Snart är det slut på avsnitten i historien om Swedbank Sub8 runt Vättern, jag lovar, bara femtiosju delar kvar men sen så. Det är egentligen inte så mycket mer att skriva, en lagkamrat går olyckligt omkull i höjd med Hammarsundet och slår sig medvetslös. Efter 7-8 minuter åker gruppen iväg och en av våra ledare stannade med vår kamrat tills ambulansen transporterat iväg honom och alla “detaljer” var lösta.

Luften går ur gänget, en del fattade redan här att tiden var körd och en del trodde ändå att det fanns ett litet hopp. I servicebilen insåg vi när det återstod ungefär 15 km att det inte skulle gå vägen, vi hoppades in i det sista men insåg tyvärr att tiden skulle bli 4-6 minuter över Sub8 (som vi trodde då).

Laget rullar stolt in på 8h08min och med tanke på omständigheterna så hade vi absolut inte kunnat göra någonting annorlunda. Dubbla vurpor som tar nästan 10 minuter sammanlagt, 9000 omkörningar tar kraft och tid, motvinden på västsidan skördade alldeles för många offer den här dagen.

Jag lider med mina lagkamrater för jag vet att dom är goda för minst 7h45min, det var riktigt besviket att komma till målområdet och dels höra om den sista vurpan och dels se de besvikna minerna.

Jag är dock jätteglad över att ha fått vara med på den här resan, även om jag själv inte fick möjlighet att cykla Vättern i år. Jag vet att det finns någon fortsättning på Swedbankresan och jag hoppas den blir minst lika givande som det här senaste året för det är svårt att hitta 40 personer som är lika fantastiska som dom här är! Det är bara äkta och verkligen genuin kärlek till Swedbankgänget!!