Sedan ett tag tillbaka har det funnits en tanke om att på cykel få ihop 1000 höjdmeter innanför Stockholms tullar. En arbetsgrupp sattes ihop och efter en initial provcykling i förra veckan av banchefen så var det dags för en mer seriös provcykling idag för delar av gruppen.

Om någon undrar varför banchefen ser ut som en clown så är det för att han är klädansvarig för Fredrikshof och han håller på att prova ut nya kollektioner (där funktion och inte utseende är det viktiga i den här fasen) med kläder.

Själv hade jag åtminstone rakat benen eller skippat tubsockorna innan jag gett mig ut sådär men det är ju en annan historia.

Men, till saken hör att arbetsgruppen även råkat ge bort loppet som 50-årspresent till en annan cykelkompis, så, då kanske det är bra om vi har en fin bana att bjuda på när presenten ska kvitteras ut?

Att jaga höjdmeter innanför tullarna vet jag dock inte hur “fint” det blir?

Idag hade vi fokus Södermalm och 500 höjdmeter och det lyckades vi faktiskt med, vi fick ihop 520 höjdmeter och ni ser ju att vi utelämnat stora delar av Södermalm! Det finns potential för att det här kan bli något med andra ord. Det kanske inte ser så vackert ut rent geografiskt på kartan men Söder har många fina gator och byggnader som jag trots 10 år i Stockholm aldrig sett innan.

Dagens höjdpunkt förutom fulfikan på Preem Norrmälarstrand var nog kullerstensgatorna bakom Hotell Hilton vid Slussen. Det finns inte så många branta backar i Stockholm men det här var verkligen brant. Jag känner mig tyvärr lite harig sen jag trippelvurpade på MTB:n precis innan Haute Route (och eftersom jag inte cyklat något på den efteråt så är det ju bara vurporna som sitter kvar). Av någon konstig anledning så tror alla mina cykelvänner hela tiden att jag ska vara så himla tuff, “men det där är väl inte farligt för dig och bla bla bla“, jag brukar försöka kontra med att jag är ju trots allt tjej men det är sällan någon som köper det. Jag måste justera bromsarna lite på Zebran bara och sen bli lite mer manlig till nästa gång så blir det säkert tufft nog för sällskapet.

Tyvärr fick vi inte cykla upp för den allra brantaste kullerstensbacken för den var tydligen enkelriktad märkte vi när vi kom ned men det var ändå ett roligt område av Söder. Jag skulle inte riktigt vilja bo där på vintern men i alla fall. Jag är glad att vi överlevde och att ingen vurpade med framhjulssläpp eller gick över styret.

Banchefen verkade nöjd med dagen och vi ser stor potential för att Stockholm Hill Climb 1000 k kan bli en riktig höjdare för vårt 50-års födelsedagsbarn (säger man barn fast det är vuxna? Antagligen inte).

Backup-planen för att hålla offret glad och nöjd är att planera in tillräckligt många fikastopp för att backjagande aldrig ska hinna bli tråkigt. Det kanske är så att Stockholm Hill Climb 1000 k även kommer med en obligatorisk GT-beteckning. Sen om GT står för gin och tonic eller något annat, det får födelsedagsbarnet bestämma helt själv. Vi ser spänt fram emot en fortsättning! 1000 höjdmeter innanför tullarna är helt görbart, inga konstigheter! Sen om det egentligen är så himla roligt i längden är ju en helt annan fråga som man inte alls behöver ta ställning till nu, men en gång är ett måste i alla fall!