MTB i nya skogar!

SÅ lite tid, SÅ mycket stigar.
Hur ska man hinna med?

Idag var det “inför CykelVasan”-träning med alla som jag ska dela boende med, trots att vi väl är 6-7 personer som ska dela boende så var det bara 3 stycken som tog sig ut på cykeln. Fast vila sig i form fungerar ju det med.

Kalle erbjöd sig att guide:a oss blåbär (jag och Batman alltså) söder om stan, tyvärr vet jag inte vad man ska kalla området men vi startade vid Hammarbybacken i alla fall. Är det Älta? Hästhagen? Nacka? Pree-Hellas? FörortsHellas?  VemFanBryrSigOmVadSkogenHeterDetÄrVälCyklingenSomRäknas?
OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det blev en väldigt fin kväll på blandade stigar, jag lyckades bara fotografera när det var snällt (annars har man ju fullt upp med att hålla i styret). Det bjöds på nära-döden-upplevelser för oss alla men ingen gjorde någon vurpa åtminstone. Andra halvan fick jag verkligen en riktig “aha-upplevelse” när jag lyckades köra genom ganska knixiga och steniga partier med hög fart. Herregud vad mycket lättare det går än när man mesar runt i långsamt takt. Helt annat flyt. Sen att jag var nära att köra totalt åt h*levete i samma sekvens är ju en annan sak. Jag förstår att folk slår sig illa på MTB, när det går fort så är det svårt att väja för oväntade svårigheter. Idag lyckades jag ta mig nedför passager jag normalt nog skulle klickat ur för, jag är mycket nöjd. Tyvärr kommer det här ju inte komma till användning på lördag, men vad gör väl det?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen avslutade vi med att klättra upp för Hammarbybacken och jag matchade ganska snabbt tröjan och ansiktet. Brutalt jobbigt och över 190 i puls i nästan 4(!) minuter, man kan ju få en hjärtattack för mindre! Jag var ju inte först uppför backen, men nedför backen var jag först med hästlängder. Vet inte vad dom andra gjorde?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen tog vi båten “hem till stan” igen! Man måste ändå älska Stockholm såna här kvällar. Skog och natur mitt i stan och sen en kort färjetur på vägen hem. 5 Karro av 5 möjliga!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Haute Route närmar sig, 2.5 vecka kvar

Om bara 2 veckor och 2 dagar så hoppar jag på planet ner till Barcelona för att 3 dagar senare ställa mig på startlinjen i Haute Route Pyrenéerna. I dagarna fick jag mitt startnummer som jag kommer ha under alla 7 etapper.
hr

1170 är numret att hålla utkik efter, jag kan nästa svära på att jag tävlat med just det numret förut. Det kommer förhoppningsvis, vad jag har förstått i alla fall, att gå att följa mig dagligen live under etapperna. Haute Route är ju även världen mest välorganiserade och serviceinriktade arrangemang (vad det känns som nu i alla fall) så förhoppningsvis kommer det poppa upp bilder på min facebook dagligen som loppets officiella fotografer tagit. Helt gratis dessutom, bara en sån sak. Det finns ju massa extratjänster man kan köpa till här och var (Haute Route verkar även vilja tjäna pengar), men det är jag inte intresserad av, det får duga med “det lilla”.

Jag tror även att det kommer finnas internettillgång på hotellen under resans gång så jag kan uppdatera själv hur det går!

Hur ser formen ut då?
Jo, men den är “ok”. Jag tror aldrig jag kommer kunna säga att formen känns redo för Haute Route. Blir man redo för Haute Route? Jag har ändå en känsla av att det kommer gå vägen, jag kommer klara det. Men det kommer bli jättejobbigt och jättetungt och så vidare, men det är väl lite av utmaningen? Annars kan man ju bara stanna hemma i sängen med en chokladask och badring om man vill ha det mysigt och trevligt. Det får bli efteråt.

Hur laddar jag sista 2.5 veckorna?
Jag laddar med att ställa upp i CykelVasan på lördag, sen ska jag försöka att bara hålla igång med mycket MTB och jogging. Jag känner att mitt hjärta behöver få jobba lite med högpulsaktiviter och då är det bäst för mig. Uthållighet är det ingen idé att träna nu, det är försent, det finns där redan.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

För att det mentala ska komma lite bättre på plats efter förra veckans superdåliga nyheter så ska jag försöka ägna mig åt lite “gladträning” också för att ladda med positiv energi. Ni vet, typ Step på Friskis&Svettis (har jag berättat att jag är en riktig Step-räv?), man kan ju tro att det bara är gamla tanter som step-ar, men inte då, det är hur kul som helst. Eller varför inte lite dans? Det är ungefär bara på Friskis&Svettis jag vågar ägna mig åt det, vilken syn. Men någonting i den stilen, gärna med bra och hög musik, då blir jag automatiskt glad. Det är tyvärr svårt att cykla med musik.

Imorgon får jag i alla fall äntligen tillbaka min MTB från Cykelhuset där den varit på service under veckan och så på kvällen blir det ett sista pass innan CykelVasan för att känna att allt sitter som det ska på både cykel och Karro! Så då kanske det blir lite roligare inlägg än det här!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Club Cykel gästar Fredrikshof!

Jag hade ju helt glömt (var det någon som sa senil?) att Club Cykel hade premiär på TV12 idag! Alldeles precis (20.30 på söndagar) gick premiäravsnittet där vi i Fredrikshof Brostugan medverkade efter ett regnigt besök i våras på våran träning. Lite tråkigt att visa sig från den regniga sidan, men det hör väl cyklingen till å andra sidan?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAMycket märkligt att se sig själv på tv, jag tror aldrig man vänjer sig vid det (det händer alltså typ aldrig så det var inte så jag menade). HÄR går avsnittet att se i alla fall, åtminstone i en vecka till. Vi är med sista 10 minuterna. Varje söndag 20.30 på TV12 går programmet och saknar man TV12 som mig så finns det på TV4-play också.

Tycker det är riktigt fint klippt, känns som om man verkligen fick med glädjen som finns i gruppcykling! En av anledningarna till att jag för tredje året i rad leder klubbens introduktionsträningar. Att visa nya cyklister hur kul det är med gruppcykling är verkligen inget jobbigt uppdrag, snarare tvärtom.

Ride of Hope: Även en liten insats räknas

Idag går Ride of Hope i mål i Stockholm efter att ha cyklat från antingen Lund eller Umeå. Vissa har cyklat hela sträckan, andra bara några få etapper. Som tradition brukar Fredrikshof Lidingö ordna en uppcykling från Stockholm till Uppsala på sista dagen för att tillsammans med Ride of Hope cykla sista etappen mellan Uppsala och Stockholm.

Ride of Hopes uppdrag är att samla in pengar till barncancerfonden. Och det kanske är lätt att vara lite egoistisk och tänka att “men det drabbar väl inte mig“. Men rätt var det är så gör de det, eller någon närstående, eller ett helt okänt barn som oavsett inte har förtjänat det.

Jag cyklade inte idag, men bidrog med startavgiften på 400 kr ändå som går direkt till barncancerfonden. Även om jag inte har några barn så kan jag (till viss del) inse vidden av att bli drabbad av denna hemska sjukdom. För återigen, man tror att man inte kommer drabbas, men rätt var det är så är en närstående döende och du går och väntar på samtalet som ingen människa vill få. Att ens föräldrar går bort innan man själv får äran att lämna in är ju ingenting konstigt utan något som snarare är att förvänta, men det är ju inte roligare för det. Att inte veta om samtalet kommer idag, imorgon, om en vecka eller om tre månader utan bara att det kommer ske snart är inget jag önskar någon. Vad som däremot är relativt klart är att min pappa antagligen inte kommer få se sin yngsta dotter ens fylla 30!

Att vänta på samma besked om ens barn går ju inte att föreställa sig, att veta att de lilla liv man skapat inte kommer förbli, ofattbart. Ingen borde dö i cancer, speciellt inte barn!

Stötta gärna barncancerfonden genom någon av följande insamlingar. CK08 Ride of hope, Ride of Hope Europe Stockholm eller Team Rynkeby Stockholm. Oavsett fast pengarna går till samma ändamål så kan man i vissa fall bidra även på annat sätt genom att stötta vissa insamlingar. Lämnar man ett bidrag genom CK08´s insamlingen bidrar man samtidigt till damelit-lagets tränarvoden t.ex.!

Nu känns det ännu bättre att cykla Umeå – Stockholm med Ride of Hope nästa år!

CykelVasan: Vilken terräng bör man vänta sig?

Jag hittade en väldigt bra video över CykelVasans bana igår, för en som aldrig har cyklat loppet så känns videon väldigt givande. Har man cyklat så kanske den inte alls är intressant, men det är ju en annan sak.

Jag visste ju redan innan att det inte skulle vara så tekniskt så det känns som om underlaget är ungefär vad jag hade förväntat mig. Däremot hade jag i min vildaste fantasi sett framför mig hur man drar upp starten genom gräsbacken där Vasaloppet går. Nu verkar det ju som om det finns någon asfaltsväg runt istället, det kanske är klokare. Tror den där gräsbacken skulle vara ganska slaktad efter några hundra åkare. Fast det kunde ju å andra sidan vart roligt? Lerrally i 3 km för 12000 cyklister! Men ok, asfalt kanske är klokare och säkrare.

Sen är det ju blandat skogsväg och grus/jord. Det verkar inte vara någon stenkrossträcka som EngelbrektsTuren bjöd på flertalet av, tack och lov för det.

Det finns massvis av filmklipp på Youtube från CykelVasan och eftersom jag startar i startled 12 så kändes det här extra intressant. Det ser ju inte alls trångt ut, jag tror det kan bli en riktigt trivsam resa därifrån. Bitvis så ser ju banan rätt så smal ut så ju färre cyklister som man behöver passera/bli passerad av, desto bättre för alla!

Och nej, jag cyklade inte Mälaren Runt idag.
Ny chans imorgon med RoH Uppsala – Stockholm!