Igår fick jag äntligen revansch efter fredagens härdsmälta på väg upp till Uppland. Jag var ju ute i nästan 6 timmar i fredags, och eftersom jag bara cyklade runt 4h20min av dessa så kan ni ju ana att det gick åt lite tid åt andra stillasittande aktiviter. Fascinerande ändå att dålig uppladdning kan göra så mycket med orken.

Tyvärr blev det inget distanspass i lördags, för bakdäcket hade tappat trycket under natten och när jag försökte pumpa upp det så började slangen titta ut lite väl mycket. Jag fick i 5 bar ungefär och tänkte att det kanske fungerar en stund, efter 11 km tröttnade jag på känslan av platt däck, vände hem och tog en kort löptur istället.

Jag hade ändå tänkt tvätta och meka med cykeln igår nämligen så då la jag i en lagningslapp på insidan av däcket och bytte plats på fram- och bakdäck. Känns onekligen tryggare att ha en skada på framdäcket med tanke på att trycket från ekipaget är betydligt lägre där. Nya däck är beställda inför Haute Route i alla fall, då ska allt vara i topp-skick!

Igår, på samma distans som i fredags, så var jag ute i under 4h och ägnade 3h30min åt att cykla exakt samma sträcka som sist. REVANSCH! Tyvärr var det samma vägar och samma orange-färgade cyklist så jag har inte så många roliga bilder att bjuda på (det blir ju onekligen rätt beigt att cykla omkring och fotografera sig själv hela tiden). Kvällens behållning var annars, förutom vädret, att de första 5 milen gick i nästan 33km/h-snitt. Årsrekord för solokörning på landsvägshoj tror jag minsann! Det finns hopp om mig också med andra ord!