Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men tänker att tiden är knapp och sömnen är tyvärr att prioritera. Jag tror den här veckan handlar delvis om att orka cykla, men kanske främst om att lyckas återhämta sig från all cykling. Men nog om det. 7 gick bussen från hotellet, 10.30 stod vi uppställda på torget i Ripoll och redo för start av Haute Route Pyrenees 2014 och första etappen! Såklart var det en gigantisk fotofest innan och vi lyckades även bli uppraggade av Haute Routes officiella fotograf för en fantastiskt fin lagbild. Niels var sur för att hans kadensmagnet saknades efter cykeltransporten Efter startskottet gick så blev det karavan ut ur stan för säker långsam färd innan vägarna blev större och behagligare. Jag har aldrig varit med om en masterstart i Sverige som gått i lugn takt så fältet vart samlat men det här gick exemplariskt till. Sen sprack fältet upp när bilarna släppte loss alla och jag hamnade helt ensam ganska omgående. Vi är alltså 205 deltagare och jag är såklart bland bottenskrapet. Jag är för bra för att vara med de allra sämsta och för dålig för att vara med “stora massan“. Dessutom kör jag för långsamt uppför för att få sällskap och för fort nedför/på platten för att få sällskap med de personerna som är lika långsamma uppför. Så, uppför blir jag kanske omkörd av några enstaka och nedför kör jag om några enstaka. Men vad gör det? Jag har bara en gång känt mig ensam idag och det var när det var platt i några km och blåste kraftig motvind, jag vara nere på 17-19 km/h vissa stunder och då hade jag gärna haft en rygg framför mig. Men ingenting fanns det där att skydda sig bakom. Hur som helst så gick dagen bra, men det var tyngre än förväntat. Banprofilen såg ganska snäll ut men 2500 höjdmeter är ändå 2500 höjdmeter, dessutom i +30 grader nästan hela dagen. Det började snällt upp till Coll de Merolla dock, bara 259 höjdmeter på strax över 11 km och det kändes knappt som om man körde uppför. Här var man ju fortfarande i extas över att äntligen vara igång, helt fantastiskt kändes det. Det kan kanske vara så att det även fälldes en lite glädjetår eller två under dagens första utförskörning. Kanske låter smörigt men det var f´n helt fantastiskt. Sen blev det genast värre uppför Coll de la Creueta, 11 km kvar vid den här skylten men då hade man redan kört 7 km uppför. Jag tycker inte om så jättelånga klättringar, föredrar när man får lite återhämtning mellan varven. Här blev jag även omkörd TVÅ gånger av Fergues (kvastcyklisten), dock har han ju förklarat att man behöver bara oroa sig om man blir omkörd av honom under dagens sista klättring. Jag hade tydligen bara 10 personer efter mig här och några trodde han skulle hamna i kvastbussen, jag kände mig ganska lugn ändå med att inte behöva hamna där. Blev även intervjuad i farten här, 2:11 in i klippet.. Uppe på toppen satt Fergues och väntade, jag hade 35 minuter tillgodo så det var ingen fara. Lyckligtvis såg jag honom inget mer under dagen. Sen bar det ner igen och lite upp och sen mycket ner. Världens härligaste utförskörning en bit där det gick att ligga i 55-60 km/h i några km. Pyreneerna har verkligen inga serpentiner utan långa svepande vägar som ringlar sig fram. Omgivningarna är underbara också med naturen och djurlivet. Dagens sista klättring blev mest en värmefråga med över 34 grader och strålande sol rätt i skallen. 11 km och ingen gigantisk lutning så det gick ok även om det tog en stund. Gick i mål som 197 med mycket god mariginal till tidsgränsen så det kändes skönt. Är man på mariginalen dag 1 så är man nog körd för eller senare under veckan. Börjar man med god mariginal finns det hopp.

Nu är bara ladda vidare mot mordagens monster (två REJÄLA klättringar i slutet av morgonens etapp, snittlutning på 8.1% över 15 km på den ena). 1 down, 6 to go!

Sen måste jag bara säga att få vara del av det här arrangemanget är så häftigt. Det är följe-MC överallt med längst banan, även jag som akterseglad och relativt ensam blir servad. Sista 5 km idag hade dom även vatten med sig som dom åkte omkring med och frågade om man ville ha. Det är ambulanser som åker med hela vägen, det är Mavic-bilar i mängder, fotografer, film-team, poliser som stoppar trafiken (även när jag ENSAM kommer i stora högtrafikerade rondeller så står dom där och stoppar bilarna). Det förhöjer verkligen upplevelse med så mycket.