Höst och vinter motivation

Jag satt och letade efter en fin MTB-höstbild för en artikel som jag precis skrivit åt Cykla.se om just MTB och höstcykling. Det känns onekligen rätt så beigt att det redan är slut på det roliga och dags att dra fram pannlamporna men vad ska man göra? Gillar man inte mörker kan man ju alltid flytta.

Jag tycker mörkercykling helt klart har sin charm och är rätt så roligt, men det är ju inte det jag föredrar. Sen stör jag mig mer på alla kläder man måste ha på sig vintertid, det är typ 5-6 plagg som går åt varje gång man ska cykla. Tvättkorgen svämmar lätt över om man inte tvättar efter varje tur eller återanvänder grejerna (stink-varning på den sista punkten).

Nej, det är bara gilla läget för snart är det sommar och varmt och ljust igen!
12620272465_fc1f72123f_o IMG_7564-2 IMG_7584-1 OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag ser nästan mest fram emot en snörik vinter och riktig snöcykling i skogen, det är helt klart en favorit. Då gör det oftast inte heller så ont när man ramlar.

Sweden Bike Expo: Eller bara Cykelmässan i Kista

Jag gjorde ett snabbt besök på Cykelmässan i Kista idag. Det är tredje året i rad jag besöker tillställningen och även om det är väldigt roligt att titta på cyklar och cykelprylar så blir det gärna lite “same same”. Lyckligtvis går vi som har tävlingslicens in gratis så det var ju inga slösade pengar där inte (snål som man är, tänk vad man kan köpa för 120 kr liksom?).

Vad som däremot snabbt fångade mitt öga var Shimano XTR Di2!!
DSC_5514-1 DSC_5516-1
För en “normal” kvinna kanske det är juveler och diamanter och annat trams som ska finnas i en upplyst glasmonter för att man ska börja dregla. För mig går det minst lika bra med skinande och blänkande metalföremål som går att montera på valfri cykel, sen kan man slänga in diamanterna.

Eftersom jag cyklar omkring med di2 på min Exa så är jag ju lätt partisk, men helt klart så märker man stor skillnad på mekaniska och elektriska växlar. Sen att man absolut inte på något som helst sätt behöver elektriska växlar är ju en helt annan sak. Däremot så tror jag att det på MTB vore hur bra som helst att ha. När jag är lite dålig på att läsa terrängen händer det att jag växlar under lite för tung belastning, det brukar låta rätt så illa och är ganska dåligt för alla inblandade delar. Det händer ju aldrig med di2, du kan vara hur dålig som helst på att växla och allting går bara hur smutt som helst.

Sen drog jag förbi Crescents monter och tittade på deras Ultima som kommer med just XTR di2! Hur piffigt vore det inte med den lilla displayen på styret som berättar vilken växel man har i just nu? Jag vet inte vad man ska med informationen till egentligen, men det vore rätt så trevligt att ha den ändå (tror ni det är svårt att sälja på mig nya cykelprylar eller? #lättblond).
DSC_5489-1 DSC_5492-1
Nej, men jag har länge tittat efter en ny MTB, min nuvarande är för stor. Om jag ska investera i en ny ska jag i alla fall överväga att köpa en med XTR di2. Jag är antagligen för snål för att faktiskt öppna lädret, men jag ska seriöst överväga saken i alla fall.

Vad fanns det mer att titta på då?
DSC_5425-1 DSC_5431-1 DSC_5440-1 DSC_5449-1 DSC_5450-1 DSC_5454-1 DSC_5463-1

Lite smått och gott, ingenting chockerande eller oväntat. Det enda som kändes lite “extra” var den storskaliga satsningen på ett nytt svenskt Continental-lag, Tre Berg – Bianchi. Mycket “spännande” namn men det har ju sin förklaring i loppet Tre Berg.
DSC_5507 DSC_5511
18 mil och 1700 höjdmeter skulle man ju kunna skriva något drygt och arrogant om, Marmotte har ju 3300 höjdmeter till som exempel. MEN, vi kan inte jämföra Sverige och Alperna. Jag tycker det är roligt att man satsar på ett motionslopp i Sverige som bjuder på något annorlunda, om Mösseberg, Billingen och Kinnekulle är vad vi har att erbjuda i bergväg så såklart att man ska ha ett lopp där. Cykla platt i 18 mil är ju ingen höjdare så varför inte utveckla motionsloppsdelen av det här landet.

“Tyvärr” är min plan att trilla in i Venedig efter Haute Route Dolomites som avslutas samma dag som loppet går, annars kanske jag hade ställt upp och kört men det får bli en annan gång.

