Vi fick den briljanta idéen tidigare under gårdagen att vi borde öva lite på att hoppa med våra MTB:isar! Den dystra sanningen är ju att vi är ganska dåliga på det. Jag brukar ju mest bara paddla så fort det bara går, halvblunda lite och hoppas på det bästa när det dyker upp hinder så det börjar kanske bli dags för en ny mer vettig approach.
Vi hittade en lagom stor parkeringsplats ute vid Drottningholm och byggde oss ett litet hinder och höll tummarna för att både Säpo och Högvakten skulle hålla sig borta.
Vi började med att lägga pinnen ovanpå snöhögarna men jag kan ju lätt erkänna att den höjden var inte riktigt realistisk för någon av oss. Däremot när vi sänkte den så gick det nästan. Det finns ganska stor utvecklingspotential hos oss båda kan vi bara lätt konstatera! Batman lyckades fånga mig på film när jag NÄÄÄÄSTAN lyckas flyga över hindret. Är det inte lite fint ändå? Kanske lite lite?
Nej, det är nog mest pinsamt det här “hoppandet”!
Men å andra sidan så måste ju alla börja från botten så det kanske inte gör så mycket? Pinnen fick sig några rejäla skrap i alla fall så det finns ju bevis för att vi faktiskt lämnat marken (som om filmen inte räckte eller som om bevis behövs).
Sen avslutade vi med en liten sväng runtom Kärsön för att få lite skogsfeeling! Det var isgata bitvis och våra nya fina dubbisar levererade onekligen en trygg och säker upplevelse. Jag fick även äran att agera modell bakifrån helt utan vetskap, kanske skönt att det hände i cykelspåret och ingen annanstans?
En iPhone och mörker bjuder tyvärr inte på några bildkvalitetsmässiga sensationer!
Hur som skönt att rulla lite lugnt, risigheten till trots, nu är det bara hålla tummarna för att det försvinner helt snart så det går att få lite kräksfeeling också!
