Igår var det äntligen dags för MTB-orienteringstävlingen “Stockholm Roganing“, jag har aldrig kört en riktig orienteringstävling och definitivt aldrig MTB-orientering. Lyckligtvis var det en lagtävling så vi var 4 stycken som körde tillsammans i mixed-klassen.

Ena lagkamrat har orienterande barn så vi lyckades låna ihop 4 kartställ till cyklarna så vi åtminstone kunde se lite proffsiga ut fast vi inte hade en aning om vad vi gjorde.

Sen när vi väl fick kartorna och skulle försöka lägga upp en plan så blev det ganska snabbt ganska förvirrat. Av någon anledning fick vi tre stora kartor och det var dessutom två olika skalor och ett utrymme som saknades mitt i (som inte fanns på någon av kartorna alltså) så det var inte helt lätt att matcha ihop något bra utifrån detta. Många andra satt med tejp, sax, linjal, markeringspennor m.m. och verkade sjukt seriösa (hade jag fattat att man skulle få flera kartor som inte ens matchade hade jag nog också tagit med saxen). Men nu hade vi inte med oss någonting oerfarna som vi är.
Det var bara försöka vika fyrkanter och försöka matcha ihop det så bra det gick, inte så mycket annat att göra. Kartställe visade sig i alla fall ganska snabbt vara väldigt behändigt, kan inte alls förstå hur vi hade klarat oss utan det.

Eftersom vi kom på alldeles för sent att det vinnande konceptet verkade vara en termos med havregrynsgröt så fick vi i panik åka iväg åt motsatt håll från starten för att trycka i oss lite mat innan loppet. Ingen av oss hade ju ätit något annat än frukost och tävlingen skulle hålla på till 16.00!

När vi sen letade oss ner till starten så stod där cirka 300 förväntansfulla cyklister och löpare (tävling för båda grenarna, 4h för cykel och 6h för löparna). Vi hittade även ett till Fredrikshofs-team som körde i herrklassen (gäller att synas väl när man är ensam i skogen, man vill ju inte råka krocka med en älg).

Väl på plats vid start så kom vi på att ett toabesök kanske vore något. Dessvärre var jag för långsam så när jag satt i buskarna i lugn och ro så går starten och alla springer/cyklar iväg åt olika håll och kvar står mina tre lagkamrater tålmodigt och väntar. Nästa år ska vi vara ute i GOD TID med andra ord, i år gjorde det inte så mycket att vi startade någon minut senare, vi hade ändå bara tänkt komma sist.

Redan vid andra kontrollen var det fyra förvirrade människor som var mycket förvånade över att vi faktiskt lyckats hitta två kontroller så snabbt OCH hade andra lag runt omkring oss. Helt otroligt, speciellt när vi startat några minuter senare.

Sen rullade bara allt på av farten, vi höll oss undan från de snårigaste områdena och plockade kontroll på kontroll. Vi insåg våra begränsningar när de gällde att orientera på småstigar och höll oss istället på lite större stråk och vägar. Det kändes som ett vinnande koncept med tanke på våra kunskaper.

Hur vi sen lyckades hamna mitt under en Vasalopps-portal är fortfarande en gåta, jag tror varken vi var i Sälen eller Mora (eller någonstans där mitt i).

Dessvärre gjorde vi ett förödande misstag när ungefär 1.5h återstod av tiden. När vi hade plockat en kontroll så behövde man cykla samma väg tillbaka, ungefär 10 minuter, för att sen ta sig vidare åt samma riktning som man precis cyklat tillbaka (fast på bättre vägar/stigar). Dessvärre tyckte mina lagkamrater att vi skulle ta oss ut i skogen (det fanns inga direkta vägar på kartan så jag frånsa mig allt ansvar ungefär här) och ta en “genväg”. Det visade sig bli världens sämsta beslut och efter en timme kom vi ut ungefär där vi hade kommit ut om vi bara cyklat de 10 minuterna tillbaka på den större vägen som vi kom dit på. Herregud var min reaktion, “den bästa biten av banan, helt klart” tyckte dom andra lite ironiskt. Fast det var lite synd för vi slösade en hel timme och tog inte en enda kontroll till under dagen.

Vi hittade även något slags banjospelande kvarter mitt i skogen, mycket obehagligt. Hade jag varit ensam så hade jag blivit livrädd, nu blev vi bara lite rädda.

Däremot fick vi panik för att hinna tillbaka till målet innan 16.00! Varje minut försenad betydde 20 poängs avdrag. Vi cyklade med kniven mot strupen nu, tyvärr var en lagkamrat rätt slut i benen och fick puttas en hel del. Jag råkade köra över någonting jättestort och trodde att hela cykeln skulle gå i tu och drog samtidigt en genomslagspunka, detta när vi hade ungefär 15 minuter kvar av tiden. Det tog väl 3-5 minuter att byta slang och komma iväg igen men det kändes ju hemskt onödigt ändå.

Mitt i paniken så drog vi ut på 226an mellan Huddinge och Flemingsberg, “men det finns stor vägren” säger någon när vi märker var vi är på väg. Det fanns INGEN vägren kan jag meddela, det kändes extremt oklokt att cykla där men vi hade ju panik. Lyckligtvis kom det en cykelbanan parallellet med vägen som vi tog oss ner på, dessvärre övergick den till byggstaket och orange vägvisningspilar som pekade åt helt fel håll så då drog vi ut på vägen ännu en gång.

MEN vi överlevde! Lyckligtvis!
Tyvärr missade vi mål med 4 minuter och fick därmed 80 poängs avdrag vilket kändes hemskt onödigt. Jättetråkigt att vi slösade en timme på ingenting och på att vi inte tog en enda kontroll sista 1.5h av dagen.

Det var ingen som hade förväntat sig något stordåd men vi kom på plats 9 av 13 i alla fall så det var ju inte riktigt så värdelöst. Men det finns förbättringspotential så det skriker om det. Nästa år blir havretermos och Anders ska gå ner 30 kg också sa han så då kommer vi vinna, typ.

Här är vår färdväg, jag har så gott som ingen aning om var jag har varit och kände inte igen mig någonstans under dagen. Men det bjöds på väldigt fina stigar och vägar, Stockholm har onekligen gott om natur mitt i stan!