Kul att besöka mässan i alla fall och skönt att få klämma på lite nya cykelprylar även om jag gick hem helt tomhänt även i år!

Stockholm Roganing

Igår var det äntligen dags för MTB-orienteringstävlingen “Stockholm Roganing“, jag har aldrig kört en riktig orienteringstävling och definitivt aldrig MTB-orientering. Lyckligtvis var det en lagtävling så vi var 4 stycken som körde tillsammans i mixed-klassen.

Ena lagkamrat har orienterande barn så vi lyckades låna ihop 4 kartställ till cyklarna så vi åtminstone kunde se lite proffsiga ut fast vi inte hade en aning om vad vi gjorde. 1455925_10152916908380439_4391861931162599206_nOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen när vi väl fick kartorna och skulle försöka lägga upp en plan så blev det ganska snabbt ganska förvirrat. Av någon anledning fick vi tre stora kartor och det var dessutom två olika skalor och ett utrymme som saknades mitt i (som inte fanns på någon av kartorna alltså) så det var inte helt lätt att matcha ihop något bra utifrån detta. Många andra satt med tejp, sax, linjal, markeringspennor m.m. och verkade sjukt seriösa (hade jag fattat att man skulle få flera kartor som inte ens matchade hade jag nog också tagit med saxen). Men nu hade vi inte med oss någonting oerfarna som vi är.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERADet var bara försöka vika fyrkanter och försöka matcha ihop det så bra det gick, inte så mycket annat att göra. Kartställe visade sig i alla fall ganska snabbt vara väldigt behändigt, kan inte alls förstå hur vi hade klarat oss utan det.

Eftersom vi kom på alldeles för sent att det vinnande konceptet verkade vara en termos med havregrynsgröt så fick vi i panik åka iväg åt motsatt håll från starten för att trycka i oss lite mat innan loppet. Ingen av oss hade ju ätit något annat än frukost och tävlingen skulle hålla på till 16.00!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
10687170_10152916917735439_1148390528480675460_n

När vi sen letade oss ner till starten så stod där cirka 300 förväntansfulla cyklister och löpare (tävling för båda grenarna, 4h för cykel och 6h för löparna). Vi hittade även ett till Fredrikshofs-team som körde i herrklassen (gäller att synas väl när man är ensam i skogen, man vill ju inte råka krocka med en älg).
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Väl på plats vid start så kom vi på att ett toabesök kanske vore något. Dessvärre var jag för långsam så när jag satt i buskarna i lugn och ro så går starten och alla springer/cyklar iväg åt olika håll och kvar står mina tre lagkamrater tålmodigt och väntar. Nästa år ska vi vara ute i GOD TID med andra ord, i år gjorde det inte så mycket att vi startade någon minut senare, vi hade ändå bara tänkt komma sist.

Redan vid andra kontrollen var det fyra förvirrade människor som var mycket förvånade över att vi faktiskt lyckats hitta två kontroller så snabbt OCH hade andra lag runt omkring oss. Helt otroligt, speciellt när vi startat några minuter senare.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen rullade bara allt på av farten, vi höll oss undan från de snårigaste områdena och plockade kontroll på kontroll. Vi insåg våra begränsningar när de gällde att orientera på småstigar och höll oss istället på lite större stråk och vägar. Det kändes som ett vinnande koncept med tanke på våra kunskaper.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
10383658_10152916917630439_337995801967219350_n

Hur vi sen lyckades hamna mitt under en Vasalopps-portal är fortfarande en gåta, jag tror varken vi var i Sälen eller Mora (eller någonstans där mitt i). OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dessvärre gjorde vi ett förödande misstag när ungefär 1.5h återstod av tiden. När vi hade plockat en kontroll så behövde man cykla samma väg tillbaka, ungefär 10 minuter, för att sen ta sig vidare åt samma riktning som man precis cyklat tillbaka (fast på bättre vägar/stigar). Dessvärre tyckte mina lagkamrater att vi skulle ta oss ut i skogen (det fanns inga direkta vägar på kartan så jag frånsa mig allt ansvar ungefär här) och ta en “genväg”. Det visade sig bli världens sämsta beslut och efter en timme kom vi ut ungefär där vi hade kommit ut om vi bara cyklat de 10 minuterna tillbaka på den större vägen som vi kom dit på. Herregud var min reaktion, “den bästa biten av banan, helt klart” tyckte dom andra lite ironiskt. Fast det var lite synd för vi slösade en hel timme och tog inte en enda kontroll till under dagen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi hittade även något slags banjospelande kvarter mitt i skogen, mycket obehagligt. Hade jag varit ensam så hade jag blivit livrädd, nu blev vi bara lite rädda.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Däremot fick vi panik för att hinna tillbaka till målet innan 16.00! Varje minut försenad betydde 20 poängs avdrag. Vi cyklade med kniven mot strupen nu, tyvärr var en lagkamrat rätt slut i benen och fick puttas en hel del. Jag råkade köra över någonting jättestort och trodde att hela cykeln skulle gå i tu och drog samtidigt en genomslagspunka, detta när vi hade ungefär 15 minuter kvar av tiden. Det tog väl 3-5 minuter att byta slang och komma iväg igen men det kändes ju hemskt onödigt ändå.

