Lycka enkelt förpackad i form av små cykelprylar!

Cykelprylar är verkligen en cyklist bästa vän, det spelar ingen roll hur inbiten man är, cyklarprylar är ALLTID roligt. I fredags fick jag inte mindre än TVÅ paket med nya prylar. Ett från TEC och ett “egenbeställt” med lite småsaker (bland annat min nya kassett, bergsutväxling here I come!).
DSC_3152-1
Lite gott och blandat från TEC Components och Cycleurope!

Mössan var det som fångade mitt intresse kanske mest allt, jag tyckte den passade mig riktigt riktigt fint! Eller? Lite i alla fall?
DSC_3169-1
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är kondom aka. badmösselooken som är den bästa eller om man ska försöka gå efter en mer ungdomlig approach?
DSC_3179-1
Jag rösta nog själv för den mer ungdomliga approachen, jag gillar inte kondomer (på huvudet alltså, alltså inte det huvudet).

Det andra paketet innehöll egentligen inte så himla mycket grejer, det viktigaste var som sagt mina nya kassett med 11-28 i utväxling! Nu kommer verkligen bergen få pisk om några veckor, dom kommer inte ha en chans! Inte alls!
DSC_3159-66

Jag hittade även favoritenergikällan, PowerBars “Power Gel Shots” med colasmak och koffein, på superrea! Dessa är verkligen som att käka godis. Det är säkert ungefär lika nyttigt som vanligt godis också men när man cyklar långdistans behöver man inte bry sig om nyttigt hit och dit. Jag gillar dom i alla fall och halva priset mot CC var en bra deal! Därför kanske jag råkade köpa liiiiite för många, men men, det går säkert åt!

Årets kanske sista riktiga snöcykling

Igår tror jag faktiskt att jag fick både vinterns mest snörika cykelpass OCH vinterns absolut sista riktiga snöcykling. Man ska förvisso aldrig säga aldrig, men jag är lätt skeptisk till att det kommer komma snö i lika stora mängder som det gjorde igår en gång till. Tanken för kvällen var att försöka hitta runt i Vildmarksspåret ute i Grimsta, vi var där i söndags och hittade inte alls rätt så revansch var ledordet (det gick NÄSTAN rätt den här gången, men bara nästan). Snökaoset började redan på transporten ut, 10 km i princip spikrak cykelbana borde väl gå ganska lindrigt? Nja, inte riktigt igår!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Lika svårcyklat som vackert!

Det tog 15 minuter längre tid än normalt att ta sig bara knappt 10 km, och då var det inte mig det var fel på (inte mer än vanligt menar jag då). Sen när vi kom ut i skogen så blev det ju inte lättare med snödjupet direkt men man kanske ska njuta av sista snöcyklingen istället för att klaga?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var riktigt vackert ute i skogen, det var ju extremt svårcyklat och tempot ska vi inte ens prata om. Den största fördelen med all snö är ju att det gör lite mindre ont att ramla, för det blev någon slags vurpfest för både mig och Batman. Jag slutade räkna mina egna vid 3 (fast jag tror det stannade med 3 “totalvurpor” och kanske 20 “j*vlar-vad-nära-shit-vilken-tur-att-jag-hann-ut-med-ena-foten-för-annars-hade-jag-med-all-säkerhet-dött-puh” tillfällen).

Vildmarksspåret är 8 km långt ungefär och bjuder på lite blandad terräng, ibland mer svårcyklat än annars. Typ som när det kommer små vattendrag som man ska köra ner i utan att veta om det är totaldopp som gäller eller inte.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men det var inte bara vattendrag och vurpor, det var ganska bra (men inte snabb) cykling bitvis. Det är ju fina stigar (som nästan syntes i snön bitvis) och då kan man få lite mer flyt med cykeln. Fördelen med snön är att man ser inte rötter och stenar så bra = det är bara blunda och paddla på och hoppas på det bästa. Fungerar nästan alltid!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hur länge vi var i skogen är det ingen som riktigt vet, det kan ha varit oerhört-skit-länge eller bara j*vligt-länge! Någonting däromkring i alla fall. Det var kul att få avsluta vintern med ett riktigt snöpass, det gäller att passa på när man kan. När vi äntligen kom ut ur skogen så var både cykel och cyklister nersnöade och ganska trötta.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lite kontraster till vädret för två veckor sedan med strålande sol och 10 grader, och samma konstraster till stundande helgs väder med 8-9 grader. Eventuellt kan det bli dags att ta ut Exan på grönbete i helgen, men då ska det vara bra underlag så hon inte blir blöt och smutsig. Men det rycker verkligen i benen efter riktig asfaltscykling!

Tills dess blir det väldigt mycket välbehövligt mekande med MTB:n, den håller på att falla i sär nu. Eller falla isär är väl att ta, men kassetten är mer lös än fast och jag har fortfarande inte bytt bromsreglaget som jag kraschade mot en sten i Judarn för nästan 2 månader sedan (jo, jag skäms lite för att jag är så seg). Det kanske får bli lite typisk fredagskvällssysselsättning för cyklister? Ni vet…

… fram med en flaska rött och på med en skiva Barry White, sen så klär man av sig… plockar fram mekstället och verktygen, monterar fast cykeln och går loss. Alla cyklister gör så på fredagkvällarna, jag svär! Nakenmek är väl vedertaget (sen tror jag lätt fylla kan höja nivån ytterligare och nu talar jag eventuellt av egen erfarenhet men bara eventuellt). Tror vi avslutar så helt enkelt…

