Gran Fondo Stockholm – vad hände?

När Gran Fondo Stockholm lanserades i förra året så var det många starka reaktioner åt båda håll, väldigt många positiva kommentarer men ungefär lika många väldigt negativa. Personligen har jag hela tiden varit positivt inställd till konceptet, även om jag ganska snabbt kände att det här inte är ett lopp som passar mig (banan är för kuperad och snårig för ren gruppkörning, så Swedbankgänget planerade initialt att köra linjeloppskoncept och då valde jag Vänern Runt som går samma helg istället). Men jag bara funderar på vad som gick fel längst vägen och framför allt vad cykelstockholm håller på med?

En ganska storslagen bansträckning presenterades initialt, det var masterkörning genom innerstan (inkl. Djurgården) sen ut mot Vaxholm och sen ut i Roslagen.
GF-Gran-Fondo-150km
På pappret så tycker i alla fall jag att det ser väldigt häftigt ut om det skulle fungerat så som man tänkt. Masterstart genom innerstan, lagom stora startgrupper, avstängda vägar, folk som tittar på längst vägarna och så vidare. Sen släpper man gruppen någonstans där vägarna blir större och trafiken mindre och så flyter det på av bara farten? Jo, men det låter ju fint i alla fall.

Resultatet har nu blivit det här:
GF-banstrackning-500x368-04
Hade jag varit en av dom som betalt 1200 kr för att cykla två varv runt den där banan så hade jag säkerligen haft mer åsikter. Nu nöjer jag med att konstatera att, det här blev ju inte alls så bra. Det är ändå ok, men absolut inte bra. Godkänt med ett stort minus kan man säga kanske.

Sen kommer man till prissättningen av loppet, 1200 kr för att cykla 150 km? Jo, men det kan man ju tycka både det ena och det andra om. Personligen tyckte jag att det kändes väl dyrt men organisationen (och här har Fredrikshof ingenting med priset att göra så skyll inte på oss nu) motiverade priset med “vi tar bara vad Vätternrundan, Lidingö-MTB och andra liknande arrangemang tar“. Ok, det gör ni. Fast Vätternrundan är ju ett välfungerande arrangemang. Vilka andra nya lopp har saftat på med att högt pris första året? Är inte det lite att skjuta sig själv i foten? Egentligen kanske vi får skylla oss själva som betalar dessa dyra anmälningsavgifter år ut och år in. Varför skulle inte arrangörerna utnyttja detta för att vinstmaximera? Är det inte så alla gör i samhället? Jag tröttnade t.ex. rätt fort på att göra “En Svensk klassiker” när Vansbrosimmningen började kosta över 1000 kr, seriöst.. 1000 kr för att plaska runt i en älv i 3 km? Men det är samma poäng, betalar vi, så kommer ingen göra något annat än att fortsätta höja priset.

Men Gran Fondot valde direkt att gå ut på samma prisnivå som övriga liknande arrangemang. Det kanske man kan köpa om loppet blivit så storslaget som den initiala tanken var. Men nu då? Prislappen matchar ju inte alls vad loppet ser ut att bli och det kan man ju ha många åsikter om. Hade GFS varit smarta och lagt sig på en lägre prisnivå från start, för att sedan justera upp priset när arrangemanget fått en chans att växa till sig så hade det ju klingat betydligt mycket bättre i folks öron. Stolpe ut!

När “alternativ” som till exempel “Rimbo Fondo” poppar upp, som “bara” är en träningsrunda som går uppe i Roslagen samma dag, så slutar i alla fall jag lyssna. Men hur gamla är vi? Jag tycker bara det är så himla onödigt. Nog för att man inte behöver uppskatta Gran Fondo Stockholm (jag kan personligen inte se hur man som cyklist kan ogilla tanken på att vi skulle ha ett stort och accepterat cykellopp i Stockholm) men varför ska vi i cykelstockholm motarbeta varandra? Vad är syftet? Tror ni att cykel och cykling kommer bli mer accepterat och få mer utrymme om vi inte ens kan respektera varandra inom cyklingen? Det är ganska stor skillnad på att inte gilla någonting och meddela det samt att aktivt motarbeta någonting. Varför motarbetar man som cyklist ett storlopp i vår huvudstad? Vad är argumenten? Priset kan väl inte vara allt? Tycker folk på riktigt att ett Gran Fondo i Stockholm på avlysta vägar med masterstart inte skulle vara värt 1200 kr? När dessutom många av dessa människor glatt betalar 1450 kr för att cykla 300 km runt Vätternrundan med både bilar och farligt många andra cyklister runt omkring sig på bitvis alldeles för små vägar?

