Den sista och avslutande etappen av Vänern Runt sträckte sig från Mariestad och tillbaka till startpunkten, Örebro! Lite drygt 13 mil och efter 23milx2 de två föregående dagarna så kändes 13 mil som absolut ingenting i sammanhanget, inte ofta man säger det. Idag fick vi dessutom starta i torrt väder och med löften om en solig dag i medvind.

Den första biten till depå 1 bestod i princip av 4 mil långa raka vägar och öppna fält, väldigt Vätternlikt bitvis. Vi hade återigen medvind (hur kan man cykla runt en sjö i tre dagar och ha medvind alla dagar? Fascinerande!) och det kan man väl vara glad över för att plöja raka långa vägar med sid eller motvind är inte riktigt så roligt. Solen lös tyvärr med sin frånvaro och termometern visade bara 12-14 grader och jag är glad att jag till slut valde att ta på mig min vindväst för det blev faktiskt lite småkyligt bitvis, men inget regn i alla fall och det får man väl vara glad över.

I första depån bjöds det på risifrutti och kanelgifflar, en väldigt bra kombination.

Sen var det bara hoppa upp på cykeln igen och cykla de 4 milen till nästa depå, måste säga att det kändes väldigt soft att cykla 4 mil, fika, cykla 4 mil, fika och sen cykla 5 mil så är man färdig. Som upplagt för en mysdag! Även fast vädret var i kyligaste laget.

Mysgruppen, där även blommiga trädgårdshandskar är välkomna!

Det hände faktiskt inte så mycket mer spännande under sista etappen, vi cyklade på, det gick lagom fort återigen och för att vara en 28-grupp så tror jag alla var väldigt nöjda med att vi kom i mål med nästan 31-snitt sista dagen. Jag tror att vi som var där för att ta det lugnt visade oss från en bra sida och inte skapade oreda i gruppen genom att cykla för fort. Utan vi höll nog en lagom nivå även om del tyckte att det märktes när “vissa” var framme och drog, men det var nog inte så farligt. Vore ju synd att cykla med en lugnare grupp än man själv egentligen borde cykla med och sen skämma ut sig genom att rycka sönder gruppen och vara allmänt störig (det finns människor som går igång på det också). Men nej, trots en stor ojämnhet i gruppen så fungerade det hur bra som helst. Jag är hur nöjd som helst och ger gruppen och Vänern Runt en stor “fem Karro av fem möjliga“, det fanns inget som kunde vart bättre, exemplariskt.

Bitvis kände jag att det ändå finns lite krut i benen, så jag tror jag ska “själv-kränka” mig själv här i veckan genom att träna med Swedbankgänget och se om det fungerar eller ej. I värsta fall så fungerar det återigen inte men då hittar jag ju hem igen på egen hand så det är ju ingen fara. Vore kul att få trycka på lite, 60 mil i lagom tempo har gett lite längtan efter några mil i riktigt hög fart. “Cykla jättefort“-suget finns där med andra ord!

Supergruppen i mål i Örebro efter nästan 60 mil i fantastiska landskap, så gott som bara(!) fint väder, idel medvind och en jättehärlig välfungerande grupp. Tummen upp!

Efter målgång försökte jag öva på mitt “se-cool-ut-och-häng-lite-avslappnat-på-cykeln-och-se-ut-som-om-du-vet-vad-du-håller-på-med“-utseende. Det såg nog mest ut som om jag slagit ena knät ur led… tillbaka till ritbordet…