Stockholms Landsvägscup 2014

Stockholms_Landsv-gs_Cup_sida_1

För oss som gillar att tävla så har Stockholms Cykelförbund precis gjort saken mycket mycket lättare genom att introducera “Stockholms Landsvägscup” till i år. Med tanke på att det är en helt ny cup så tycker jag man har lyckats ganska bra med programmet. Eller vad sägs om:

  • Giro de la Fiskartorpia (Norra Djurgården) – 6/5
  • Luma GP (Hammarby Sjöstad) – 20/5
  • Tempo di Bornsjön (Botkyrka) – 3/6
  • Skeppsholmen GP (City) – 18/6
  • FRA-tempot (Drottningholm) – 5/8
  • Storkällan GP (Älta) – 12/8
  • Falkentempot (Lisma/Haninge) – 19/8
  • Le Concasseur GP (Farstakrossen) – 2/9
  • Skeppsholmen GP FINAL (City) – 6/9

Jag är ju ingen GP-räv överhuvudtaget, inte någonstans, även om jag tycker att GP-lopp är ganska roliga att titta på. Det går ju undan och är lite mer fartfyllt än t.ex. linjelopp, men att cykla ett GP-lopp själv, det brukar gå sådär. Jag ska ändå försöka vara med på något av GP-loppen, förslagsvis något av det lättare. Jag tror t.ex. Luma är kuperat och väldigt jobbigt så det kanske är en dålig introduktion om man vill försöka börja GP lite mer och bli lite bättre på densamma.

Tempoloppen kommer jag garanterat köra alla tre om jag är hel, ren, frisk och kry! Tempo di Bornsjön körde jag för två år sedan och var mycket besviken över att det inte gick 2013 igen så det blir en kul återkomst. Kanske mest av allt ser jag fram emot FRA-tempot som arrangeras av min egen klubb Fredrikshof och av ingen mindre än favoritcyklisten Mr Jonas Sköld! Det är värt att ställa upp bara för att få byta några ord med honom!

Inbjudan i sin helhet finns HÄR! Gillar ni att tävla och vill minimera resandet så är detta ett perfekt tillfälle för att få lite tävlingar i benen!

Trötta ben = långsamma ben

Dagens cykeltur gick ut till Ekerö och mot Knalleborg, planen var att göra 2 varv i ganska hyfsat tempo. På vägen ut hann jag time:a (ja, jag vägrar skriva tajma fast det finns “på riktigt” enligt SAOL) solnedgången.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vy från Tappströmsbron!

Jag hann till och med cykla de nästan 17.5 km ut till Knalleborg innan det ens hann bli helt mörkt. Sen bär det ju av in i skogen och då blir det mörkt av sig själv (men nästan i alla fall). Det fick bli två varv i slingan dagen till ära och tanken var ju att det skulle gå lite undan i alla fall. Jag valde att slänga på dubben igen innan jag gav mig iväg och det är jag ganska glad för att jag gjorde.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
800 dubb = mycket pålitligt!

Det kan ju tyvärr inte slås rekord varje gång man cyklar, riktigt så fantastisk utvecklingskurva är det nog ingen som har, inte ens Fröken Perfekt(!).

Jag kan ju skylla mina 5 minuter sämre varvtider än rekordet på dubben, eller ska vi skylla på isen? Eller snön? Eller jätteälgarna som stod i skogen och stirrade stint på mig? För att förklara det där med älgarna så är det någon som tillverkat en reflexbana där ute i skogen och rätt var det är så ser man att det lyser inne i skogen och blir lite rädd för en sekund. Det skulle ju kunna vara ena ögat på en jätteälg som står och stirrar som blänker till inne i skogen, vad vet jag. Angående att skylla på något så var jag nog bara trött i benen och trötta ben är långsamma ben. Det gör inte så mycket, det var skönt ändå. Lite kallt efter att man har vant sig vid plusgrader men 4-5 minus är inte hela världen det heller. Gäller att njuta av vintern så länge den varar!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Trötta ben ger tydligen ett hemskt trött utseende också. Men det bjuder vi på!

Nej, imorgon får det bli någon mer teknisk cykling så kan man prestera katastrofala hastigheter utan att behöva skämmas. Eller skämmas behöver man väl aldrig göra, men ändå! Vi lägger i alla fall ytterligare 55 km till kontot och det får man vara nöjd med!

Team Crescent-medlem ute på uppdrag!

Min teamkamrat i Team Crescent, Johan Lilja, har precis varit ute på ett av sina uppdrag, nämligen Yak Attack! Om det är någon som fått för sig att jag är galen så är det ingenting mot vad Johan verkar vara. Eller vad sägs om,

Yak Attack is the highest mountain bike race on earth, climbing to the dizzying heights of 5416m above sea level. 8 stages, 400km, 12000m of overall altitude gain and a temperature range of +30c to -15c, tests the most experienced of riders.

Kryddat med, “Yak Attack is now internationally recognized as one of the toughest endurance races on the planet.

Det finns ingen mening att jämföra, men Haute Route känns som ganska lindrigt i jämförelse! Eller så är det precis vad jag behöver intala mig själv för att ha någon som helst chans att överleva genom den där bergskedjan i september!

Hur gick det för Johan då?
Han fick tyvärr problem med ryggen redan på etapp 1 och startade ändå etapp 2 men fick bryta efter 6 mil. Vad jag har förstått sen så gav han inte upp utan vandrade resten av etapperna och höll ungefär samma tempo som de långsammaste cyklister. Imponerade! En annan skulle ju lagt sig i diket och bölat och åkt hem fortare än fortast när “att cykla” inte längre fungerade. Jag tror han kommer göra om äventyret någon gång i framtiden med hopp om att få cykla hela sträckan. Jag säger hatten av ändå, imponerande!

Det går att läsa mer om Johan och Team Crescent Adventure som han är en del av genom att klicka på länkarna precis postade!