Utefter La Marmotte så stod det officiella fotografer och knäppte kort (och inofficiella för den delen också). Tyvärr är jag för snål för att köpa bilderna för minst(!) 20€ (styck) så jag nöjer mig med snikvarianten av dem istället. Bilderna är ju riktigt fina, men priset känns inte riktigt värt. Eller kanske om man hade fått se dom på riktigt innan, men den möjligheten finns ju inte. Svårt att se hur det ser ut när det är en stor logga över halv bilden.

Hur som helst så gillar jag dom två första extra mycket, glädjen över att köra nedför Galibier överskuggar verkligen tröttheten som fanns i kroppen efter 150 km och nästan 4000 höjdmeter! Jag längtar tillbaka!! Tror detta är, efter Puig Major – Soller på Mallorca, den roligaste utförskörningen jag någonsin kört.

Annars då?
Jo, men jag är stenförkyld. Riktig mansförkylning. Som att be om det att flyga hem dagen efter loppet när kroppen är som mest nedbruten, men vad ska man göra? Jag har tid att vara sjuk nu så det gör inget. Tror snarare det är bra så får kroppen tid att vila extra. Jag känner mig pigg i benen och har längtat efter att cykla enda sen jag kom hem. Men kroppen är nog tröttare än jag vill medge. Igår somnade jag vid 19-tiden, klev upp vid 22 för att titta på fotbollen men orkade med ungefär 60 minuter och sen sov jag hela natten fram till 8 i morse utan problem. Några dagar till med extra sömn så är säkert både Marmotte och förkylningen ur kroppen lagom till början på nästa vecka!

Tills dess blir det väl varm choklad frysandes under duntäcket samtidigt som det är 30(!) grader utomhus. Kontraster!