Under natten passerade det ett rejält regnoväder över Bourg d’Oisans, när de mest morgonpigga vaknade i morse så var det fortfarande lite dugg i luften. Framåt lunch så lättade det dock upp och vid 13-tiden kunde vi ge oss ut på torra vägar. Jag blev lätt uppskrämd efter min Mont Ventoux-sejour, både över min egen bergsform men även över La Marmottes bansträckning. Första klättringen är Col Du Glandon, den cyklade några huskamrater häromdagen, varav en tyckte att “man får aldrig vila, den är jättetuff” och så vidare. Därför var jag tvungen att ta mig upp idag! 24,12 km, 4.8%s snittlutning och 1152 höjdmeter! Det låter ju egentligen inte så farligt men det lät rätt jobbigt när huskamraterna beskrev det! Eftersom det är ganska flackt först 2-3 km och sen går det ganska mycket utför på två ställen så blir väl snittlutningen för hela stigningen lite missvisande. Därför kändes det givet att dagens plan var att ta sig upp för stigningen och se om det verkligen var så illa. Stigningen börjar precis efter en liten by, det finns inga skyltar så man förstår ju inte alls att nu har det börjat. Det tog säkert 5 km innan jag fattade att jag var inne i stigningen. Första biten cyklade man inne i en skog, ganska tråkig sträckning och ingenting spektakulärt att titta på. Lutningen var väldigt varierande, ibland var det uppåt 10% och ibland släppte det av lite. Efter dagens första lilla nedförskörning (12 km inne i klättringen) så blev det rejält brant ett slag, knapp styrfart var ledordet här. Sen släppte det av lite och efter ett tag lämnade man skogen bakom sig och cyklade in i en fantastisk dal med gröna toppar och turkosa alpsjöar runt omkring. Här cyklade man sista biten upp till toppen och det gick lite nedför först och sen lite uppför men inte så fasligt brant. Efter 24 km så nådde jag äntligen slutdestinationen och toppen av den här klättringen! Och inser såhär i efterhand att jag måste öva rejält på att ha hjälmen helt på plats när jag blir fotograferad. Ser ju sådär ut med den på sniskan!

Jag stannade några få gånger längst vägen men inte alls på samma nivå som i måndags uppför Mont Ventoux. Min enda slutsats är att, NEJ, Glandon är “ingenting” i jämförelse med Mont Ventoux och det känns tryggt att veta inför lördag. Det är ju fortfarande en rejäl klättring och en rejäl utmaning, men Mont Ventoux var vidrig, det var inte det här, inte alls! Det var mer lagom jobbigt men inte överj´vligt i nästan tre timmar!

Imorgon kanske vilan inför lördag börjar, eller så blir det eventuellt upp för Alpe d’Huez. Det får vi se helt enkelt! Det ska ju bli fint väder så det vore ju synd att inte cykla någonting alls.

Tips: Mycket bra sida för att hitta klättringar med dess tillhörande data!