Swedbank Sub8 på film

Posted on 2014/05/05 by Karolina

Den dagen då jag åkte med i följebilen så fick jag låna en filmkamera av en lagmedlem för att filma lite under dagen. Jag vet inte riktigt hur resultatet blev, egentligen? Jag tror inte jag ska söka jobb på radiosporten any time soon i alla fall. Men det var ganska kul att filma lite, även om resultatet blev sådär. Här är alla klipp i alla fall och nedan är några smakprov. Gillar bäst när våran följebilschaffis spelar Eye of the Tiger stenhögt och laget cyklar igenom tjock dimma där man knappt såg 10 meter framför sig.

Hofvettempot – Och den Karolinaianska planeringen briljerar ännu en gång

Posted on 2014/05/05 by Karolina

Penas Blanca och Los Reales från hotellbalkongen, kommer sakna utsikten!

I natt klockan strax efter midnatt landade vårt plan från Malaga, klockan strax efter 2 var jag hemma efter en lång väntan på både cykel och bagage. Det tar onekligen tid att lasta av +30 cyklar från ett flygplan och är väl inget flygplanspersonalen hurrar över att få göra mitt i natten en lördag.

Eftersom jag lider av någon slags bokstavskombination eller bara svår entusiasm så hade jag anmält mig till Hofvettempot (30 km tempo) som gick av stapeln idag. Ännu bättre var att DamElit startade nästan först, och kanske ännu bättre att jag efter jag anmält mig insett att mina baksida lår inte fixar att köra tempo just nu. Vad gör man då om man heter Karolina? Jo, men det tar ju emot att säga nej så man kör ändå.

Först vaknade jag någon gång under morgonen av mitt väggur och trodde att det var väckarklockan, jag är helt säker på att jag till och med “snoozade” vägguret i sömnen. Sen vaknade jag i panik vid 7 och kom på att jag inte packat ner mitt tävlingschip. Sen vid 8 när klockan ringde på riktigt så var jag helt säker på att det var typ tisdag och inte söndag. Total förvirring och inte alls så behagligt att stiga upp.

Väl på plats så blev det kortkort utan att ha titta väderprognosen innan, tänk om jag fick ångra mig kvickt. Stelfrusna tår är bara förnamnet.

Sen behöver vi inte skriva så mycket om själva loppet, jag kan tyvärr inte trycka på hårt för baksida lår säger ifrån. Jag tog i alla vad jag kunde och med en medelpuls på 30 slag under vad jag bör ha på ett tempolopp (150 slag var medelpuls) så var snittet knappt över 32 km/h. Men det gick inte mer, det finns inga ursäkter, inget “jag är trött efter träningslägret” eller “jag sov för lite” eller “jag har inte tränat tillräckligt” utan baksidorna säger ifrån och det går inte att forcera förbi smärtan utan det är som en off-knapp och ju mer jag trycker med pannbenet desto ondare gör det = ett tecken på att man ska sluta trycka. Jag försökte trycka i början alltså, märkte att det inte gick och led mest i ett lugnare och mer behagligt tempo i resten av loppet. Lida ska man väl göra oavsett så det ska jag väl inte klaga på. Men nu är det nog dags att sluta cykla på någon vecka och hitta tillbaka till hela och fina ben som jag rehab:ade mig till i vintras. Det här funkar inte!

Tyvärr vara det bara 2(!) i DamElit och jag hade ändå inte vunnit om jag varit i slag så andraplatsen var att förvänta. Kul att försvara den från i fjol men då var vi åtminstone 5 startande i DamElit. Det är pinsamt dåligt med 2 personer, jag ska skriva om det någon annan dag, men vart håller alla tjejer hus? Vi har ju till och med ett elitsatsande lag i CK08 i Stockholm men det verkar inte hjälpa. Det är liksom poänglöst med en egen klass med två startande, “ställ upp i DamElit och du hamnar automatiskt på pallen”, är det bra reklam eller? Nej. Det ska ju vara DamElit, inte blåbärsserien.

För att byta ämne, under loppet så började det hagla lite (aj att köra +40 knyck med smattrande hagel mot huden) och efter målgång blev det än bättre.
Det blir ingen medaljbild idag, det känns inte värt efter att ha fått en gratismedalj, utan bara ett konstaterande att cykeltävlingssverige på damsidan inte alls tycks vara på frammarsch i Stockholm utan snarare tvärtom. Till tisdagens GP i Stockholms Landsvägscup så är det tydligen så få damer anmälda att det antagligen inte blir en egen startgrupp. Riktigt tråkigt.

