Ännu en episk dag på två hjul

Det börjar bli tröttsamt med episka dagar på två hjul men det är inte mitt fel att dom aldrig tar slut. 14.5 mil, 2600 höjdmeter, +30 graders värme… vad kan möjligen gå fel där? Iiiiiingenting!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Dagen började med tidig uppstigning för tidig start och soluppgång från balkongen samt en frukost med mycket sammanbitna miner. Alla visste vad som var på gång och laddade på sitt sätt.

Dagen bjöd på 20 km rakt uppför, förvisso med en snittlutning på 6% men det är ändå något visst med att klättra i nästan två timmar. Dessutom skulle vi lite längre så det var 30 km i eget tempo som var första utmaningen, efter 20 km så gick det dock lite nedför/platt i 7-8 km och sen 2-3 km lätt uppför till “riktiga toppen”.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Uppe på toppen var det fotografering vid det så kallade “dajmkrysset” som stället går under. Det har något med det där rostiga järnkorset i bakgrunden att göra. Efter fotografering och påfyllning av vatten så var det 10 km rätt nedför och äntligen någonting man är bra på. Episk utförsåkning som fångades på film av en lagkamrat som låg i min röv en lång tid. Maxhastighet någonstans strax under 70km/h och världens frihetskänsla att bara trycka på för allt vad benen går.

Sen blev det lunch i Ronda där hela byn stannade upp när 38 cyklister i likadana kläder/hjälm cyklade in i två raka fina led. Det var lite moviestar-känsla när massvis med människor snabbt plockar upp sina kameror och fotograferar en. Såklart tror dom ju att vi är proffs och kan cykla på riktigt men tänk om dom visste att vi är ett gäng från Sverige, halvfeta medelålders män mestadels, som bara ska cykla runt landets största motionslopp. Vilken bedrift liksom… . .. skämt å sido så är ju sub8 helt klart en bedrift och speciellt fet är det inte någon som är i laget.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Efter lunchen blev det 7 km stigning igen, sen böljande upp och ner, sen 5 km stigning sen böljande upp och ner tillbaka till hotellet. Jag var rätt mosig redan vid lunch och värre blev det. Den sista stigningen fick jag fin draghjälp av två av lagets ledare som “kvastade” upp och det kan vara så att jag fortfarande hade varit kvar ute i bergen utan deras hjälp. Jag orkar ju aldrig prata när jag är sådär mosig och trött i knopp och kropp men att bara ha någon bredvid en räcker gott och väl. Jobbigt som bara den i den fruktansvärda hettan men det gick och jag var inte akterseglad även om jag låg bland dom 2-3 sista i alla stigningar. Jag tycker ändå det är ganska ok för en halvtjockis med trasiga baksidor, jag är mycket nöjd. Vid kvällens middag delades några utmärkelser ut och jag fick “dagens prestation” så jag var nog ganska duktig ändå. Belöning blev en gratismassage, välbehövlig sådan!

Imorgon är det “vilodag” vilket innebär en lugn tur till Gibraltar, det kommer bli häftigt. En upplevelse! Gäller att passa på när man är så nära.

Swedbanktåget tuffar vidare

Sådär, tre dagar på plats och äntligen har jag fått cykla lite. Gårdagen spenderade jag i min ensamhet hemma vid poolen, när mina vänner inte var tillbaka vid den utsatta tiden så började jag ivrigt vanka av och an i väntan på sällskap. En timme gick och två timmar gick och TRE timmar gick men sen började dom trilla in en och en, det hade tydligen varit en lång och varm dag i bergen, lite försenad lunch, och övrigt som gjort att turen blivit lite lätt försenad.

Jag sammanfattar dagen med att det var för tråkigt att vara ensam på hotellet hela dagen, några timmar gick bra men sen var det bara långtråkigt. Idag däremot så utlovades det en lite lugnare tur på platten och mer teknikövning och jag kände mig bättre i benen och med förkylningen så det var värt ett försök att följa med. Vi har ju en stor skåpbil som följebil alla dagar så i värsta fall när det går åt fanders så kan man hoppa in i den.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Fotopaus (eller dagens första punkapaus) och världens bästa roooomie på bild!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Världens bästa roooomie var inte lika bra på att ta kort.. 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Dagens andra punkteringspaus, samma “förövare” den här gången..

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA
Dagen bjöd på cirka 8 mil plattkörning i cirkus 31-32 km/h-tempo, känns konstigt att kalla det lugn tur men med sub8-mått mätt så är det väl ganska lugnt. Det var i alla fall både vindstilla och förhållandevis platt och med en grupp på 37 man så kändes det bitvis som värsta snigelkörningen.

