Fördelen med att förlägga sin arbetsdag hemmavid är att det går att utnyttja tiden till lite annat, bland annat ta en långlunch för att hinna åka lite skidor när de fortfarande är ljust ute. Nackdelen är ju att man får jobba senare på eftermiddagen/kvällen för att kompensera, men det kanske det är värt för att få vara ute i lite dagsljus.

Ryktet har ju gått att det finns en liten 500 meters slinga med konstsnö ute på Ekerö som är åkbar, närmare bestämt vid Ekebyhovsbacken. Döm om min förvåning när jag insåg det i tisdags. Att kunna åka skidor i Stockholm just nu är ju en dröm.

Att Ekebyhov dessutom kan ha 3 backar för utförsåkning öppna är ännu märkligare. Jag förstår inte hur dom kan ha snö när det överallt annars har regnat bort. Jag antar att dom grundat rejält med konstsnö så underlaget lyckats stå emot allt regn som öst ner senaste veckorna.

Rundslingan var ganska tråkig faktiskt, jag åker inte skidor för att åka runt runt på 500 meter, jag är ledsen men nej, det var inte underhållande. Det är BÄTTRE än att inte kunna åka alls såklart, men det blir inte några mastodontpass för mig där men skönt att få leka av sig lite åtminstone. Ok spår och lite kuperat faktiskt så jag lyckades även vurpa i en av utförslöporna. Spåren försvann och jag var inte beredd och körde rakt fram när banan svängde, till slut var jag tvungen att sätta mig ner på rumpan för att inte åka rakt ut på leråkern som var bredvid spåren. Tror ingen såg eländet i alla fall, det är det absolut viktigaste när man vurpar!

För att höja nivån lite på utmaningen så beslöt jag mig för att testa på lite Marit Björgen-takter a lá Tour de ski (nu kanske jag inte ska säga så eftersom hon bröt i år, men vi får projicera att det utspelade sig 2012 när hon plockade hem titeln) och klättra upp för skidbacken istället.

Första biten gick det ju bra att skida på som vanligt, sen blev det tyngre!

Ingen optimal dag att ha bakhalt på, borde lagt på nytt klister efter Engelbrektsloppet men det glömde jag ju såklart!

Jag vågade inte gå längre upp med rädsla för att inte överleva utförsåkningen!

Det är brantare än det ser ut, men inte alls i närheten av backen i Val de Fiemme som ju avslutar Tour de Ski. Det är bara konstatera att jag har en bit kvar till Marit Björgen-form, men kanske om jag får några år med rejäl blod-dopning och lite anabola så kanske det är fysiskt möjligt (nej, inte ens då tror jag att jag skulle vara i närheten).

Utför gick det så fort så jag knappt fastnade på bild. Men helt ärligt så är det lite smått obehagligt att köra utför skidbackar med längdskidor, det är ju inte mycket mariginal man har att spela på. Men kanske bra övning inför Vasaloppet? Allt för att åtminstone veta hur man bromsar om man skulle hamna i den här situationen i höjd med Risberg!