Haute Route Dolomites Swiss Alps reveal

Imorgon är det dags för Haute Route att avslöja rutten för HR Dolomites Swiss Alps 2015! Nytt för nästa år och en stor skillnad från 2014 är att loppet går från Geneve till Venedig (i år cyklade man alltså istället från Venedig till Geneve). På schemat står i vanlig ordning någonstans runt 80-90 mil och 20.000 höjdmeter (det är höjdmetrarna som är behållning i det här loppet!).

I år såg banan och höjdprofilen ut såhär för Dolomiterna:
Dolomites-2014-General_Map-lower
Dolomites_general_profileKanske svårt att se exakt hur banan går, (går att få högupplösta versioner av bilderna om man trycker på dom), men jag hoppas att den går ungefär lika 2015, fast åt andra hållet då. Jag vill jättegärna cykla över Stelvio, passera Bormio och Saint Moritz eller varför inte Andermatt eller Cortina? Det finns flertalet legendariska klättringar och skidorter att besök, lite synd att det inte är säsong för utförsåkning när man ändå är där!

Rutterna för HR Alps och HR Pyrenees är redan ute och det ser ut som om man försöker skruva upp intensiteten en aning till (om det nu går tänker ni kanske?). Det går verkligen att göra det här vidrigare. T.ex. så har Alperna en dagsetapp på över 4000 höjdmeter, vi kom bara strax över 3000 i Pyreneerna i år och det kändes nog så jobbigt. Dolomiterna bjöd på flertalet etapper över 4000 höjdmeter i fjol så vi får väl se imorgon hur “illa” (läs: ROLIGT) det blir 2015! Vad kan möjligen gå fel?

Och för att avsluta på den mer egoistiska fronten så tycker jag att det är mycket hedersamt att Team Sweden får fronta den officiella resultatsidan! Vi kan ju trots allt stoltsera med att jag kom typ näst sist (men jag hade ju faktiskt minst 15 personer som bröt efter mig också, så det så!) och att Tomas kom på 35e plats!
pyr_res

För övrigt har det planterats ett frö som heter HR x 2… det vill säga att köra HR Alps (Nice – Geneve) veckan innan Dolomiterna. Känns ganska klockrent att man landar i Geneve med en vilodag innan det är dags för nästa lopp. Varför inte liksom? Varför?

MTB i Vildmarksspåret

Vildmarksspåret är ett MTB-spår i Grimstaskogen som är cirka 8 km långt. Jag var där några gånger i vintras/tidig vår och körde och trots 2-3 försök så lyckades vi aldrig hitta hela vägen runt (det är alltså väldigt dåligt skyltat bitvis).
vildmarkssparet

Eftersom det är MTB-säsong igen så var det väl på tiden med ett nytt försök?
Tyvärr har jag utvecklat svår MTB-rädsla sen min dubbelvurpa i september, det var ju ett stort misstag att inte cykla mer MTB direkt efter det. Rädslan är svår och jag bromsar för typ löv (inte riktigt, men nästan). Helt otroligt att två små vurpor kan ställa till med så mycket besvär i huvudet. Problemet blir ju värre av att det är så halt och svår-cyklat i skogen just nu. Blöta rötter är som såpa och blöta stenhällar när temperaturen börjar närma sig nollan är också som såpa. Jag tror att med dubbdäck på och lite snö så man inte ser rötterna och stenarna så kommer rädslan snart försvinna. Det är bara cykla på så ger det säkert med sig allt eftersom. Det sitter ju bara i huvudet.

Starten på spåret är väl “skyltad” i alla fall, även om vi inte hittade dit först i slutet.
Foto 2014-11-24 21 05 40
Hur gick det med Vildmarksspåret då?
Jo, men det gick helt ok. Tyvärr är det rätt uselt skyltat och jag hade av någon anledning tagit bort GPS-filen från min GPS så vi fick stanna och titta på telefonen titt som tätt för att hitta, inte så effektivt alltså. Sen så är det rätt mycket rötter och stenhällar i det där spåret och då blir det väldigt svårt att ta sig fram såhär års.

