Rekordjakt i NICK-spåret

Förra gången jag och Batman cyklade NICK-spåret ute i Ursvik så tog det *host* *host* *host* *host* 1h35minuter. Det är cirka 10 km långt så 95 minuter skvallrar ju inte om någon gigantiskt hög fart. Förvisso stannade vi ganska ofta den gången och snackade strunt istället. Eller så skyller vi bara på det? Det var skönt att vila lite i alla fall.
sparet-2
sparet
I fredags tänkte vi att vi skulle försöka oss på en rekordslakt, rekordet för herrar ligger på “blygsamma” 23 minuter och för damer på 41 minuter! Ehrm, nog för att Batman kanske skulle cyklat betydligt fortare om han inte behövde vänta på mig i tid och otid, men till 23 minuter har han en bit kvar. Ungefär lika långt som jag har till 41 minuter.

1h7minuter lyckades vi dra ned det till i alla fall, och då hann vi ändå med att småprata lite någon gång och jag hann med att vurpa lite tidsödande en gång. Ni vet när man blir liggande med cykeln över sig och sprattlar febrilt för att få bort den men den vägrar trassla ur sig från kroppen. Totalt onödig vurpa dessutom. Men ingen skada skedd förutom en ond hand som dock verkar blivit ganska mycket bättre bara i helgen.

NICK-spåret bjuder på väldigt blandad terräng, det är cykelbart nästan överallt. Det är mycket rötter och stenar bitvis, det finns några drop från klippor som varken jag eller Batman klarar av just nu. Men det kanske tar sig? Det gäller ju att våga men det är i alla fall personligen svårt att våga när man inte är övertygad om att man kommer landa på hjulen. Jag har inte lust att bryta någonting så därför tror jag lite försiktighet kan vara bra också. Här har vi ännu inte lyckats lista ut hur man ska cykla för att ta sig förbi.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Nej, höger sida verkar inte funka.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Nej, mitten verkar inte heller funka. Nästa gång testar vi (Batman) vänsterflanken istället.

Vi hann till och med spela in en liten idolfilm under tiden, inte undra på att det tog så lång tid att ta sig runt spåret. Vackert va?

För en som har spångest (ångest för spångcykling) så tycker jag ändå att det tar sig.

Nästa gång kanske vi tar oss under timmen om vi drar ner på snacket, vurpandet och filmandet. Eller inte. Det spelar inte så stor roll egentligen, även om det alltid är kul att plocka lite placeringar på Strava. Jag vet inte vad jag ska göra för att plocka Fridas QOM på 41 minuter dock? Epo lär ju inte hjälpa. Elmotor kanske?

I besvikelsens skimmer

Det har inte varit helt roligt att inse att alla mer eller mindre “cykla-fort-eller-snabbt-eller-ens-lite-snabbare-än-30km/h“-projekt närmsta tiden gått i sank. Inte för att jag egentligen har något enormt behov av att cykla tills jag kräks varje gång jag cyklar. Men ändå!

Jag gillar snarare alla nivåer av cykling och den fantastiska variationen man kan få, jag cyklar gärna, snabbt, tills jag ligger i ett dike och kräks av utmattning, lugnt med knapp styrfart så man SPD-vurpar om någon blåser på en från sidan, i skogen, på asfalt, tempo, landsväg, MTB, grusväg, CX, med nybörjare, som ledare, som vanlig cyklist, med mycket fika och så vidare. Allt som rimmar cykel ungefär. Eller ogärna när det regnar, eller blåser för mycket motvind…

Efter Spanien så höll jag mitt löfte och cyklade inte på exakt två veckor, sedan blev det en MTB-tur i skogen! Mycket uppskattat. Benen/ryggen då? Första veckan så tränade jag inte alls. Eftersom problemen i grund och botten kommer från dålig rörlighet i höften/ländryggen så rimmar det illa med att cykla “hur mycket som helst” i Spanien och sen när höften/ländryggen blivit lagom igenkorkad så lägger jag mig på soffan en vecka. Det gjorde mest ont i benen/ländryggen, hela veckan faktiskt. Oskönt!

Däremot behövde jag vara lite besviken ett tag och inte tänka så mycket på träning. Det går inte allt lägga ner allt man tänkt sig närmsta 1.5 månaderna och sen ska man direkt hoppa på något nytt. Det går bort! Inte för att besvikelsen gått över men man kan ju inte älta i evigheter, det kommer ju inte bli bättre i benen för det. Den här veckan har jag därför börjat med mina rehab-övningar igen (om någon tror att jag är omotiverad så pröva att ha två övningar (den ena á 10 reps och den andra á 4 reps) som ni ska göra EN gång i timmen HELA er vakna tid). Detta bara för att kunna göra en så grundläggande sak som att kunna cykla med kraft. Puh.

