Dags för ännu en etapp, närmare bestämt nummer 5 i ordningen! På schemat stod TT uppför Tourmalet (18.3 km, 1500+ höjdmeter) fast från den sidan vi åkte nedför igår.

Eftersom jag är så långt nere i resultatlistan och ärligt talat inte bryr mig om någon placering hit eller dit så var planen att ta det extremt lugnt. Jag tog taxi upp till starten istället för att cykla 19 km i halvjobbigt motlut. En annan deltagare i loppet som bodde på samma hotell och såg min taxi var snabb med att fråga om han fick åka med och han sa flera gånger på vägen upp att jag räddat hans dag. Dessutom regnade det när vi åkte upp och de få som var på väg upp med cykel såg inte så glada ut.

Väl på plats så hann vi med en långfika innan start!

Min game-plan för dagen var att ta det lugnt, stanna vid de två depåerna som erbjöds och kanske stanna och fotografera lite någon gång längst vägen upp. Tyvärr var den första depån i en liten by och ingen annan stannade så jag ville åtminstone ge sken av att jag försökte cykla fort så jag cyklade bara förbi den och stannade istället utanför byn. Där blev det lite fotograferande, drickpaus och lite hejande på övriga som passerade. Vi startade ju med 30 sekunders mellanrum med de långsammaste först, så såklart att mängder av människor skulle passera mig under dagen.

Dagens första lagkamrat att passera mig blev Paul, han drog förbi ungefär halvvägs. Jag tyckte han cyklade ganska fort för att ta det lugnt men det verkade dom flesta göra. Är det bara jag som har förstått det här med vilodag? Ärligt talat så kände jag mig lite som en turistattraktion en sekund, jag står och fotograferar och dricker vatten och degar medans övriga deltagare stånkar förbi med maxpuls. Jag rökte inte och åt choklad samtidigt i alla fall, alltid något.

Ju längre upp för Tourmalet ju vackrare blir det, engelsmannen som jag delade taxi med berättade att han har en vän som cyklat uppför Tourmalet FEM gånger och han har ALDRIG sett toppen för att det varit så dimmigt och disigt. Vi hade lite dimma på morgonen men sen sprack det upp till ännu en fantastisk dag. Helt otroligt vilken tur med vädret vi haft den här veckan, magiskt!

Sista biten var lite jobbig, då snittlutar det på 10% i 1 km men det gick ju bra det också, precis innan sista km började så passerade även dagens andra lagkamrat Niels. Lite skrik och hejarop och sen var jag uppe och där mötas av världens jubel var jättehärligt.

Tror jag stannade minst 5 gånger på vägen, kanske inte för att jag egentligen behövde utan mer för att faktiskt få njuta av dagen. Det var såklart en jobbig dag eftersom jag cyklade uppför i över 2h, men det blev betydligt mindre ansträngande än för alla andra som verkligen körde på i hög fart. För en del kanske det straffar sig imorgon, vi får se!

Såklart var det roligt att cykla med alla andra och inte längst bak med 5-8 andra. Det var roligt att få se alla andra i laget på cykel och det var väldigt skönt att unna sig en väldigt lugn klättring utan någon som helst tidspress. Kan inte resterande två dagar också vara såhär? Snälla? På vägen ned så mötte vi en kossa på vägen, det är helt fantastiskt vad djuren här vara trampar ut i vägen. Det är ingen fara för sikten är alltid så himla god där dom är, men dom är verkligen inte skygga för vare sig bilar eller cyklister.

5 down, 2 to go!
Imorgon blir det jobbigt på riktigt igen.