Tyvärr så var det här nog min enda tävling på den här sidan av säsongen, det blir nog inget SM i år. Det är bara konstatera att benen håller inte och jag behöver fixa det först. SM finns kvar även nästa år. Kanske kan jag hitta någon tävling i höst men tempolopp växer tyvärr inte direkt på träden i det här landet.

Penas Blanca och Los Reales

Posted on 2014/05/02 by Karolina

Idag var det bergsklättrardag igen, precis vad jag är bra på (INTE), men det är väl bra att öva på det man behöver bli bättre på? Jag tror dock mitt största problem är alla kilon jag släpar runt på och inte benstyrkan eller hjärtats kapacitet. Tyvärr. Jag inser allt mer att Haute Route kommer bli enormt plågsamt om det inte blir superdiet närmsta 4 månaderna, suck.

Dagens första utmaning, Penas Blanca. 14.3 km och 5-6% i snitt, men som syns på höjdkurvan så var det rätt många toppar över 10%. Första biten var brutalt jobbig med alla väldigt branta passager titt som tätt, hjärtat skenade verkligen på vägen.

Det var riktigt brutalt jobbigt, för mig tog det cirka 79 minuter att ta mig upp, snabbaste var en bit under timmen. Jag är verkligen inte van vid så branta klättringar och sliter enormt när det lutar över 10-12%, det är TUNGT, riktigt tungt. Hjärtat skenar, känns som om man ska få en hjärtattack och inte går det fort heller. Men men, det är väl det man blir stark av? Jag börjar i alla fall vänja mig rejält vid att klättra i över 60 minuter och det känns inte så slitigt längre.
Väl på toppen blev det såklart obligatorisk lagbild och ett beslut om att fortsätta vidare 4.5 km uppåt mot Los Reales som är topp nummer två på samma stigning. Fantastisk utsikt där uppe och man såg vägarna vi slitit på för att ta oss hela vägen upp till toppen runt 1220 meter över havet.

Sen var det bara rulla ner samma väg och ett härligt utförs-race som jag ju älskar. Tyvärr kom jag in i en kurva med alldeles för hög fart och var mm från att glida in i bergväggen ganska högt upp och därefter blev jag lätt skraj varje gång det kom en skarp sväng. Men jag lyckades ändå ta mig ner i topp och plocka QOM på Strava, bara en sån sak. Nedför är verkligen så mycket roligare än uppför, men det går undan när det är så brant, man ska ha respekt.

Därefter tog vi slapplunch vid stranden, åt glass och hade det lite lugnt och ledigt för en gångs skull. Äntligen säger bara jag. Jag tror jag börjar gilla att stanna för fika och fotopauser hela tiden mer än att bränna på som en idiot i mil efter mil. Börjar jag bli gammal mån tro?

Magisk resa i alla fall och jag har inte så mycket att klaga på trots att jag fått vila lite extra för att knopp och kropp skulle orka med!

Är det ni som är svenska landslaget eller?

Posted on 2014/05/01 by Karolina

Det kanske inte är så konstigt att det väcker lite uppmärksamhet när 40 man i klunga dundrar fram i matchande utstyrsel och hjälm.

En lagkamrat hade tydligen fått frågan i Ronda (tror jag) häromdagen om det var vi som var det svenska landslaget. Känns ändå lite hedersamt att vi ser så proffsiga ut, men nej, svenska landslaget är vi tyvärr inte. Man kunde ju önska dock.

Eftersom gårdagens “vilodag” som blev 11 mil till Gibraltar och sen klättring upp till Rock Of Gibraltar (+20% i några hundra meter) så bestämde jag mig till slut i morse för att idag skulle bli en riktig vilodag. Jag satt med i följebilen hela dagen istället för att cykla med andra ord. Mina ben behöver det, jag är redan alldeles för nedtränad och kommer inte få något utav att pressa på mer, det skadar bara tror jag. Dessutom ska vi tydligen upp för något 15 km långt berg imorgon som börjar med 4 km i 15%´s lutning så jag sparar mina ben till det. Det känns som om det kommer behövas.

Men lite bilder från dagen i lite oordning (tyvärr inte så gott om tid att skriva bra inlägg just nu), det började disigt men ordnade upp sig rätt fort vilket kändes skönt eftersom sikten var totalt urusel på morgonen.