Nu kanske det är dags att summera Mallorca lite kort, årets påskresa gick precis som i fjol till Alcudia och efter två resor dit börjar Alcudia kännas färdigt. Det är lite för cykelturistigt och helt ärligt lite för långt bort från Palma för att det ska vara värt att åka dit en tredje gång. Det är en jättebra utgångspunkt för bra cykling med både platten och bergskedjan i direkt närhet men det finns andra pärlor att upptäcka på Mallorca som bjuder på ungefär samma typ av cykling. Inget ont om Alcudia, det har varit två fantastiska resor dit senaste åren och som sagt, jag har inte så mycket att klaga på mer än en önskan om att upptäcka något nytt nästa gång. Port de Andratx kanske?

Cyklingen då?
Jo, jag fick väldigt mycket cyklat. Eftersom Haute Route Pyrenees är det som jag absolut ser fram emot mest på alla plan och är det som jag såklart fokuserar mest på i min träning så blev det en hel del besök i bergskedjan under årets resa. Inte mindre än fyra gånger av sju cykeldagar var jag uppe i bergskedjan. Det kändes ganska lagom för kropp och knopp med det. Totalt blev det 10279 höjdmeter fördelat på 832 km. Jag jagar inte mil längre när jag åker på träningsresor, det brukar aldrig leda till bra saker. Däremot satsar jag i år på så många höjdmeter som möjligt med en förhållandevis fräsch kropp. Mina 10279 höjdmeter var nog ungefär vad jag mäktade med den här gången och mycket mer hade nog inte gett så bra effekt, utan börjat bryta ner mer. Jag var rätt trött sista dagarna så jag tror jag nådde en precis lagom hög nivå.

Benen då?
Nej, alltså. Baksida lår är sura, mycket sur, det har dom varit till och från i ganska precis 12 månader nu och det börjar bli enerverande. Klättra berg verkar ändå gå helt ok vilket jag är väldigt glad för. Haute Route är inte i fara med andra ord. Tempolopp är bara att förglömma så länge dock, likaså snabbkörning på platten. Lagom fort verkar vara melodin och klättra berg. Jag kanske ska bli randonneur (brukar ibland beskrivas som äldre tjocka män som cyklar långt och långsamt och luktar kiss)? I så fall satsar jag inte på illaluktande-approachen utan på en mer ungdomlig och fräsch randonneur utan urindoft. Man kanske kan köra med doftspray i ryggfickan?

Sub8-formen då?
Ja, det är ett kapitel för sig. Men någonstans måste man ju vara realist även om man lever efter mottot “let´s” och “let´s let´s let´s let´s” och “LET´S FÖR F´N”. Men det får bli ett annan inlägg om det någon annan dag.

Mallorca då?
Jo, jag är nöjd. Jag gjorde det jag hade tänkt. Jag hade superfina dagar och superbra cykelturer med mina allra roligaste cykelkompisar. Det var utöver tröttheten sista dagarna så gott som perfekt. Bergen bestegs och fikatarmen fick ändå sitt. Ska man åka till Mallorca och cykla någon gång så rekommenderar jag MA10 från Port de Andratx mot Pollenca mest av allt. Det är 100% fantastiskt och något man bör uppleva på två hjul. Stora delen av turen har man öppet hav till vänster om sig.

Cykeln då?
Jag har alltid hyrt cykel förut när jag åkt på cykelresa så det var premiär för att ta med sig sin egen cykel och jag kan inte säga annat än att jag är mycket nöjd. Det var superenkelt att packa ner den i min semi-hårda Evoc-väska och jag är väldigt glad för att jag valde att inte köpa en hårdväska. Det tar ungefär 20-30 minuter för mig att plocka isär och ihop cykeln och det känns precis lagom. Tidseffektivt. Cykeln då? Den gick som ett spjut både uppför och nedför, jag har absolut ingenting att klaga på. Jag är supernöjd. Möjligen ska jag investera i ett par andra hjul inför ytterligare bergsresor, känns lite väl att åka omkring med ett hjulpar som kostar +15 tkr och slipa ned fälgen på väg ner för branta berg. Det skulle vara det enda då. Annars tipptopp.