Inte helt ovanligt efter en större händelse i livet så känner man sig lite urlakad när livet återgår till det vanliga. Det är ungefär som efter en IronMan eller efter Vätternrundan eller bara efter någonting man sett fram emot väldigt länge, det blir lite tomt när det är över. Jag är väldigt nöjd med årets Mallorcaresa, känns klyschigt att säga att det var den bästa hittills men jag tror nästan att det var det. Man behöver inte rangordna egentligen så vi kan nöja oss med att konstatera att det var en väldigt bra resa som levde upp till alla högt ställda förväntningar som jag hade innan.

Det enda som jag på sin höjd tänkte klaga på just nu är att jag börjar känna mig förkyld. Och det är bara NEJ, NEJ, NEJ, NEJ, NEJ, NEJ!!!!! Inte NU liksom. För i h´lv´t´! Jag ska ju iväg igen på lördag. Jag har inte tid med det här. Än så länge är det mest lätt huvudvärk, lätt snuva och allmän trötthet. Jag hoppas mycket sova avhjälper läget och att det inte bryter ut. Vore hemskt tråkigt att vara en vecka i Spanien och titta på när Swedbank:arna cyklar omkring och har det bra. Jag packar baddräkten så finns det alternativ om förkylningen bryter ut. Fast det är ju inte alls lika roligt som att cykla.

Den där Mallissammanfattning känns ännu inte redo så den får komma en annan dag, jag tänkte mest beklaga mig lite över vardagen och den potentiella förkylning som ligger i systemet och lurar. Det kanske är straffet för att Mallorca var så bra? Vore ju synd om tillvaron BARA bjöd på bra saker en längre stund.