Nästa helg ska jag och några kompisar begå orienteringspremiär, och inte vilken orientering som helst utan MTB-orientering. Stockholm Roganing anordnas nämligen då och när man beskriver sin tävling med “Rogaining är tävlingsformen som passar alla” så är jag i alla fall såld. Det behövs tydligen inte mer än så liksom. Let´s let´s let´s!

“Rogaining är tävlingsformen som passar alla. Lagtävlingen på cykel är 4 timmar poängorientering där ni ska besöka så många kontroller som möjligt på ett stort område inom 4 timmar, helt i er egen takt. Inga orienteringskunskaper behövs.”

Vad kan möjligen gå fel?
Vi har anmält oss till ett mix-lag där jag är den enda kvinnliga representanten (men därmed kanske ändå inte räknar med att vara lagets slöfock). Laget måste nämligen befinna sig inom 30 meter från varandra hela tiden så det kommer ju inte fungera att cykla ifrån varandra där i skogen. Och hur man sen ska lyckas orientera sig bland all brötig terräng är ju en helt annan fråga. Det kommer bli hur kul som helst ändå tror jag, fast det inte är någon i laget som är sådär uppenbart duktig på orientering. Jag var duktig i mellanstadiet, men det var ett tag sedan och jag tror våran orientering då var ganska enkel i förhållande till “vuxenorientering“. Tur att vi är 4 stycken i alla fall.

Team Missing People (vi utgick från Team Makrillen och Karro så Team Missing People är faktiskt ett uppsving när det gäller lagnamn) räknar inte med att ha någonting med pallplatserna att göra. Såklart ska vi ändå göra vårt bästa, men det blir mest en rolig grej men är man tävlingsmänniska så är man. Det kommer bli roligt att försöka ta sig till de mest värdefulla kontrollerna och samtidigt försöka göra avvägningar för om det är värt poängen att ta sig dit det är som svårast.

Vi är laddade!
Vad kan möjligen gå fel med Makrillen, Igelkotten och Batman i skogen i 4 timmar?