Man skulle ju kunna tro att 8 km inte tar så lång tid att cykla men det tog oss tyvärr nästan 2 timmar att ta oss hela vägen runt. Då hade vi i och för sig inte speciellt bråttom och var vilse ett tiotal gånger så förbättringspotentialen är ju enorm. Jag funderar personligen på att dra på dubbdäcken så blir det förhoppningsvis lite bättre fäste nästa gång. Jag vet inte annars hur man ska undvika att halka omkring på rötter och annat?
Foto 2014-11-24 19 50 33 Foto 2014-11-24 19 50 54 Foto 2014-11-24 19 54 23-1 Foto 2014-11-24 19 54 30OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Oavsett så känns det ändå lite roligt med “pannlampsäsong”, lite tråkigt att det är mörkt hela tiden men vad ska man göra? Jag tror att det kommer bli än roligare så fort det kommer lite snö, då är det mjukt när man ramlar och man ser inte alla faror! Snart så..
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

RAAM: Storslagna drömmar för framtiden

Race Across America (RAAM) är lite kort precis vad det låter som, en cykeltävling som sträcker sig över hela amerikanska kontinenten. Starten går från Oceanside, CA och målet är i Annapolis, Maryland. Sträckan att cykla är 3000 miles som grovt avrundat är ungefär 5000 km (500 mil) och dessutom tillkommer 52000 höjdmeter (så få inte för er att USA på något sätt skulle vara platt). Maxtiden är 9 dygn.
RAA_map
RAAM2010profile

Jag hörde talas om RAAM för några år sedan och tänkte snabbt att “vem f´n gör något sånt där?”. Sen tänkte jag att cykla i en vecka i sträck och sova i diket alternativt på cykeln är absolut ingenting för mig. MEN (det finns alltid ett men, alltid) så fick jag reda på att man kan köra RAAM i lag(!). I lag! 2, 4 eller 8 personer kan man vara. Det betyder ju att desto fler desto mindre sova i diket och desto mer drägligt äventyr. Hur som helst så tänkte jag att RAAM i lag vore något. Sen har jag inte tänkt mer på det och aldrig har jag tänkt speciellt seriöst på det heller och definitivt har jag inte planerat något runt omkring det.

MEN (ni ser, alltid ett men i bakfickan) så la en cykelbekant ut en förfrågan för några veckor sedan. Dom skulle ha ett möte angående RAAM och sökte efter andra som kunde tänkas vara intresserade. Jag är alltid intresserad, det är någon slags sjukdom. Det vore så coolt att cykla över USA, det är många som har som dröm att åka bil tvärs över USA men jag tycker att cykla istället vore så mycket häftigare.

I veckan så träffade vi i alla fall Anders Klavberg som körde RAAM 2014 i ett 2-mannalag, nämligen Team Cykelmagneten Sweden.
oceanside-top

Det var väldigt inspirerande att lyssna på Anders berättelse om årets lopp och som många andra äventyr så är det väldigt jobbigt när man väl är där upp i det, men efteråt så minns man “typ” bara det bra och tycker att det var det bästa någonsin. Jag vet inte egentligen om det är bra eller dåligt att man fungerar så. Det kanske är bra för annars är ju risken att man aldrig skulle våga utmana sig själv för att man går omkring och är rädd för att det ska bli jobbigt och tufft. Det vore ju hemskt tråkigt att leva så.
IMG_01-top IMG_1903-top IMG_2650-topIMG2198-topIMG_3756-top
Alla fotografier från Jonas Wallin!