Min naprapat tipsade om att jag kanske borde gå på rörlighetspass, vilket jag också gjort. Jag fick träningsvärk av att stå och stretcha på kroppen i 55 minuter? Ganska mycket träningsvärk. Är det något fel på mig eller? Gubbstelheten har verkligen satt igång alldeles för tidigt.

Om det ger effekt så det går att cykla med lite kraft any time soon får vi se. Annars får det väl bli fikacykling en säsong till då. Suck. Den där medaljen på Haute Route kan man ju glömma också med sega ben, då kommer det bara bli en ren överlevnadskamp. Kanske är bra att det norrländska pannbenet får jobba lite också? Vad vet jag.
_DSC0361
Lite SuperMario-varning här men ganska gulligt ändå med POC-matchningen!

Så, vad hände då?

Det var någon som tyckte att jag borde skriva något mer om “SATS – Vad hände?”-inlägget, men jag tänkte faktiskt inte göra någon följetång. Det som kan sägas dock för att runda av är att man ska tydligen inte underskatta effekten av sociala medier. Mitt tidigare “rekord” är 210 besökare på en dag, det fick jag när jag lite glatt meddelade omgivningen att jag blivit utvald att vara med i Team Crescent i år. 210 tyckte jag var ganska mycket för en dag.

Men det var tydligen extremt stor spridning på inlägget om Luma GP så nu ligger rekordet på 891 besökare på en dag, toppat med 749 besökare dagen efter. Så, 210 var tydligen inte så mycket. Jag vet inte hur inlägget kunde sprida sig så fort men det är ändå lite fascinerande och i det här fallet ganska rättvist att det spred sig.

Standardsvaret som gått ut till alla lyder fortfarande:
Den planerade rutten och tidpunkten av Luma GP skulle innebära en försämrad tillgänglighet till centret som i sin tur skulle påverka våra medlemmar negativt. Vi hade ingen förhandsinformation kring loppet och med kort varsel från arrangörerna – två veckor – hann vi inte heller hitta och kommunicera en alternativ parkeringslösning. Vi beklagar om detta blev anledningen till att loppet ställdes in helt och hållet och håller tummarna för att övriga inplanerade lopp kan genomföras enligt plan.”

Ingenting mer har hänt i frågan och det blir inget Luma GP i år, men det tror jag de flesta cyklister (en hel del andra) vet om vem det beror på. Mission accomplished.

Haute Route-kostymen är ute

För att byta ämne för en stund från allt gnäll (ja, jag är färdig med det nu) så är det bara 15,5 veckor kvar till mitt superuppdrag med Team Crescent, nämligen HAUTE ROUTE! Häromdagen kom Haute Route-kostymen ut på marknaden. Prisvärt?
hauteroute
Jag tänkte för en stund att, “men åh, bara 225€ för en tröja, det var ju prisvärt“, sen insåg jag att det faktisk inte betyder 200 kr utan snarare någonting åt 2000 kr-hållet. Fast det är ju faktiskt två tröjor. Då blev det plötsligt ok va? Fast vi får 200€ rabatt det första vi får, så då blir ju tröjorna ganska prisvärda ändå för 25€.

Men jag tänker mig att jag kanske ska köpa EN tröja i alla fall så folk faktiskt förstår att jag är med i själva racet och inte är någon cyklande maskot (igen). Tror ni att man blir mer seriös och klättrar snabbare om man har rätt tröja? Det tror jag. Första dagen i alla fall, har man den röda Haute Route-tröjan (som alla andra) kommer man säkerligen sätta skräck och respekt i motståndarna för resten av veckan. Antagligen inte. Men för spänningens skull kan man ju låtsas.

Vädersnacket börjar skrämma mig lite, trots att det bara är början på september och Sydeuropa så kan det vara rätt kallt och rätt dåligt väder i bergen. 5 grader och spöregn på en topp och 35 grader och sol i nästa dal. Hur klär man sig för det? Jag kommer ju definitivt bli tagen för maskot om jag har packväska med mig. Men eftersom det var ganska dåligt väder i fjol så tror vi att lyckan har vänt och att det bara blir sol i år.

Inte ens 4 månader kvar och jag börjar redan bli nervös! Inser ni hur många höjdmeter 20.000 är? Ja, förutom det uppenbara att det är 20.000 höjdmeter så är det bisarrt mycket. BISARRT! Spelar ingen roll att det är fördelat på 80 mil.

SATS – Vad hände?