Det är i alla fall en ynnest att få vara med i det här gänget, även om jag personligen tror att sub8-tåget har gått för mig och mina crap-ben så är det en stor ynnest. Det är så himla professionellt ordnat och samtidigt så himla jordnära. Bara en sån sak som en följebil som kan rädda dagen? Eller som kan ta med sig extrahjul? Stackars Erik punkterade tre gånger på väldigt kort tid idag och hittade ingenting i varken däck eller fälg, istället för att få åka följebil hem så lånade han bara ett extrahjul som en annan lagmedlem hade i bilen och vips så var hans dag räddad. Eller bara en sån sak som att istället för att 37 man ska vänta på någon som lagar punktering för tredje gången, så får vederbörande åka ikapp med följebilen istället så kan gruppen cykla vidare. Världsklass!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Supermanligt “dopp” i havet efter dagens tur!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAVi övar laganda på flera sätt och vis här, även off-bike!

Imorgon väntar det tydligen någon prövning av större mått, jag ger det mitt bästa och förlitar mig på att följebilen räddar dagen om det behövs. Känns väldigt tryggt, vore dumt om man skulle behöva oroa sig för att fastna uppe i bergen helt ensam och vilse. Det ska bli roligt med lite berg i alla fall efter dagens lite lugnare och mysigare tur. Fort går det inte, men herregud vad mycket starkare man blir!

Swedbank Sub8: Första dagen på plats i Manilva

Nu är vi äntligen på plats i Manilva, Spanien. Det var inte världens bästa uppladdning att halvförkyld sova 2 timmar, kliva upp vid 3-tiden, sitta på ett plan i 4 timmar, inte äta någon riktig lunch och sen ge sig ut att cykla (förvisso bara 30 km) på eftermiddagen. Jag gav upp efter 10 km och kände att följebilen lockade mer än 30 gradig värme och fysisk ansträngning. Idag är det tyvärr rätt hängigt så jag hänger på hotellet medans laget är ute och cyklar. Riktigt tråkigt och sjukt deppigt men vad ska man göra, sånt är livet.

Under tiden passar jag på att utnyttja att internet fungerar obehindrat eftersom 40 svenskar inte överbelastar det (det är något visst med svenskar i utlandet och internetbehov, jag ska dock låta bli att kasta sten i glashuset gällande den frågan) och bjuder på lite bilder från gårdagen istället.
gruppbild-1 OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Swedbank Sub8 på resande fot

Imorgon, eller snarare i natt (samling 04.00 på Arlanda), så är det dags för årets andra träningsresa. Den här gången är det Swedbank Sub8 som är på resande fot. Resan går till Spanien och Manilva. Jag har aldrig varit på spanska fastlandet så det kommer bli en rolig upplevelse. Ska bli kul att se hur mycket det skiljer sig från Mallorca.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Återigen följer dyrgripen med på resan! Den här gången är jag även ackompanjerad av en matchande hjälm. Svår att missa kanske? Vi lär onekligen sticka ut med 40 personer i klunga med varsin lysmask på huvudet. Jag är all for starka färger men vet inte om en cykelhjälm är just rätt sak för det. Men man ska väl inte klaga, ser ändå ganska ok ut.
7c11b7c4cc9911e3af610002c9564ebc_8

Jag är tyvärr fortfarande på väg att bli förkyld, inte förkyld men på väg, så jag vet inte vad jag ska göra med själva tränandet. Antingen gör jag en “traditionell Karro”, det vill säga, lever i total förnekelser, kör på och låtsas att det regnar så länge det går och sen blir jag knakförkyld om 2-3-4 dagar. Eller så vilar jag några dagar och hoppas att det går över. Risken med att vila några dagar är att det kanske ändå bryter ut och så fick jag ingenting cyklat istället. Är det inte bättre att göra en Karro då så man får något cyklat? Jag vet inte. Det kommer nog bli rätt så mycket ensamcykling i alla fall för ingen annan vill nog förkylningscykla med mig. Suck.

Lagledarna som redan är på plats går det ingen nöd på hur som så jag kanske inte ska klaga utan bara fokusera på att njuta så mycket det går, förkyld eller ej! Om det nu skulle bli en vecka vid poolen så kanske det inte är hela världen även om det såklart vore hemskt tråkigt att inte få njuta av massa härlig cykling. Men det kommer fler chanser om det nu blir så. Får se om det går att applicera det tänket väl på plats!
10258078_10152382014862082_5772732782116345382_o
That´s me tomorrow… fast lägg på 20-30 kg och större bröst kanske så är det typ en klockren match! Snyggare cykel har jag också förresten, faktiskt!

