått för sig att hon ska cykla VR JÄÄÄÄTTEFORT (så fort så jag pratar inte ens om det) och sen klättra 20.000 höjdmeter i September och måste göra smarta näringsintagsval och vem som sk*ter i vilket och moffar vad som helst för glatta livet… fast vem väljer inte en kanelbulle framför en banan? Egentligen?
På vägen hemåt passade jag på att stanna och kika ut på stan från Tranebergsbron! Perfekt kväll för cykling, kanske vinterns sista tur i cykeltjocktröja och på bar mark så jag är mycket nöjd med att vi tog oss ut!
