Vilken underbar dag jag har haft med Team Mysgruppen idag (i brist på annat att fundera på idag så fick en stund ägnas åt att hitta på något fint namn till gruppen). Och det är inte mysgrupp som i “vi-myser-bara-omkring-och-ingen-tar-i” utan det är bara mysgrupp för att alla är så mysiga och trevliga.
Starten gick 08.00 i morse från Adolfsbergsskolan i Örebro, 15 man till start i vår lilla grupp. Kändes skumt att starta ett motionslopp med noll trängsel, vilken fröjd. Jag har verkligen helt tröttnat på x-antal-tusen-deltagare-lopp. Startfållan = tältet.
Sen rullade dagen bara på, jag vet inte vad som hände men tiden gick hur fort som helst. Vi hade fin medvind och över 20 grader redan från start så gruppens tänkta 28km/h-tempo försvann ju all världens väg. Vi rulla på och stannade i depåerna, vid lunchdepån så hade snittet landat på 32 km/h i 12 mil. Här började dock en del bli lite trötta så order blev att sänka till 30 km/h så alla skulle orka med. På Vänern får man inte köra ifrån varandra, man får inte hänga av någon alltså, möjligen lämna folk i depån (där dom får byta grupp) men att lämna någon ensam utefter banan är förbjudet.
Vi hade en väldans tur med vädret, innan vi närmade oss sista depån (18.5 mil) så var himlen bitvis lite mörk. När vi gick in i depån så var det däremot strålande sol och inga andra grupper var där så det var bara njuta av lugnet och fylla på med allt möjligt som serverades.
Pigg och fräsch som en nyponros hela dagen!
Efter sista depån, 4.5 mil kvar av dagen, så började en del tröttna rejält och vi var några andra som däremot var hur pigga som helst så det blev lite luckor och lite ryckigt en bit. Till slut så stannade vi och valde att bädda in de två tröttaste personerna i gruppen med oss andra som skydd. Jag tänkte att jag kommer ändå bara bidra till ryckighet så jag kan lika gärna göra en insats så jag låg och skyddade mot sidvinden längst bak sista 2.5 milen och puttade lite i ryggen vid behov. Imponerande ändå hur mycket en del som är rejält trötta orkar pressa sig när dom vet hur nära målet är. Kul att hjälpa någon när man själv är pigg!
I mål i samlad trupp efter 23 mil i så gott som fantastiska väderförhållanden!
Ungefär en och en halv timme efter jag gått i mål så gick jag ut för att försöka leta reda på Batman och Johan. Då var det plaskblött ute, tydligen hade himlen öppnat sig en stund tidigare så många av grupperna fick cykla sista milen i regn….. skönt att vi slapp det i alla fall!
Jag är mycket nöjd med mitt beslut att köra Vänern Runt ändå även fast jag inte kan köra Vättern med Swedbankgänget. Att cykla långsammare än max är faktiskt ganska skönt, man behöver inte pressa max ur sig VARJE gång. Tyvärr måste man ju det om man har höga mål att uppnå, men nu har jag ju inte det så jag är glad att jag ändå kör fast i lugn takt. Det är hur mysigt som helst och man behöver inte oroa sig för att dippa utan kan fokusera på att bara njut av cykling och hjälpa andra om så behövs. En annan typ av cykelglädje! Variation förnöjer, på alla plan!