Vill man cykla ett billigare lopp än GFS så finns det t.ex. Skandisloppet som går i Uppland andra helgen i maj, eller SMACK-rundan som går tredje helgen i maj uppe i Roslagen. Dessa lopp kostar ungefär hälften av vad GFS gör, duger inte det som alternativ om plånboken inte matchar ett deltagande i GFS?

Jag hoppas GFS överlever och kan utvecklas vidare, jag är inte helt säker dock på att arrangemanget kommer överleva för det verkar ju helt klart brista ganska kraftigt någonstans i organisationen. Jag vet dock att projektledaren som suttit sen start redan lämnat sitt uppdrag så det borgar ju förhoppningsvis för en positiv förändring inför framtiden. Men jag tror att inte bara cykelstockholm utan även hela cykelsverige skulle tjäna ganska mycket på att ha ett lopp i Stockholm på avstängda vägar (precis som t.ex. Stockholm Marathon) för att visa att cykel också förtjänar att få existerar på lika villkor som andra idrottsarrangemang! Så kan alla skeptiska människor bara kamma till sig och sluta motarbeta ett arrangemang som på lång sikt skulle kunna göra cykelsverige enormt mycket gott!

Swedbank Sub8 kör Skandisloppet

Igår körde mina lagkamrater Skandisloppet i Uppsala, 167 km och dåligt väder! Det är väl en vanlig kombination när det gäller motionsloppet i Sverige? Jag var inte alls avis när jag vaknade tidigt på morgonen och hörde regnet smattra mot fönsterblecket. Det var faktiskt ganska skönt, i alla fall just då, att dra täcket över huvudet igen.

Jag hade tänkt först att jag i egenskap av lagmaskot skulle åka upp till Uppsala och heja på plats. Men seriöst? 3 grader och regn? Jag skulle se dom i en minut och sen skulle jag få vänta nästan 5 h? Jag vet inte om det hade gett så mycket, även i egenskap av maskot. Kanske om jag hade kunnat åk följebil efter, det verkar vara min grej numera. Kan man få betalt för att göra det på heltid? Ehrm. Seriöst, följebilskaravanen på Tour de France (som jag bevittnade på en etapp i somras) var så himla stor så jag tror helt ärligt att man skulle få plats där som lagmaskot. Vilket team ska jag satsa på? Sky kanske? Då får man ju Raphakläder, #fintskadetvara.

Hur gick det för laget då?
10257847_517835408322608_404774361677796300_n
10337727_10151798708259229_1667809644224864526_n 10352768_10151798708384229_899881689358916081_n
Jo, men det gick bra med tanke på förutsättningarna. Det var cirka 30 man till start och vad jag förstår så var det bara en som inte kom med i mål och det var väl ett väntat tapp. Resten verkar ha haft det ganska bra. Snittet var för att vara en sub8 kanske inte så jättehögt, 35 km/h, men för att vara första motionsloppet tillsammans så var det ändå väldigt bra. Det finns såklart saker att finslipa på och spetsa till inför Vättern, men jag vidhåller ändå att den här gruppen har världens potential att relativt samlat ta sig runt Vättern under 8h. Det kommer ju inte bli lätt (såklart), men potentialen finns!

10264701_10152480751495439_1464575323_n
Jag tycker man ska ragga upp Hofvet-Håkan också till laget för han har ju helt klart valt en cykel som skulle matcha Swedbankdressen rätt så bra!

