ÄNTLIGEN cykel!
Jag och Kålle (som är en skäggig makrill som jag lärde känna på Mallis 2012) bestämde dagen till ära träff ute på Lidingö för att cykla lite MTB på ön. 
Lidingö är verkligen landet mitt i stan, oerhört mycket grönområden och mängder med MTB-spår. Vi började med MTB-spåret i Stockby som är 5.2 km! Det visade sig vara lagom tekniskt och perfekt när man inte suttit på en MTB på alldeles för länge. Jag har ju kört alldeles för många nu-kommer-jag-snart-köra-åt-helvete-och-dö-spår i vinter så jag välkomnar varmt spår där man faktiskt inte behöver köra på gränsen HELA tiden, ibland är det såklart superroligt men inte jämt.
Stackars Kålle som satsar på en bra tid på CykelVasan har tyvärr varit sjuk i två månader och jag är ju nyförfriskad (precis frisk från förkylning, inte full alltså) efter en 1.5 veckas förkylning. Men det kändes faktiskt förvånansvärt bra att cykla. Inga problem med benen, inga problem med andningen, ingen bergsklättringensångest utan bara kravlöst och härligt.
Efter Stockby tog vi en bit av Lidingöloppsspåret som ju är 30 km i sitt originalutförande (samma spår där löploppet Lidingöloppet går i september alltså). Det är ju inte alls tekniskt utan mer grusspår och väldigt kuperat. Kändes i benen att bergen gjort lite nytta, jag kände mig förvånansvärt stark. Känns bra inför HR, kan man åtminstone låtsas vara i något slags toppslag.
Sen tog vi “The Scenic Route” längst med vattnet, hann spana en räv i buskaget samt hitta en Lasse i trädgården med sin nya MTB.
Efter lite fika i Lasses trädgård så blev det sen hemrull i solnedgången! Cirka 45 km och en blandning av halvtekniskt spår i Stockby och mer kuperat grusrull i Lidingöloppsspåret! Jag och Kålle konstaterade nöjt båda två att “herregud vad härligt det är att cykla, det hade jag nästan glömt att det var såhär skönt“. Vet inte varför man är så senil ibland, men svenska sommarkvällar och cykel passar verkligen som handen i (herregud vad roliga grejer man kan skriva nu) men jag nöjer mig med att skriva det som förväntas, vanten!
På vägen hem så konstaterade jag lite bitterat att jag antagligen bryter mot någon regel efter Marmotte. Mina Crescentbyxor är lite längre än övriga och solen tog extremt bra under Marmotte. Cykelbrännan är FÖRSTÖRD, livet är över….. snart kommer jag vara en tvättäkta Zebra!