När vi ändå är inne på “gnälltemat” och “vad hände?” så kan jag lika gärna spinna vidare, jag är ju trots allt tjej och då har man väl ett inbyggt gnällprivilegium i sin identitet? Väl? Kanske inte. Men vi kör ändå.

I förra veckan kickade Stockholms Landsvägscup igång med första deltävlingen, Giro de la Fiskartorpia! GP på Norra Djurgården för att tala ren svenska. I nästa vecka var tanken att deltävling nummer två skulle gå av stapeln. Nämligen Luma GP! För några dagar sedan kom dock följande besked lite tråkigt från Stockholms Cykelförbund.

Det går snabbt i GP och Luma GP är inget undantag. Tyvärr ledde det i det här fallet till en krasch för hela evenemanget, vilket nu måste ställas in helt och hållet. Bakgrunden är att tillståndet vi har haft för att köra Luma GP tecknades innan en ny stor hyresgäst flyttade in i Lumafastigheten. Denna nya hyresgäst vill inte att vi genomför Luma GP 2014. Till att börja med motsattes att tävlingen skulle genomföras en vardagskväll, efter flytt till söndagen motsattes ett genomförande överhuvudtaget. Det finns inte mycket vi kan göra åt den uppkomna situationen utom att beklaga att vissa tar ställning mot oss utan möjlighet till dialog. Folktempot runt Bornsjön den 3 juni har inte det problemet.”

Vad jag förstår så behöver man ha fastighetsägarnas tillstånd för att köra denna typ av arrangemang i stan. Fastighetsägaren i detta fall kollade naturligtvis med sina hyresgäster och då sa en av nordens ledande TRÄNINGSKEDJOR nej till att genomföra en cykeltävling runt husknuten. Men hallå, SATS? På riktigt? Vad tänker ni med? Förstår ni vad ni säger nej till här? Det är inget blåbärsrace som körs, det är ju Stockholms bästa herr och damcyklister som tävlar i elitklasser på nationell nivå som ställer upp. Det är inte Kalle Anka cupen!

Det var delvis tydligen någon parkering som skulle blivit inkapslad av GP-banan som man således inte skulle haft direkt tillgång till precis exakt hela tiden som ställde till det. Men vet man hur ett GP fungerar så vet man att cyklisterna kör varv, relativt samlat, så vill man komma åt sin parkering finns det snälla flaggvakter som kan vinka över fordon/människor ungefär varje minut. Man kanske skulle fått vänta 30-40 sekunder på sin höjd, men skulle det varit så hemskt?

Jag kan förstå att ett GP-lopp runt husknuten kanske för den oinvigde inte låter så smidigt om man vill ha fri tillgång till en entré + parkering. Men för alla som är lite mer insatta så vet man att det innebär egentligen inget större hinder än att man bör kolla både en och två och kanske tre gånger extra innan man korsar vägen och vid alla “osäkra” passager ställer ju arrangören ut flaggvakter som hjälper till. Så, vad är problemet?

Kunde inte SATS gjort något med arrangemanget istället? SATS har många cyklande medlemmar, cyklister går på gym i allra högsta grad. Cyklister går på spinning och “icke-cyklister” som går på spinning som kanske är lite cykelintresserade kanske skulle uppskattat att få se lite fartfylld tävling innan man kliver in på sitt egna träningspass. Bara att ställa ut ett SATS-bord, med två SATS-personer, kanske lite SATS-godis och SATS-ballonger och varför inte haft en SATS-tävling vid sidan av? Vad hade det kostat företaget liksom? Ingenting. Absolut ingenting som inte är försumbart i deras 1.6 miljarder höga omsättning för föregående år. Problemet är väl att uppröra ett hundratal cyklister + deras omgivning inte heller ger så stor effekt på den här 1.6 miljarder höga omsättningen. Är det inte underbart med stora företag som verkligen bryr sig om sitt rykte?

Jag hoppas inte SATS tänker arrangera någonting som har med cykel att göra inom snar framtid för jag tror att man kommer få jobba ganska hårt för att få tillbaka något slags förtroende från dessa cyklister. Jag är själv skeptisk till om SATS är så intresserade av motion egentligen eller om det bara är pengarna som är det viktiga? Hade man varit genuint intresserad av motion och att “leva vår vision” på riktigt så hade man tagit dialogen med Stockholms Cykelförbund och sett till att arrangemanget blivit av på ett sätt som passat båda parter.

Vi lever vår vision! 
SATS mission är att vi ska hjälpa fler att träna regelbundet. SATS vision är att förbättra människors vardag genom att vara en drivkraft för bättre hälsa och ökat välbefinnande.”

Jo, men det känns verkligen som om detta samstämmer med verkligheten…. . . . . . .