Dagens cykeltur gick ut till Ekerö och mot Knalleborg, planen var att göra 2 varv i ganska hyfsat tempo. På vägen ut hann jag time:a (ja, jag vägrar skriva tajma fast det finns “på riktigt” enligt SAOL) solnedgången.

Vy från Tappströmsbron!

Jag hann till och med cykla de nästan 17.5 km ut till Knalleborg innan det ens hann bli helt mörkt. Sen bär det ju av in i skogen och då blir det mörkt av sig själv (men nästan i alla fall). Det fick bli två varv i slingan dagen till ära och tanken var ju att det skulle gå lite undan i alla fall. Jag valde att slänga på dubben igen innan jag gav mig iväg och det är jag ganska glad för att jag gjorde.

800 dubb = mycket pålitligt!

Det kan ju tyvärr inte slås rekord varje gång man cyklar, riktigt så fantastisk utvecklingskurva är det nog ingen som har, inte ens Fröken Perfekt(!).

Jag kan ju skylla mina 5 minuter sämre varvtider än rekordet på dubben, eller ska vi skylla på isen? Eller snön? Eller jätteälgarna som stod i skogen och stirrade stint på mig? För att förklara det där med älgarna så är det någon som tillverkat en reflexbana där ute i skogen och rätt var det är så ser man att det lyser inne i skogen och blir lite rädd för en sekund. Det skulle ju kunna vara ena ögat på en jätteälg som står och stirrar som blänker till inne i skogen, vad vet jag. Angående att skylla på något så var jag nog bara trött i benen och trötta ben är långsamma ben. Det gör inte så mycket, det var skönt ändå. Lite kallt efter att man har vant sig vid plusgrader men 4-5 minus är inte hela världen det heller. Gäller att njuta av vintern så länge den varar!

Trötta ben ger tydligen ett hemskt trött utseende också. Men det bjuder vi på!

Nej, imorgon får det bli någon mer teknisk cykling så kan man prestera katastrofala hastigheter utan att behöva skämmas. Eller skämmas behöver man väl aldrig göra, men ändå! Vi lägger i alla fall ytterligare 55 km till kontot och det får man vara nöjd med!