Mitt i paniken så drog vi ut på 226an mellan Huddinge och Flemingsberg, “men det finns stor vägren” säger någon när vi märker var vi är på väg. Det fanns INGEN vägren kan jag meddela, det kändes extremt oklokt att cykla där men vi hade ju panik. Lyckligtvis kom det en cykelbanan parallellet med vägen som vi tog oss ner på, dessvärre övergick den till byggstaket och orange vägvisningspilar som pekade åt helt fel håll så då drog vi ut på vägen ännu en gång.

MEN vi överlevde! Lyckligtvis!
Tyvärr missade vi mål med 4 minuter och fick därmed 80 poängs avdrag vilket kändes hemskt onödigt. Jättetråkigt att vi slösade en timme på ingenting och på att vi inte tog en enda kontroll sista 1.5h av dagen.

Det var ingen som hade förväntat sig något stordåd men vi kom på plats 9 av 13 i alla fall så det var ju inte riktigt så värdelöst. Men det finns förbättringspotential så det skriker om det. Nästa år blir havretermos och Anders ska gå ner 30 kg också sa han så då kommer vi vinna, typ.

Här är vår färdväg, jag har så gott som ingen aning om var jag har varit och kände inte igen mig någonstans under dagen. Men det bjöds på väldigt fina stigar och vägar, Stockholm har onekligen gott om natur mitt i stan!
banan

En kväll med Magnus Bäckstedt

I går hade vi CSCT (Club Swedbank Cycling Team) ynnesten att få spendera kvällen med Magnus Bäckstedt. Varför vi är ett team i en klubb kan man ju undra över men det är tydligen vårt nya lagnamn. Egentligen är vi bara ett gäng galningar som ska cykla lite tillsammans nästa år, målet för de flesta är Sub8 på Vättern. Jag har insett mina begränsningar och eftersom jag cyklat på 9 timmar så borde Sub8.30 vara mest realistiskt så det är tanken med Vättern 2015, fast det är ju en annan historia.

Magnus Bäckstedt då? 1506722_10152518243786989_8639152239255940870_n
10458626_10152838686432082_6499006573506689685_n
10632623_377914919040672_8623712369821657032_n

Jag får erkänna min okunskap här och meddela att jag vet ju att Magnus är en av våra stora svenska cyklister genom tiderna men jag skulle aldrig kunna räkna upp vad han gjort. Jag vet att han som enda svensk vunnit Paris Roubaix, fast det vet jag bara för att lagledare David visade en filmsnutt på detta för någon vecka sedan på ett informationsmöte. Ungefär där slutar min kunskap, så jag får väl skämmas lite, kanske. Men jag tittar faktiskt inte så mycket på cykel, VM och OS är väl vad som lockar på sin höjd och kanske något sammandrag från någon etapp av Touren men inte mer än så. Magnus är ju inte aktiv längre och när han var aktiv så hade jag helt andra saker för mig än att cykla.

Det var i alla fall mycket trevligt att hör massa gott och blandat från hans karriär. Han berättade någon rolig historia om hur han körde Paris Roubaix med nybruten arm och för att bli av med smärtan körde han medvetet ned i ett stor hål för att det skulle sätta igång adrenalinpumpen och ta bort smärtan från den brutna armen tillfälligt. Det funkade tydligen fast smärtan efter loppet var bland de värsta han någonsin känt så det kanske inte var så effektivt ändå? Men han kom ju 4a på loppet i alla fall.

