Jag går ju hos en naprapat för att försöka få ordning på varför mina ben inte alltid vill lyda mig när jag försöker pressa dom lite hårdare på cykeln. Att cykla utan att ta i speciellt mycket kan jag alltid göra obehindrat. Men ibland när jag vill ta i så vill inte benen följa med utan säger ifrån genom att det helt enkelt släpps fram för lite syre genom höftpartiet och benen mjölksyrar vid bara åsynen av en backe.
Min naprapat började först med att min vänstra skinka var för slapp, sen var jag tydligen helt skev i höften, sen ljumskdriven och det senaste budet är att benen är som två kanoner (nu menar han mina muskler på framsidan och baksidan av låren) som skjuter vilt omkring sig. Framsidan och baksida lår är i styrka och kontroll att förvänta av en ung atlet (ja, han kallade mig både ung och atlet, vilken titeln) men framför allt höft, nedre bål och utsida låren är ungefär i samma form som hos en stillasittande 82-åring som på sin höjd nöjer sig med att rulla runt med rullatorn runt kvarteret en gång i veckan. Fan! Jag är för ung för att jämföras med en 82-åring, alldeles för ung. Kroppskontrollen och styrkan är inte vad den borde på alla håll och kanter, jag tror jag kan ge upp tanken på att söka in till balettakademin ganska kvickt. Suck, det som skulle bli min pension.
Jag borde väl förstått själv att någonstans tar det stopp när det gäller att skaffa sig starkare och starkare ben om man inte har kontroll på resten av arrangemanget. För egen del för att diagnosen ska kännas tilltalande så sammanfattar jag det bara med att jag är för stark i benen för min egen kropp, så är det, så måste det vara, det är inte det dåliga som det är fel på utan det bra är för bra. Eller inte. Eller kanske. Eller något.
För att motverka detta hänger jag alldeles för ofta i den här anordningen och dinglar. Ja, man skulle kunna säga många olämpliga saker nu men jag låter bli istället.
Suck, varför kan saker inte bara fungera? Varför? Life I guess…
Nu har jag i alla fall övningar, sidoplankor, höftkontrollsövningar och annat trivsamt att sysselsätta mig med på semestern. Vill benen inte pressas till max så blir det lugn cykling på Mallorca, för cykla ska jag, om det så är det sista jag gör (han har inte givit mig cykelförbud så det är fritt fram på riktigt), annars finns ju elcyklar…… men förhoppningen är ju att få ordning på kanonerna så det blir lite styrsel på cyklingen!
Jag tror det ordnar sig oavsett! Är man på Mallorca med sina vänner och sin cykel så kan väl ingenting gå fel, absolut ingenting! Eller hur? Batman håller säkert med, han vågar aldrig något annat oavsett (jag tror han är lite rädd för mig faktiskt).
