Jag har varit övertygad hela dagen om att jag ska ut och cykla ikväll, men så lämnade jag jobbet, blev trött och hungrig, insåg att cykeln hade 800 för många dubb på sig och oladdade lampor, dessutom var båda cyklarna lite småsmutsiga och att klä på sig 10 lager kläder lockade inte heller. Sen blev det mörkt och då gick ridån ner helt! Ursäkter ursäkter ursäkter ursäkter.. jag vet!
I och för sig vet jag inte om det är lika med lat att tvätta cyklarna, byta till odubbat på båda cyklarna, montera skärmarna på CX:en, städa lite hemma m.m istället? Träningslat kanske? Nu är i alla fall Zepton och Scotten rena och fina!
Ingenting går upp emot en kliniskt ren cykel!
Zebran gör sig tyvärr inte alls rättvisa på bild, mycket snyggare i verkligheten!
I själen känns det i alla fall lika bra att ha gjort cyklarna kliniskt rena som det brukar göra när man har cyklat! Jag är nöjd och glad ändå alltså. Jag hittade dessutom en ny kompis när jag tog några varv runt huset i ren desperation efter att få cykla lite!
Undra om han också har för tidig 30-årskris och knarkar One Direction som om de vore en korsning mellan Wienersemlor och chokladbeskvier?
Imorgon blir det i alla fall cyklat, MTB på Lidingö står på schemat. Maltes Cykel&Sport ute på Lidingö bjuder in till “tuffare teknisk åkning” och jag har ju förlorat all självbevarelsedrift och verklighetsanknytning sen länge så när Martin frågade om jag och Batman inte skulle dyka upp så fanns det inget annat svar än “Let´s“. Går det åt helvete så var det ändå 28 roliga år! Och när jag blir avhängd så räcker det med vetskapen om att Lidingö är en ganska liten ö för att jag ska känna mig trygg och inte behöva oroa mig för att hamna helt vilse. Det ordnar sig säkert, hur ont kan det göra?