För egen del så var det kanske skönt att dra täcket över huvudet när regnet smattrade och kudden lockade på morgonen. MEN det var ungefär lika tråkigt, som tidigare behagligt, att se alla glada rapporter efter loppet plus alla bilder. Då lockade det rejält att krypa ner under en sten och gömma sig! F´n! Jag vill också vara med! Jag hatar mina ben! Far åt helvete säger jag bara. Skitben! Suck. Att det ska vara så svårt…

Lite Mallorcapepp en regnig lördag

Vad passar bättre en mycket regnig lördag än att gräva lite bland sina Mallorcabilder? Solskenscykling, leenden, fika, berg, utmaningar, brunbrända armar och ben och bara en väldigt härlig miljö. Nog för att jag uppskattar Sverige, svensk sommar och svenska landskap, ganska skarpt också, men en kylig vår och regn? Njao.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Får man välja mellan att påta i trädgården på landet (eller ok då, ligga i hammocken kanske är mer realistiskt om jag är inblandad) eller solskenscykla på Mallorca, vad väljer man? Jag tror ingen cyklist i det här avlånga landet behöver fundera speciellt länge på den. Jag väljer solskenscykla alla dagar i veckan. Tyvärr kan man ju inte åka och solskenscykla varje vecka för jobbet skulle man nog inte få behålla så länge och pengarna skulle nog ta slut relativt fort. Men någon gång per år kan man ju unna sig och resten av tiden kan man ju smygtitta på alla härliga bilder man fått med sig hem!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag brukar tyvärr vara rätt dålig på att sortera upp mina bilder på riktigt, utan jag plockar ut några bra bilder direkt och resten glöms bort i seniliteten (jo, men jag är lätt senil på riktigt, ni fattar ju hur illa det kommer bli när jag går över 50-strecket. Jag kommer få ha senilsnöre till ALLT. Finns det digitala?). Men regn och lite för mycket fritid = ett perfekt tillfälle att ändra på det. Så, jag håller på att försöka lägga upp Mallorcabilderna i ett album här, jag kommer inte hinna färdigt just idag men nu är det ju påbörjat i alla fall så det finns hopp. Sen kanske man kan få ordning på Swedbankbilderna också. Vore ju tipptopp! Kanske blir människa av mig också till slut?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
En av dom bättre bilderna från Mallisresan, tycker jag i alla fall!

Men det finns gott om andra väldigt fina bilder också…
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Hälften av bilderna är nu sorterade i alla fall och placerade i ett album! Andra andningen kanske blir imorgon eller till veckan? Vem vet! Om jag inte glömmer det, det skulle kunna hända, på riktigt. Kanske ska sätta en post-it i nyllet?

Att ta sitt förnuft till fånga

I samband med mina två utlandsresor så har jag insett några saker och tagit några vettiga beslut för att cykelsäsongen 2014 ska bli bra och inte bara halvmesyr efter halvmesyr. Jag gör inte halvmesyrer, då kan det lika gärna vara liksom. Det var länge sedan jag konstaterade att det finns f´n ingenting den här världen kan servera mig som är omöjligt, vad jag däremot har svårare att inse är att man kanske inte kan göra precis allting samtidigt. Varför så bråttom liksom? Jag har ju några år på mig. Ganska många. Därför kommer jag sortera bort några saker, mest på grund av mina benproblem men också på grund av att jag helt enkelt varken hinner eller orkar med allting.

1: Jag kommer inte cykla Vätternrundan i år, varken med Swedbankgänget eller med någon annan grupp. Jag är ganska trött själv på mina ben som strular (som egentligen sitter högre upp i ländryggen) och det känns uttjatat och repetitivt att hela tiden komma tillbaka till att benen inte fungerar, men det är ju precis så det är. Jag har haft problem i ungefär 12 månader, i vintras gick det nästan 3 månader utan besvär, men sen började jag cykla för mycket och sen dess har det kommit och gått och ju mer jag cyklat nu på senaste tiden desto värre blir det. Det fungerar liksom inte.

Då säger några av mina vänner, men cykla med en långsammare grupp? Mitt svar är en stor suck och det är inte tempot som är problemet, det är den framåtlutade positionen på cykeln som gör att jag stryper syretillförseln till baksida lår. Skulle det bli bättre av att det tar 9-10 timmar runt Vättern istället för 8? Det kanske skulle fungera om det går så långsamt så jag inte behöver syresätta baksidan alls. Då fungerar det nog. Men det är inte värt, det finns ingen mening. Om jag skulle försöka mig på Sub8 och på sin höjd kan ta mig runt på 10 timmar, varför ska jag ställa upp och förvärra benen än mer? Det finns noll och ingen mening. I´m out!

