Idag var det bergsklättrardag igen, precis vad jag är bra på (INTE), men det är väl bra att öva på det man behöver bli bättre på? Jag tror dock mitt största problem är alla kilon jag släpar runt på och inte benstyrkan eller hjärtats kapacitet. Tyvärr. Jag inser allt mer att Haute Route kommer bli enormt plågsamt om det inte blir superdiet närmsta 4 månaderna, suck.
Dagens första utmaning, Penas Blanca. 14.3 km och 5-6% i snitt, men som syns på höjdkurvan så var det rätt många toppar över 10%. Första biten var brutalt jobbig med alla väldigt branta passager titt som tätt, hjärtat skenade verkligen på vägen.
Det var riktigt brutalt jobbigt, för mig tog det cirka 79 minuter att ta mig upp, snabbaste var en bit under timmen. Jag är verkligen inte van vid så branta klättringar och sliter enormt när det lutar över 10-12%, det är TUNGT, riktigt tungt. Hjärtat skenar, känns som om man ska få en hjärtattack och inte går det fort heller. Men men, det är väl det man blir stark av? Jag börjar i alla fall vänja mig rejält vid att klättra i över 60 minuter och det känns inte så slitigt längre.
Väl på toppen blev det såklart obligatorisk lagbild och ett beslut om att fortsätta vidare 4.5 km uppåt mot Los Reales som är topp nummer två på samma stigning. Fantastisk utsikt där uppe och man såg vägarna vi slitit på för att ta oss hela vägen upp till toppen runt 1220 meter över havet.
Sen var det bara rulla ner samma väg och ett härligt utförs-race som jag ju älskar. Tyvärr kom jag in i en kurva med alldeles för hög fart och var mm från att glida in i bergväggen ganska högt upp och därefter blev jag lätt skraj varje gång det kom en skarp sväng. Men jag lyckades ändå ta mig ner i topp och plocka QOM på Strava, bara en sån sak. Nedför är verkligen så mycket roligare än uppför, men det går undan när det är så brant, man ska ha respekt.
Därefter tog vi slapplunch vid stranden, åt glass och hade det lite lugnt och ledigt för en gångs skull. Äntligen säger bara jag. Jag tror jag börjar gilla att stanna för fika och fotopauser hela tiden mer än att bränna på som en idiot i mil efter mil. Börjar jag bli gammal mån tro?
Magisk resa i alla fall och jag har inte så mycket att klaga på trots att jag fått vila lite extra för att knopp och kropp skulle orka med!
