I tisdags eftermiddag för ganska precis en vecka sedan så nåddes jag av beskedet att en mycket god cykelvän avlidit. Han var inte sjuk eller döende, utan han dog på cykeln nere i Spanien i en förmodad hjärtinfarkt. Trots mycket snabba insatser av alla inblandade så gick hans liv inte att rädda. Såklart var det en chock att nås av beskedet, det tog ett tag att förstå vad som hänt och att han plötsligt inte finns längre.

Det känns verkligen jättekonstigt när en människa går bort plötsligt. När min pappa gick bort för en månad sedan så visste vi ju i alla fall. I flera månader visste vi vad som var på gång, dagarna innan visste vi, kvällen innan ringde sjukhuset och sa att nu är stunden inne. Hela tiden hade vi en chans att ta farväl och vänja oss vid tanken på att nu kommer han snart inte finnas bland oss längre. Men Per då? Jag bara tänker på hans två döttrar som inte fick en chans, som aldrig hann vänja sig vid tanken på att nu är slutet nära. Utan deras pappa åker bara iväg på en i raden av alla träningsresor och där slutar livet. Bara sådär.

Igår kväll cyklade vi en sväng för Per! En fantastisk varm och godhjärtad person som alltid hade ett stort leende på läpparna. Sista gången vi sågs hann han med att både berömma mig för att jag var stark i en backe (varpå jag snabbt svarade “menade du den där sista backen där jag släppte lucka? och han skrattade gott “jaha, var det du?”). Senare på kvällen sa jag något totalt olämpligt (som jag ju råkar göra ibland) och han tittade på mig med stora ögon och utbrast “Men Karro, du är ju vulgär” och skrattade sedan lika gott som tidigare på dagen. Det var Per, alltid glad och det funkade även med olämpliga kommentarer och svaret blev alltid en leende och skratt.

Jag ska inte påstå att jag hängde med Per var och varannan dag, men det var lika roligt varje gång det skedde och jag kommer definitivt sakna hans umgänge. Om några år gör jag dig sällskap Per (ok, det kanske är mer än om “några” år kvar) och då kan vi fortsätta att cykla och tramsa bland molnen! Du är saknad. Av väldigt många!