Efter att jag bestämt mig själv för att kliva av så tog det säkert en vecka innan jag meddelade våra lagkaptener, det tog verkligen emot att säga ifrån. Men när det väl var gjort så var det faktiskt bara skönt (ok då, det var en ganska stor besvikelse också men vad ska man göra?). Jag kommer inte lämna laget, utan hjälpa till från avbytarbänken. Jag föreslog att jag skulle bli lagmaskot men blev uppgraderad till “ledarstab-member in case of need”. Känns skönt ändå att man inte bara fick ett “Ok, hej då rå“. Nu kan jag bidra med dåliga filmer, urusla och olämpliga skämt och kanske ett leende eller två!
Lagbild
Lagbild från “Dajmkrysset” … ehrm, vad heter stället på riktigt liksom?   

2: Vad som fungerar ännu mindre och vad som kanske är ännu tråkigare är att jag absolut inte på några som helst villkor kan cykla tempolopp. Det är nej och bara nej i baksidorna och det går inte. Tempo är min paradgren men sittpositionen är ju grunden till alla mina problem och sittpositionen på tempo är ju tvärvikt framåt och det stryper alla möjligheter till att par fungerande baksidor. Det känns oerhört bittert att konstatera att det jag varit bäst på och det jag absolut älskar mest med cykling är vad som fungerar absolut allra sämst. Suck. Det blir inget SM i år, även om benen skulle hinna bli bra på de 6 veckorna som är kvar så har jag ju inte kunnat träna tempo och jag åker inte till SM för att komma tvär-sist. Det finns ingen mening. I´m out!

Ingen SMACK-serie heller för närvarande! Jag som skulle krossa den i år ju! Suck.

3: Vad ska jag göra då?
Jo, vad som finns kvar är La Marmotte 5/7 och Haute Route 1/9-8/9!
10259135_587183738056164_2828930663254428035_o

GeneralProfile_pyrenees_V4

Jag borde ha sorterat bort för länge sedan och insett att man kanske ska nöja sig med ETT gigantiskt projekt per år. Nu kan jag fokusera på att erövra så många berg som möjligt i Europa och samtidigt på att försöka få ordning på benen igen. Jag fick ju ordning på dom i december och då ska jag väl kunna lyckas med det igen? Vad som är positivt är att bergsklättringen verkar fungera även om baksidorna är struliga men jag ska inte undersöka om man kan överleva Haute Route med dåliga baksidor utan fixa det innan det är dags i september.

Vi inleder med 2 veckor helt utan cykling, om jag nu klarar det, och med fokus på lite alternativträning så får vi se vad som händer. Helt hopplöst är det inte även om det känns långrandigt och jobbigt att det inte räckte med att få en förstörd säsong i fjol utan att det även smittar över på 2014. Kan det inte bara räcka nu liksom?

Mer Swedbank Sub8 på film

Jag antar att intresset för att kolla på oss på film kanske är störst internt men jag tänker att det skadar ju inte att bjuda på lite fina filmer så kan man bara välja om man vill titta eller ej. Från 4:11 och framåt kan man dessutom så min rumpa flyga fram och ifrån alla fegisar nedför “Dajmkrysset” och mot Ronda. Jag vet inte varför Dajmkrysset rent geografiskt inte har ett namn, men det kanske är så beigt så ingen berättar vad det är.

Jag hade ju med mig min egna actionfilmkamera också, men orkade tyvärr aldrig släpa med den ut på någon runda. Det börjar bli på den nivån att alla gram man inte behöver släpa på uppför bergen räknas. Men nedför hade det ju varit roligt att ha den. Jag filmade en dag på Mallorca, men insåg när jag kom hem och tittade på filmen att jag filmat rätt ner i marken mestadels så det var ju inte så mycket att visa. Tyvärr!

Jag hade ju kunnat lagt den i följebilen och plockat upp den på toppen av stigningarna också, men det kom jag på ungefär precis nu så det var ju ingen hjälp….. ..


Mer film, men här är inte jag med så då är det väl inget att se?