Summering av Mallorca

Nu kanske det är dags att summera Mallorca lite kort, årets påskresa gick precis som i fjol till Alcudia och efter två resor dit börjar Alcudia kännas färdigt. Det är lite för cykelturistigt och helt ärligt lite för långt bort från Palma för att det ska vara värt att åka dit en tredje gång. Det är en jättebra utgångspunkt för bra cykling med både platten och bergskedjan i direkt närhet men det finns andra pärlor att upptäcka på Mallorca som bjuder på ungefär samma typ av cykling. Inget ont om Alcudia, det har varit två fantastiska resor dit senaste åren och som sagt, jag har inte så mycket att klaga på mer än en önskan om att upptäcka något nytt nästa gång. Port de Andratx kanske?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Cyklingen då?
Jo, jag fick väldigt mycket cyklat. Eftersom Haute Route Pyrenees är det som jag absolut ser fram emot mest på alla plan och är det som jag såklart fokuserar mest på i min träning så blev det en hel del besök i bergskedjan under årets resa. Inte mindre än fyra gånger av sju cykeldagar var jag uppe i bergskedjan. Det kändes ganska lagom för kropp och knopp med det. Totalt blev det 10279 höjdmeter fördelat på 832 km. Jag jagar inte mil längre när jag åker på träningsresor, det brukar aldrig leda till bra saker. Däremot satsar jag i år på så många höjdmeter som möjligt med en förhållandevis fräsch kropp. Mina 10279 höjdmeter var nog ungefär vad jag mäktade med den här gången och mycket mer hade nog inte gett så bra effekt, utan börjat bryta ner mer. Jag var rätt trött sista dagarna så jag tror jag nådde en precis lagom hög nivå.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Benen då?
Nej, alltså. Baksida lår är sura, mycket sur, det har dom varit till och från i ganska precis 12 månader nu och det börjar bli enerverande. Klättra berg verkar ändå gå helt ok vilket jag är väldigt glad för. Haute Route är inte i fara med andra ord. Tempolopp är bara att förglömma så länge dock, likaså snabbkörning på platten. Lagom fort verkar vara melodin och klättra berg. Jag kanske ska bli randonneur (brukar ibland beskrivas som äldre tjocka män som cyklar långt och långsamt och luktar kiss)? I så fall satsar jag inte på illaluktande-approachen utan på en mer ungdomlig och fräsch randonneur utan urindoft. Man kanske kan köra med doftspray i ryggfickan?

Sub8-formen då?
Ja, det är ett kapitel för sig. Men någonstans måste man ju vara realist även om man lever efter mottot “let´s” och “let´s let´s let´s let´s” och “LET´S FÖR F´N”. Men det får bli ett annan inlägg om det någon annan dag.

Mallorca då?
Jo, jag är nöjd. Jag gjorde det jag hade tänkt. Jag hade superfina dagar och superbra cykelturer med mina allra roligaste cykelkompisar. Det var utöver tröttheten sista dagarna så gott som perfekt. Bergen bestegs och fikatarmen fick ändå sitt. Ska man åka till Mallorca och cykla någon gång så rekommenderar jag MA10 från Port de Andratx mot Pollenca mest av allt. Det är 100% fantastiskt och något man bör uppleva på två hjul. Stora delen av turen har man öppet hav till vänster om sig.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Cykeln då?
Jag har alltid hyrt cykel förut när jag åkt på cykelresa så det var premiär för att ta med sig sin egen cykel och jag kan inte säga annat än att jag är mycket nöjd. Det var superenkelt att packa ner den i min semi-hårda Evoc-väska och jag är väldigt glad för att jag valde att inte köpa en hårdväska. Det tar ungefär 20-30 minuter för mig att plocka isär och ihop cykeln och det känns precis lagom. Tidseffektivt. Cykeln då? Den gick som ett spjut både uppför och nedför, jag har absolut ingenting att klaga på. Jag är supernöjd. Möjligen ska jag investera i ett par andra hjul inför ytterligare bergsresor, känns lite väl att åka omkring med ett hjulpar som kostar +15 tkr och slipa ned fälgen på väg ner för branta berg. Det skulle vara det enda då. Annars tipptopp.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA