Race report: CykelVasan 2014

En kort race report från dagens bedrifter i Vasaloppsspåren! Uppstigning vid 5, det var faktiskt inte så illa. Jag brukar gå upp 6 till vardags så 5 är inte hela världen då. Eftersom jag hade starttid redan 08.50 och bussen mellan Mora och Sälen (starten) sades ta 2h allt som allt så ville vi komma iväg redan runt 6. Anders startade 20 minuter efter mig och Daniel ytterligare 20 minuter till så vi gjorde sällskap. trio
Innan avfärd i Mora, i systemetpåsen har jag inte Jäger+RedBull som sportdryck utan frukost och lite övrigt som jag inte vill sitta med i ryggfickorna under bussresan.

Logistiken runt att packa in cykeln i lastbil, ta bussen till Mora, få cykel från lastbil gick HUR smidigt som helst. Lastbilarna var uppmärkta med nummer och anlände bara 5-10 minuter efter bussarna. Det var verkligen klockrent.

Sen lite väntan och dags för avfärd, kändes lite sorgligt att vinka adjö till pojkarna och gå mot startfållan helt solo. Dagens “thing” var att hålla undan för Anders, vi både var överens om att det skulle vara en redig bedrift för honom om han kom ikapp och ett redigt nederlag för mig!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Starten gick, innan dess hann även en herre kissa mitt i startfållan, fräscht. Ingen ansats att gå till sidan åtminstone, utan mitt i smeten! Tur att man aldrig som kvinna kan få ett sånt infall.

Jag hade underskattat första backen, efter någon km så började det kännas jobbigt att det aldrig lättade. Jag cyklade om många i början, en hel del cyklade snart om mig igen. Det var verkligen en lättnad när det släppte. Sen körde jag på som bara den, det gick utför långa bitar och var fin skogsväg. Jag körde en lång stund bakom herrarna nedan på bilden som höll ett lagom högt tempo, tyvärr tappade jag dom någon mil senare i en längre uppförslöpa där jag inte orkade.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen var det bara mata på, milen verkligen flög iväg. Terrängen var väldigt blandad. Det var faktiskt mer trixigheter än jag förväntat mig, jag förstår att människor som aldrig cyklat får problem med CykelVasan. Jag hade en snubbe i min startfålla i Converse som aldrig(!) cyklat typ innan och som fått en biljett genom jobbet för att dom sponsrar CykelVasan. Jag vet inte, kändes sådär ur säkerhetssynpunkt men kanske fungerar om det är ett fåtal. Honom såg jag aldrig under loppet i alla fall.

Vädret var perfekt idag, det regnade vid starten men slutade när jag drog iväg. Sen var det 7-15 grader under dagen men jag frös aldrig trots att jag bara hade tröja. Lång handskar däremot var superskönt för fingrarna.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Dagens “miffobild” … man får ju fixa dom själv när ingen annan ställer upp!

Målet var Sub4, det kändes lagom. Jag insåg snabbt att det skulle vara lugnt. Jag kom på idag att 4h är rätt kort tid, jag är ju van vid längre lopp och då tar kroppen slut rätt fort, 4h klarar man sig rätt bra under. Jag hade en dipp mitt i kanske, runt 5-6 mil när man körde runt Oxberssjön och det var sugande lervälling och sen var det uppför i 1-2 km och där höll jag verkligen på ett “stryka med”. Där fanns även “Preem Hill Sprint Race“, en sträcka på 200 meter (efter 500 meter rakt uppför) där man ska sprinta och snabbaste motionär (herr+dam) vinner varsin cykel. Jag hade tänkt hemma att, “shiiiiiit, vad jag ska sprinta där“. Jag orkade INTE ta i ett uns mer än att jag kunde ta mig levande upp för backen. Det var verkligen totalt pinsamt långsamt men efter 3h fanns det inga extraresurser för att sprinta att ta av.

Därefter började hemlängtan och när 25 km ungefär återstod så började “racet” på riktigt. Jag fick världens kraftkick och andra andningen kickade in i raketmode, jag körde om jättemånga och fick en liten svans efter mig. Sen kom 4 herrar som startat 10 minuter efter mig ikapp och jag lyckades suga mig in på deras rulle och herregud vilken körning det blev sista 10 km. Det var verkligen dagens roligaste bit, böljande upp och ner och man kunde nästan alltid trycka sig upp för småbackarna genom att utnyttja farten man hade.

Tyvärr drog dom ifrån mig sista km:er men då var vi ju typ i mål! Innan jag startade så sa min MTB-kompis Kålle att “3h45min går du lätt under” och det kändes av någon anledning som en skamgräns bara för det. Jag trodde ett tag när 10 km återstod att jag kanske skulle komma under 3h40min t.o.m men det hann jag inte riktigt.

Den officiella tiden blev 3h44min08sek… vilket jag är kanonnöjd med! I “hustävlingen” så blev det otippat jämt, Batman vann med 3h41min06sek, 30 sek därefter Anders och sen knep Andreas tredjeplatsen med 3h43 men jag lyckades knipa en fjärdeplats i kampen (dom är ju trots allt killar så det måste väl betyda att jag vann egentligen?). Kalle var snuddande nära på 3h44 och dom övriga lite längre därefter. Intressant att vi var så jämna runt 3h40min-strecket!
DSC_0217-1
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Cykeln var lätt skitig efter målgång, så även jag! Men vad gör väl det?

Jag tyckte CykelVasan verkligen levde upp till förväntningarna och jag ska absolut köra igen. Min startgrupp 12 var perfekt, det var i princip aldrig trångt. Jag körde ikapp folk från startled 8-11 (inte så många, 10-15 pers kanske) och blev omkörd av folk från startled 13-15 (50-100 pers kanske) vilket ändå betyder att det fungerar rätt så bra med seedningen. Terrängen var bitvis roligare än jag trott, mer bökigheter än jag förväntat mig och det var roligt. Visst är det tråkigt med lite asfalt men kör man 95 km så tycker rumpan att det är rätt så skönt med plan mark en stund!

Det var klockrent att köra med Crescentkläderna och POC-hjälmen, jag sticker verkligen ut och en herre som jag cyklade om nedför några gånger var mycket imponerad av min utförskörning (han körde ju om mig igen när det gick uppför). Det gäller ju att utnyttja det man är bra på, låta gravitationen göra sitt!

Status = NÖJD!

Leave a Reply