Lilla bergsturen

Igår var jag uppe i bergen igen, på “lilla” bergsturen. Traditionellt så kör man bergsturen från Port de Andratx genom hela bergskedjan bort till Pollenca. Vi körde “lilla” turen och körde platten bort till Bunyola, sen över Coll de Soller och så på bergskedjan från Soller. 13 mil och runt 2000 höjdmeter tror jag det blev.

Den här gången fick jag också klättra Puig Major från “rätt” håll, det vidriga långa hållet. 13 km och ganska snäll lutning på runt 6-7% i medel tror jag. Jag bara funderar hur 20 km med 10% kommer kännas på Haute Route? När man redan har 40-50 mil i benen från dagarna innan? Jag väljer att inte fundera på den. Total förnekelse ett tag till, men herregud vad jag borde banta. Varje kilo räknas i bergen, varje gram, skoja inte.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Raka led och väl tröjkoordinerade cyklister på väg mot bergskedjan!

 OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Coll De Sollér, bara 5 km och 5% i snitt, lagom uppvärmning!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
På väg upp för Puig Major..

Av någon anledning ska jag tillbaka till bergen imorgon, då blir det nämligen hela bergskedjan från Andratx till Pollenca. 13 mil är det ungefär och någonstans runt 2500 höjdmeter tror jag det är. Det blir en lagom utmaning, jag har kört den rutten två gånger tidigare så jag vet ungefär vad den handlar om. Den är väldigt fin och går svepande längst med kusten. Jag hoppas det blir en bra dag, börjar känna mig lite sliten i benen efter alla mil och höjdmetrar men några till cykeldagar ska dom nog orka med innan det är dags för hemfärd på söndag.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sista biten mot hotellet, platt och fantastisk utsikt! Bra nedvarvning!

Dags för lite bergscykling

Idag har vi varit uppe i bergskedjan och cyklat, jag var lite orolig under morgonen för om mina ben skulle fixa ihållande ansträngning men det var inga som helst problem. Jätteskönt! Det gick ju inte i maxfart uppför klättringarna men det spelar inte så stor roll såhär års. Man får vara tacksam “för det lilla”.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Lidandes på väg upp för Lluc-backen!

Den första klättringen för dagen var Lluc, den är bara 8 km med en snittlutning på 5% så det är en väldigt snäll klättring. Det var inga problem men jag tog det ganska lugnt för att spara benen inför resten av dagen. Sen körde vi vidare mot Puig Major för dagens andra klättring.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Obligatorisk fotopaus med fantastisk utsikt..

På väg mot Puigen så går det lite böljande upp och ner, fantastisk cykling är det den sträckan. Det är verkligen någonting särskilt med att köra i bergen och ligga i 50-60-70km/h nedför (ok, efter 60-65 km/h blir det mest läsigt, men ändå). Det är verkligen magiskt att köra utför, jag älskar det, jag tycker det är cykling när den är som bäst. Man blir som ett litet galet barn som bara vill leka av sig. Underbart!

Efter lite rolig böljande utförsåkning så bar det upp mot Puigen, eftersom vi kom från “baksidan” (Calobrahållet) så var det ingen jätteklättring egentligen. Men det kändes ändå i benen kan jag erkänna.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sen rullade vi samma väg mot Lluc, fikade i solen och sen valde vi att köra ner den magiska utförsåkningen mot Pollenca och sen hemöver. Ska man åka till Mallorca någon gång och cykla så får man bara inte missa utförskörningen från Lluc till Pollenca. Det är ren magi, lång svepande serpentiner med god sikt på nyasfalterad väg och man kan lätt ligga över 55-65 km/h långa stunder. Sånt tycker jag är roligt!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
På väg hemåt med sega sega ben!

Ännu en lyckad dag på två hjul, jag är mycket nöjd! MYCKET NÖJD!

Solskenscykling när den är som bäst

Andra dagen på Mallorca och varme än varmast rent temperaturmässigt. För tredje året i rad är jag här nere under påsken och detta är definitivt det varmaste året. Solen steker på och idag var det över 20 grader i skuggan. Normalt brukar det vara soligt men ändå lite småkyligt här nere såhär års, men inte detta året inte. Och det ska man väl inte klaga på?

Dagens cyklingsplaner bestod i en lugn tur mot Petra, fika och sen hem igen. Ungefär så. Det började lite dåligt dock när Thomas inte hittade sina cykelskor i sin packning. Start 09.30 blev start 11 efter lite gemensam skoshopping och lite väntande.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Anders på sin Ride Of Hope-cykel.. .skulle klä bra i en Sverigedräkt!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Lätt upprörd och poserande Thomas utan cykelskor…

OLYMPUS DIGITAL CAMERAGlad Thomas i nya cykelskor med matchande tjocksockor!

