I veckan var jag och Batman i Ursvik och testade det berömda NICK-spåret! Jag var inte alls på cykelhumör (tydligen) visade det sig så det blev en väldigt långsam historia. Men det var kul att testa ett nytt spår hur som helst.

Själva spåret är uppmärkt med små cykelskyltar så det är förhållandevis lätt att hitta, jag hade dock banan inlagd i min Garmin också och utan den så hade vi nog kört fel några gånger. I en del korsningar så missas det ofta på MTB-spår så helt plötsligt vet man inte om det är höger, vänster, rakt fram eller upp i ett träd som gäller. Det brukar ofta lösa sig med att man får cykla en bit åt varje håll och upptäcka nästa skylt, men det är ju inte vidare effektivt om man vill ha lite fart under sulorna.

Spångar, my enemy in life!

Jag har börjat utveckla en rädsla för att cykla på spångar, jag tycker inte alls att det är trevligt. Jag tycker till och med att det är så otrevligt så jag hellre kör i lerträsk vid sidan av eller helt enkelt kliver av cykeln. Men så kan man ju inte hålla på? Jag vet inte vad botmedlet är dock, jag antar att det är att bara köra på och hoppas på det bästa. Jag vet inte, jag ser bara katastrof och vurpor framför mig när jag ser mig själv cykla på över en spång. Det hjälper ju inte direkt heller när dom är hembyggda av vedträn och sytråd och när mörkret faller och dikena och sjöarna runt omkring växer.

O B E H A G L I G T !!!

Nej, enda rätta att göra är att bara köra över spångarna nästa gång, det får vara ett slut på mesandet. Antagligen kommer det inte hända någonting, förhoppningsvis, annars har jag bra läkkött så det borde inte finnas någon anledning till oro!

NICK-spåret då? Jo då, 9 km ganska bra och bitvis lättåkt MTB-spår. Vissa partier som inte går att cykla för en nybörjare som mig men det kommer säkert om man vågar sig dit igen. En hel del spångar, men är man bara lite modig så är ju det inga problem. Tyvärr var det ganska blött i veckan och väldigt halt på sina ställen, jag tror spontant att jag behöver grövre mönster på mina däck och att upplevelsen blir än bättre när det är liiite torrare. Antal rådjur i skogen var ungefär sjumiljoner, jag lyckades även fånga ett på bild men jag vet inte om det syns så mycket förutom ett par ögon?

Man kan ju bli mörkrädd för mindre!

Det får bli revansch i NICK när det är lite torrare, jag är på lite mer cykelhumör och framför allt vågar cykla över lite fler spångar. Det tror jag är receptet på MTB-cykling med lite mer flyt och lite mindre kliva av och kliva på!

Svårcyklad klippskreva!