Trots att tiden gått extremt fort den här våren så är det verkligen med ett stort ÄNTLIGEN som jag kan konstatera att nu är jag här. Det är Mallorca, sol, värme, cykel, vänner, ledighet, frihet, paus från “allt övrigt” och så vidare, det är bara hundra procent njutning och en enorm befrielse att bara få ägna dagarna åt att cykla. Jag undrar fortfarande när ska egentligen någon börja betala mig för att solskenscykla på heltid? Vad tror ni? 2047? Är det för optimistiskt?

Prio ett efter landning och ankomst till hotellet var, snabbt ihop med cyklarna, byt om, ut och cykla. Tyvärr var vi rätt slöa då alla klev upp någon gång runt 3.30-4.00 så det tog några timmar innan vi kom iväg, men varför stressa?

Inte ett moln så långt ögat kunde nå (shyyyy, det är skitmycket moln på bilderna, jag vet, men låtsas nu gott folk, låtsas) och idel glada miner! Det är förvisso ganska svårt att vara annat än glad när man sitter på en cykel på ett soligt Mallorca. Eftersom det var resdag idag och vi alla ska vara här ganska länge så hade vi inga vidare ambitioner med dagens cyklande mer än att bara komma ut och njuta av livet. Vi cyklade först bort från Alcudia där vi bor till Pollenca för att äta lunch.

Sen ville grabbarna spana in Raphabutiken i Port de Pollenca efter lunchen så jag följde med åt det hållet. Jag hade ju inte så mycket annat för mig. Rapha är inte direkt märket för mig, men titta kan man alltid. Deras nya rosa plagg med gråa/vita/mörkblåa detaljer är läskigt lockande och tilltalande snygga!

Någon som observerat vilken fin cykel jag har med mig?

Det var väldigt roligt när vi klev in i Rapha-butiken och personalen säger något i stil med “Åh, ni kommer från Sveriges största cykelklubb, det har redan varit 2000 av er här i dag“. Snubben som jobbade där hade även varit i Sverige och hälsat på CykelCity i samband med att CC började sälja Raphas produkter. Världen är liten, onekligen!

Efter den korta shoppingturen så kände Martin ett behov av att faktiskt cykla lite så han tog en sväng ut mot utsiktsplatsen vid Formentor och vi andra rullade hemöver mot Alcudia igen.

När vi började närma oss Alcudia igen så började mätaren närma sig hela 4 mil och det är smärtgränsen för när man har förtjänat en öl/cider efter sin cykeltur eller ej. Vi tyckte att vi var mycket välförtjänta av en after bike och begav oss till fjolårets stamställe nere vid strandpromenaden. Vad hittade vi där då?

Vi hittade Lasse Andersson bland annat och lite gott att dricka, Lasse är också Fredrikshofare och honom lärde jag känna 2012 när han var ledare för den SUB9-grupp som jag cyklade med då. Tyvärr ramlade Lasse av en häst några veckor innan VR så han missade hela kalaset. Riktigt olyckligt. Sedan dess har han strängt hästförbud och får stå ut med hästskämt i tid och otid!

På det hela sammantaget en mycket bra första dag, jag har tvåmiljonersjuhundrafemtio fler fräknar nu än för 10 timmar sedan och armar och ben börjar anta en lätt kräftfärgad nyans. Allt är som det ska med andra ord. Vad det blir imorgon är inte bestämt, men så länge det involverar att cykla så är jag inte speciellt kräsen!