När vi väl lyckades få på Thomas ett par cykelskor så kunde vi äntligen rulla iväg mot Petra som var dagens första mål. Vädret visade sig återigen från sin bästa sida med över 20 grader i skuggan och lite moln och varma vindar. Jämfört mot ifjol blåser det ganska lite.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Anders valde ändå att cykla med värmande långfingrade handskar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
När vi nådde Petra så höll alla inte med om att vi cyklat tillräckligt långt för att förtjäna en fika så vi fortsatte vidare mot Montuiri och avnjöt en fikapaus på en terrass i solen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Därefter var vi tillräckligt nära Sineu som hyser en liten kommunal Velodrom som är rätt rolig att besöka när man ändå är här nere. Så vi beslutade oss för att rulla förbi den en snabbis. Jag tog några varv runt och passade sen på att stretcha och utöva lite Yoga i offentligheten. Ser väl ändå rätt smidigt ut om jag får säga det själv, inte alls obekvämt.
velodrom_stretch
Sen rullade vi med lite nödstopp för vatten vidare mot Sa Pobla, Llubi och sen genom Pollenca och hemåt. Mätaren visade lite drygt 11 mil och det känns som ett ganska bra dagsverk. Tempot var lagommysigt och det var precis vad mina ben behövde. Imorgon blir det lite stigningar på riktigt så vi får se hur det känns.
OLYMPUS DIGITAL CAMERAMagisk utförslöpa ner mot Llubi, slät nylagd asfalt och spikrak väg!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Otroligt skönt att ha sin egen cykel och slippa hyrcyklar!

Första dagen på Mallorca!

Trots att tiden gått extremt fort den här våren så är det verkligen med ett stort ÄNTLIGEN som jag kan konstatera att nu är jag här. Det är Mallorca, sol, värme, cykel, vänner, ledighet, frihet, paus från “allt övrigt” och så vidare, det är bara hundra procent njutning och en enorm befrielse att bara få ägna dagarna åt att cykla. Jag undrar fortfarande när ska egentligen någon börja betala mig för att solskenscykla på heltid? Vad tror ni? 2047? Är det för optimistiskt?

Prio ett efter landning och ankomst till hotellet var, snabbt ihop med cyklarna, byt om, ut och cykla. Tyvärr var vi rätt slöa då alla klev upp någon gång runt 3.30-4.00 så det tog några timmar innan vi kom iväg, men varför stressa?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Inte ett moln så långt ögat kunde nå (shyyyy, det är skitmycket moln på bilderna, jag vet, men låtsas nu gott folk, låtsas) och idel glada miner! Det är förvisso ganska svårt att vara annat än glad när man sitter på en cykel på ett soligt Mallorca. Eftersom det var resdag idag och vi alla ska vara här ganska länge så hade vi inga vidare ambitioner med dagens cyklande mer än att bara komma ut och njuta av livet. Vi cyklade först bort från Alcudia där vi bor till Pollenca för att äta lunch.
lunch_pollenca-1
Sen ville grabbarna spana in Raphabutiken i Port de Pollenca efter lunchen så jag följde med åt det hållet. Jag hade ju inte så mycket annat för mig. Rapha är inte direkt märket för mig, men titta kan man alltid. Deras nya rosa plagg med gråa/vita/mörkblåa detaljer är läskigt lockande och tilltalande snygga!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Någon som observerat vilken fin cykel jag har med mig?

Det var väldigt roligt när vi klev in i Rapha-butiken och personalen säger något i stil med “Åh, ni kommer från Sveriges största cykelklubb, det har redan varit 2000 av er här i dag“. Snubben som jobbade där hade även varit i Sverige och hälsat på CykelCity i samband med att CC började sälja Raphas produkter. Världen är liten, onekligen!

Efter den korta shoppingturen så kände Martin ett behov av att faktiskt cykla lite så han tog en sväng ut mot utsiktsplatsen vid Formentor och vi andra rullade hemöver mot Alcudia igen.
P4120080-Insta

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När vi började närma oss Alcudia igen så började mätaren närma sig hela 4 mil och det är smärtgränsen för när man har förtjänat en öl/cider efter sin cykeltur eller ej. Vi tyckte att vi var mycket välförtjänta av en after bike och begav oss till fjolårets stamställe nere vid strandpromenaden. Vad hittade vi där då?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi hittade Lasse Andersson bland annat och lite gott att dricka, Lasse är också Fredrikshofare och honom lärde jag känna 2012 när han var ledare för den SUB9-grupp som jag cyklade med då. Tyvärr ramlade Lasse av en häst några veckor innan VR så han missade hela kalaset. Riktigt olyckligt. Sedan dess har han strängt hästförbud och får stå ut med hästskämt i tid och otid!

På det hela sammantaget en mycket bra första dag, jag har tvåmiljonersjuhundrafemtio fler fräknar nu än för 10 timmar sedan och armar och ben börjar anta en lätt kräftfärgad nyans. Allt är som det ska med andra ord. Vad det blir imorgon är inte bestämt, men så länge det involverar att cykla så är jag inte speciellt kräsen!

Mallis here I come!

Nu är det inte många timmar kvar, sen så sitter jag äntligen på ett plan mot värmen och Mallorca!! Jag har precis lyckats stuva ner sista pinalen i resväskan och hoppas att SAS vaknat upp på gott humör för annars kommer dom inte gilla min cykelväska. Den är lite lätt överviktig, bara lite sådär gulligt knubbig, jag hoppas att komma undan med det. Men det får vi väl se, vem orkar bråka om sånt 5 på morgonen liksom?
DSC_3277-1_small
Sovrumsgolvet har varit i allmänt kaos senaste dagarna men nu är äntligen alla prylar på plats i väskorna!

På planet så kommer jag ägna mig åt att läsa sidan 51 i senaste numret av Bicycling, om och om och om och om och om och om och om IGEN!
DSC_3266-1_small
Jag ska skriva ett inlägg någon gång om hur den där bilden kom till, det är en mycket fin historia som även finns på film. Skulle nästan kunna sälja rättigheterna och göra en långfilm av det hela. Men det får bli någon annan dag.

Nu, SOVA, och nästa gång det kommer ett livstecken från mig så är det förhoppningsvis i form av bilder på soldränkta cyklister på fikapaus!