Kanske dags för en uppdatering? Det var ju trots allt typ 3 veckor sedan senaste gången. Sedan dess har jag äntligen hunnit bli frisk, nästan 2.5 veckor med en förkylning som mer påminde om något i influensaväg. Slutligen gav den med sig bara några dagar innan årets sista utlandsresa. En utlandsresa som inte var något annat än en traditionsenlig höstweekend till Mallorca (det är väl en tradition om man gjort det en gång innan?). Oavsett så var vi 6 personer som hoppade på ett kvällsplan ner till Palma i torsdag för att få njuta av 4 dagar med bara cykel och sol och noll bekymmer!
Jag hann tyvärr inte skriva något där nere, men vi kan ju låtsas att inlägget nedan är skrivit efter fredagens premiärrunda. Planen för den första dagen var att ta oss från Port de Soller där vi bodde, till Deia, Port de Valldemossa, Valldemossa och sen hem över Coll de Soller och ner till hamnen igen. För den som är lite bekant med Mallorca så inser man ju rätt snabbt att det bara är berg och berg som finns i regionerna runt Port de Soller och bortåt Valldemossa. Men det var ju en av anledningarna också till att vi bokade boende just i Port de Soller!
Till skillnad från gubbarna ovan så fick jag erkänna för mig själv ganska snabbt att “herregud vad jag är trött på berg nu“. Jag har verkligen ingen mental lust att plåga mig i långa stunder nu. 4-5 km uppför är ungefär vart smärtgränsen går just nu, mer än det och det blir olidligt. Lyckligtvis var det ingen jätteklättring planerad för den första dagen utan vi tog det lugnt och fint bortåt Deia. Jag blev snabbt påmind om att jag inte tränat på nästan 3 veckor och dessutom varit ganska deppig. Det var extremt jobbigt, illamående och blodsmak i munnen av ingenting, sen att det var 30 grader varmt gjorde ju inte saken bättre. Jag hann tänka mer än en gång att “om det var HR idag så hade jag inte ens överlevt första etappen“. Men lyckligtvis så var det inte HR och lyckligtvis så visste jag ju att det var den uteblivna träningen som gjorde sig påmind och det brukar ganska snabbt känns mycket bättre. Dessutom var det fikacykling på schemat och inte “plåga-sig-själv-till-nära-döden“-cykling så det gick bra ändå.
Trots att det här var femte gången på Mallorca och ön inte är så stor så finns det fortfarande extremt gott om nya vägar att upptäcka. Gunnar som varit på ön 13(!) gånger ville ner till Port de Valldemossa (som alla vi andra inte heller hade sett) så vi tog en liten avstickare ner dit. 6 km rakt nedför i lagom lutning men tyvärr med grymt dålig asfalt så det gick inte alls att åka fort nedför, riktigt tråkigt. Köra utför med dålig asfalt och tvära serpentiner tar verkligen udda av det roliga, totalt värdelöst. Skulle nästan hellre klättra X 2 än att behöva åka nedför när det ser ut sådär.
Nere i hamnen blev det lunch, nyfångad och färsk fisk och fantastisk havsutsikt. Helt klart värt den dåliga asfalten ned dit. Därefter en tråkig klättring uppåt, en sväng över Valldemossa och bort mot Coll de Soller som stod mellan oss och Port de Soller. Den enda nackdelen med att bo i Port de Soller är ju att man verkligen behöver klättra för att ta sig hem, det finns ingen platt väg dit. Däremot kan man åka taxi genom tunneln för 5€ och på så sätt slippa undan (att det satt 6 personer + 6 cyklar i en taxi två dagar senare kan vi ju prata mer om senare).
Coll de Soller är extremt harmlös, en bra första klättring om man vill testa på att köra i berg skulle jag säga. Precis lagom för mitt “tillstånd“, ledig och lugnt och man kommer precis upp när man håller på att tackla av totalt mental. Jag kanske framställer mig själv i dåliga dagar nu. Men jag är bara lite trött på det mesta och vill därför hellre hitta cykling som man kan njuta av snarare än att plågas av. Ni vet, typ en lagom kuperade sväng på några mil och sen en långfika på torget i någon liten charmig by i några timmar och sen en lagom kuperad sväng hem igen. Det är ungefär där jag rundar av den här säsongen efter det som varit senaste veckorna. Sen kan vi se fram emot 2015 och nya underbara plågor (för visst är det väl en stor njutning i att plåga ihjäl sig lite ibland också? Men man måste ju välja sina tillfällen).
I år hade vi tur med hotellrummen och jag och Batman fick utsikt mot bukten istället för utsikt mot bergen som i fjol. Det här var faktiskt mycket trevligare måste jag säga!
Tyvärr är mitt bagage ute på vift efter hemresan (det är upphittat dock och kommer hem snart) men jag har inga fler bilder tillgängliga just nu (d.v.s inga fler Mallis-inlägg i sikte). Men förhoppningen är att “allt” sakteliga ska återgå till det normala inom kort.
Mer cykel och mindre tårar helt enkelt! Lite roligare blogg kort och gott!