Helg och äntligen dags för fyror igen, jag har kört mina fyror som jag ska senaste veckorna men glömt av att skriva om det i alla fall de senaste två gångerna så den här gången kanske en liten rapport vore på sin plats. Det går verkligen framåt med fyrorna!
Idag gjorde jag misstaget att mumsa en god fisk- och skaldjursgryta med saffran någon timme innan och jag tyckte att jag åt ganska långt innan passet. Men efter ungefär 2 intervaller så hade jag bara saffran och räkor i halsen och det var inte alls långt ifrån att det hamnade en stor hög med kräks på vardagsrumsgolvet. Skönt att det inte hände, jag vet inte riktigt hur man skulle bete sig om man råkar spy mitt i passet? Spontant skulle jag gissa att man kör färdigt, men jag vet inte hur fräscht det skulle kännas? Nog om det kanske….
I siffror så lyckades jag lite mer detaljerat med (inom parentes tidigare toppnotering):
Intervall 1: 331,96 (318.61) watt, 169 (176 sist) medelpuls, 37.4 (37.01) km/h
Intervall 2: 327.14 (311.35) watt, 173 (177) medelpuls, 37.16 (36.62) km/h
Intervall 3: 323.23 (309.76) watt, 176 (181) medelpuls, 36.59 (36.23) km/h
Intervall 4: 316,34 (308.23) watt, 179 (182) medelpuls, 36.41 (36.29) km/h
Jag tycker det är helt hysteriskt bra med 332-316 i snittwatt, det kanske inte är så bra att det diffar så mycket mellan bästa och sämsta intervallen. Jag kan inte riktigt avgöra om det berodde på att jag gick ut för hårt eller hade för mycket saffran och räkor som låg i halsen och ville komma ut, det är oklart. Vi skyller på räkorna och saffranet och hoppas att alla intervaller går mot 330 nästa vecka!
Första och andra intervallen gick ganska lugnt och ledigt, det var jobbigt men hanterbart. Pulsen är ju löjligt låg i jämförelse med tidigare pass på en lägre watt. I tredje intervallen var spykänslan total och det var ganska jobbigt att överleva hela intervallen ut. I fjärde intervallen så blev det extremt jobbigt redan efter en minut och jag växlade till och med ner en växel i ungefär 2 sekunder, sen hann jag tänka “men nej ditt pucko, vad f´n gör du?” och växlade genast upp till samma växel igen. Enda positiva var att “strulet” åtminstone gjorde att en 30-40 sekunder försvann med tankarna på annat håll. Jag tror att med mindre mat i halsen så hade watt:en blivit en bit över 320, nu var det inte så mycket att göra.
Det känns verkligen som om mitt mer eller mindre “delusional” mål med 350 watt kanske är helt görbart! Jag ger det till april, SEN SKA JAG ÄTA 350 WATT TILL FRUKOST!!! Hoppas jag, annars tar jag tillbaka att jag precis erkände det här i skrift!