Efter Magnus hade pratat kördes det lite “Roller derby”, eller “Roller Race” kanske det heter. Cinelli stod för cyklarna och utrustningen.
10800377_10152837315352082_1054093788_oDSC_0848DSC_0856DSC_0859
10262203_377905895708241_5287556543963848464_n

Daniel (till vänster i bild) och Magnus körde finalracet som blev väldigt spännande. Tyvärr har jag blivit en sån här gammal person som börjat gå hem tidigt från events så jag missade avslutningen, men har sett det på film. Danne ledde över Magnus halvvägs (först till 500 meter är grenen och det visas två mätare på projektorduken bakom cyklisterna så dom ser inte själva hur dom ligger till), men Magnus plockade till slut hem segern med liten mariginal. TIlläggas bör även att medelhastigheten låg på 62(!) km/h för Magnus och 61 km/h för Danne, MEN… Danne körde 63 km/h under ett tidigare race så hade han inte tagit ut sig så kanske det hade gått vägen. En liten parentes kanske men ett roligt moment för alla även om jag själv inte härdade ut så länge.

Nu vet jag i alla fall bättre vem Magnus Bäckstedt är, alltid något! Som sista sak kan nämnas att han precis löst proffslicens och tävlar i triathlon, IronMan-distansen. Minnet är dåligt men det kan ha varit så att han körde Kalmar Ironman samtidigt som mig i fjol, det vore häftigt i så fall att ha sprungit på samma tävlingsbana som Magnus. Men vi får väl hoppas på något OS-guld om något år om gubben inte är för gammal vid det här laget.

Trainer season is here

Nu ska jag visa vad jag ägnar mig åt om kvällarna (eller inte varje kväll, så kul ska vi inte ha det, men ibland i alla fall). När jag inte är ute och cyklar med clowner så kör jag mycket på min trainer vintertid. Även om jag uppskattar väldigt mycket att även cykla ute på vintern (snöcykling i skogen, finns det något bättre?) så gör sig intervaller och pass med mer detaljerat upplägg när det kommer till hastighet/puls/innehåll m.m. bättre inomhus på trainer.

Vad kan man hitta på, på trainern då?
För att inte dra fram tidernas klyscha och säga att “the sky is the limit” så kan vi åtminstone nöja oss med att säga att det går att göra i princip vad som helst. Nu är det inte jag som bestämmer över min egen träning längre (mer om det i ett annat inlägg) så jag behöver inte fundera över innehållet själv.

Häromdagen körde jag 10 min tröskel och sen 3 spurter. Ganska “lätt” intervallpass.
DSC_0804

Vill man prova på hur det känns att cykla döende så passar ett återhämtningspasset. Målet för återhämtningspasset är egentligen att bara hålla pulsen så låg som möjligt och försöka hålla upp kadensen runt +90. Egentligen borde man kanske köra det här passet utomhus men det känns vintertid inte lönt att spendera 15 minuter att klä på sig för 45 minuters cykling. Inte alls effektiv tidsanvändning där inte.
DSC_0842

Idag, på temat döende, så var det en 20-minuters “all out”-intervall på schemat. Det borde vara ganska lätt att förstå att “all out” inte syftar på att man ska spara sig. Jag är tyvärr inte alls i form så 20 minuter “all out” är faktiskt mer än jag orkar. Det är klart att jag orkar cykla 20 minuter på en relativt hög nivå men jag orkar inte pressa mig hårt så länge. Jag försökte stundtals pressa upp lite mer under intervallen men märkte på en gång att det inte gick att hålla. Går det inte att hålla är det ingen idé att pressa. Ynka ~260 watt kanske det blev, inte så mycket att skryta om men det är ju ändå bara november och jag har inte tränat riktigt på typ 1.5-2 månader. Vem bryr sig liksom?
DSC_0843

MEN, det absolut bästa med att köra trainer hemma! Man kan välja musiken HELT själv. Det finns ingen bättre Dj än jag själv (jag höll på att ge mig själv artistnamnet Missy K här men det kändes mest löjligt).

Favoriterna är en låt med Green day och en med Laleh! Eller egentligen finns det åtminstone 5-10 låtar som kvalar in på favoritlistan. Darin går hem och den här och den här och den här och så vidare. Ja, men ni ser. Fast om vi ska vara helt ärlig så är det Green day-låten som tar hem titeln som bästa pepp-låt. Den tyvärr lite annorlunda refrängen med “Ha ha you´re dead” (jo, jag vet, det är lite negativt och så) höjer pulsen med säkert 5-10 slag under vilken intervall som helst. Det spelar ingen roll om jag redan är döende, med rätt musik så finns det tydligen ett steg över döende.

Nej, men det här blev ju inte så roligt. Trainer och musik är en bra kombination hur som helst. Det är väl slutsatsen.