Tre veckor med i princip noll cykling inledde årets sista kvartal, men sedan var det dags för årets sista solcykelresa, nämligen säsongsavslutning på Mallorca. Jag funderade länge över om jag verkligen skulle åka men bestämde mig till slut för att ändå följa med, allt var ju betalt och bokat så varför inte. Det blev fyra härliga dagar med värmerekord där nere (30 grader nästan varje dag, inte illa för slutet på oktober).

Bara några dagar efter hemkomst nås jag av beskedet att Per, en klubbkamrat, avlidit nere i Spanien tidigare under dagen. Nyheten kommer som en chock och är svår att ta in, en vecka senare minnescyklar ett stort gäng klubbkamrater i hans ära.

Jag hinner även klämma in pappas begravning mitt i allt och månaden är rätt så tung. Att årets första snöfall nådde Jämtland precis samtidigt som begravningen kändes väldigt fint, det kan jag gärna ta på min begravning också.

För att stilla min ångest över att sitta stilla (eller är det bara så att jag gillar sol, cykel och lite kämpande extra mycket?) så passade jag även på att anmäla mig till både La Marmotte och Haute Route (fast Dolomiterna den här gången) 2015!

Eftersom försäsongen inleddes så åkte även trainern fram igen och intervallerna började ta form och spyan i halsen blev ett faktum allt för ofta under december månad.

Jag fick även äran att vara med på ett väldigt fint möte med Magnus Bäckstedt, cykelhjälte från “förr”, som arrangerades av och för Swedbankgänget. Jag bestämde mig sedan kort därefter för att jag inte kommer cykla så mycket med Swedbank nästa år. Men 2015 blir det mer fokus Karolina även om det kommer bli en del aktiviteter med Swedbankgänget ändå.

Cykelmässan gick av stapeln i Kista och jag var där och dreglade över nya läckra prylar! Tyvärr gick jag hem helt tomhänt även den här gången, surt sa räven!

Eftersom jag gillar äventyr och annorlunda saker som har med cykel att göra så begick jag tillsammans med några vänner cykelorienteringsdebut. Det gick sådär när vi villade bort oss i skogen men väldigt väldigt roligt var det och revansch väntas 2015!!

RAAM kom på tapeten för 2016 och jag blev genast intresserade och var med på ett första möte om loppet. Återstår att se vad som händer med detta framöver.

Eftersom mörkret nådde oss så kom även pannlampan fram för första gången nu i december. MTB och mörkercykling blev mer regel än undantag och Vildmarksspåret fick sig ett besök och äntligen hittade vi hela vägen runt.

Som en tidig julklapp tillkännagavs banan för Haute Route Dolomites och höjdmetrarna var betydligt fler än vad vi hade räknat med. Ville vi ha en utmaning större än årets så var det verkligen vad vi fick, herregud hur ska det här gå?

Sedan var det dags för ännu en begravning och det blev en väldigt vacker och värdig sådan. Aldrig har jag sett så många människor på en begravning, det vittnar kraftigt om vilken fantastisk människa Per var. Så himla orättvist och alla tankar till hans närmaste.

Den största överraskningen på en cykeltur kom en söndagförmiddag ute på Lovön när jag och Zebran stillsamt cyklade omkring och plötsligt stöter på Kungen och Drottningen. Helt galet och så himla oväntat, men ett roligt minne från året.

Sen ger jag mig själv en tidig julklapp när jag anmäler mig till GFNY!! New York HERE I COME!! Det krävs inte mycket för att övertala mig och det kommer bli sjukt häftigt att köra loppet, jag längtar verkligen.

Cykelåret avslutas sedan med lite rundor ute på Järvafältet, bara 2 dagar innan julafton är det helt bart men några dagar senare får jag cykla in i solnedgången på ett snöigt Järvafält. Kunde väl inte slutat bättre?

Ofattbart allt som hänt, blir verkligen tydligt hur mycket som hunnits med det här året när det sammanfattas i fyra inlägg. Katalysatorn för det mesta som hänt heter Team Crescent och jag är innerligt glad för att jag blev utvald och fick den där nödvändiga knuffen som behövdes för att våga anmäla mig till Haute Route. Haute Route som sedan blev bland det bästa jag någonsin gjort i mitt liv.

Nu återstår det att se vad 2015 har att erbjuda, men jag hoppas på att det blir minst lika mycket solskenscykling och betydligt mindre dödsfall än året! Tre begravningar på ett år är åtminstone tre för mycket!