I helgen är det dags för Vänern Runt, som delar av Swedbankgänget inklusive mig själv ska köra (jag har dock lite smart valt att byta grupp såhär i sista minut). Swedbankgänget är lite splittrade den här helgen och ungefär strax över 20 man kör GFS och 6-7 stycken kör Vänern Runt (tillsammans med en Hofvetgrupp för att inte vara för få).

Trots att mina lagkamrater in i det sista försökte övertyga mig om att det “minsann” inte är några problem att hänga med i 34-35km/h-tempo och “vi tar det lugnt” och “det är bara några mil sen stannar vi i depån och tar det lugnt” och “du kan byta grupp efter vägen om det inte funkar” och så vidare så bestämde jag mig i förrgår för att “nej, jag tänker inte vara gruppens bojsänke“, jag får hitta ett alternativ!

Under mitt år med lite problem med benen så har jag märkt att många snabbcyklister har riktigt svårt att ta det lugnt, jag har många gånger följt med på “lugna turer” och efter några mil så glider man omkring lugnt ensam och resten käkar styrlinda med både lungor och tunga hängandes över styret.

Det blir hur som helst roadtrip med Batman som kör Vänern med sin Vätterngrupp!

Inkvartering hos Mr Örebro, Johan, innan starten på fredagmorgon…
Sen vinkar jag adjö till Swedbankgänget som förvisso startar 1h30min efter mig (dom kanske vinkar adjö till mig med andra ord)!

Och vad händer sen?
Jo, men jag har raggat upp en annan Hofvetgrupp! Och inte vilken som helst, jag tänker mig att för att inte riskera att jag behöver cykla med belastning med dåliga ben (om benen nu har en dålig helg, det har ju visat sig ske rätt random hittills när det fungerar och när det inte fungerar) så har jag hittat en Sub11GT-grupp!

Vad kan gå fel med ett gäng elitfikacyklister runt omkring sig i 60 mil?

GT betyder att man fikar lite mer och längre än alla andra, typ hur länge som helst. Ni förstår inte hur mycket korv(!) jag ska käka i helgen. Jag är ju ett riktigt fan av kanelbullar också, tror ni dom har det? Risifrutti har jag sett att dom bjuder på, det kan jag tänka mig en hink eller två. Våfflor vore det shysst, eller pannkakor (det hade dom i Laholm när jag cyklade där förra sommaren). Normalt gillar jag att pressa mig när jag cyklar motionslopp = det finns inte riktigt utrymme för att gå in i depå = jag får aldrig njuta av massa konstigheter längst vägen = nu tar jag chansen, rejält!

Jag tycker det ska bli jättekul, dels att cykla med 11GT-gruppen som jag vet är en väldigt härlig grupp även fast jag inte känner så många av dom, sen bara konceptet med en hel helg med cykelkompisar och cykel! Fantastiskt väder ska vi få också! Och jag kommer inte behöva hänga över styret döendes i 59.9 mil, det är fantastiskt upplagt!

Jag har dock en brasklopp både mot mig själv och Swedbankarna och det är att om det känns bra i benen så ska jag ändå försöka hänga med dom någon sträcka. Man kan ju ta från sista depån och in i mål någon dag om man råkar sammanstrålar där, eller sista dagen som är kortast. Vi får se, vore kul att köra en bit tillsammans med dom också!

För övrigt insåg jag häromdagen att 60(!) mil på 3 dagar blir ganska långa dagspass, jag hade i min blonda bubbla sett framför mig 12-14 mil (MAX) om dagen. Ehrm, 3×14 är inte 60, det saknas ganska mycket. Inse chocken när jag i förrgår insåg att första dagarna är ÖVER 22 mil (TVÅ DAGAR I RAD) …. inse hur mycket fika jag kommer hinna sätta i mig i helgen. Helt galet.