Det finns ingenting bestämt ännu, men en plan är att eventuellt köra RAAM 2016 i lag. I mitt huvud ter det sig ganska bestämt redan att det ska bli så, men det är mycket som ska klaffa innan det går att säga bestämt att det blir av. För det första måste vi få ihop ett lag, just nu verkar det snarare som ett icke-problem och två stycken 4-mannalag kan vara en plan. Men blir vi 9 så har vi problem.

Sen ska man ju ha råd också, jag lyckades inte exakt förstå vad det kostade utifrån mötet. Men Mark som också var med på träffen och som körde i 4-mannalag i år och hade 11 crew-medlemmar med sig betalade totalt runt 100.000$ totalt för alla, alltså 750.000 kr(!). Utslaget på 15 personer så är det ju 50.000 kr, men säkerligen har cyklisterna en större kostnad än de som följer med som medhjälpare. Det är nämligen så att man måste ha följebil med en egen skara medhjälpare. 4 cyklister måste ha 2 följebilar och så bör man ju ha mellan 4-8 crew-medlemmar också.

En grov gissning är att man får kanske räkna med att betala mellan 40.000 och 100.000 kr för hela äventyret. Och eftersom jag inte är född med silversked i munnen eller har miljoner på banken så blir det ju en fundering över om det är värt det eller inte. Jag tror spontant att upplevelsen är ovärderlig så, ja, det är värt pengarna. Jag tror också att man ska ta chansen när den kommer och inte tro att den kanske kommer igen. Att få köra RAAM med 7 andra personer som jag faktiskt mer eller mindre känner är ju en chans som kanske inte kommer dyka upp igen i livet.

Att åka bil över USA tror jag inte heller skulle vara speciellt billigt, så sett till den upplevelsen så kanske kostnaden är likställd med en längre och lite dyrare semester. Jag vet inte, inte alls. Jag är sparsam i övrigt och slösar inte pengar på någonting alls förutom typ cykelresor så det här känns definitivt som ett motiverat slöseri om det nu blir av. Att det är först 2016 borgar ju också för att det kan bli billigare, bra och tidig planering ger ofta mindre kostnad.

Vi får se, tanken är i allra högsta grad i liv i alla fall! Lite coolt vore det väl?
IMG_1819 IMG_1866

Dags för en ny karriär såhär på ålderns höst?

Häromdagen var jag iväg och testade curling, jag varnade mina kollegor redan innan att dom antagligen inte skulle se mig så mycket mer på jobbet efter det här för “hur svårt kan det vara?”. Men nej, det var ganska svårt så jag kommer nog inte ta några OS-guld i curling så mina kollegor kan andas ut.

DSC_0925DSC_0929DSC_0931DSC_0933DSC_0935

Så som många sporter som ser ganska harmlösa ut så är curling inte alls harmlöst. Man halkar. Man skjuter för löst. Man skjuter för hårt. Man skjuter snett. Man missar mål, HELA TIDEN! Dessutom får man tydligen svår träningsvärk i ljumskar och andra ställen man knappt visste om att man kunde få träningsvärk på.

Jag tror jag håller mig till cykling framöver, helt klart! Inte för att jag kommer ta något OS-guld, utan mer bara för att det är betydligt roligare och enklare.

Äntligen en ny artikel ute!

Det har tyvärr gått alldeles för länge sedan min senaste artikel på Cykla.se men nu finns det äntligen lite nytt publicerat! Den här gången är det “MTB som perfekt höstträning” som avhandlas. 123

Av någon anledning har jag tyvärr råkat upprepa mig i texten, måste ha slarvat med korrläsningen, men annars är jag nöjd med både innehåll och fotografi. Jag satt häromdagen och letade efter inspirerande fotografier och hittade bland annat fotot ovan. Nu är den nog inte tagen på hösten utan i våras men det är väl ungefär samma sak i skogen då.

Nu ska jag bara trotsa mörkret själv och börja lyda mitt eget tips lite mer så blir det bra! Man blir onekligen rätt omotiverad av den här årstiden. Ett riktigt snöoväder skulle vara ett riktigt uppsving faktiskt.