Jag verkar ju ha något slags varannan-intervall på underlaget på mina distanspass, varannan vecka är det bar mark och varannan gång har det precis fallit en hög med snö. Så, varför skulle det bli något annorlunda denna gång? Eftersom det var bart och snöfritt för en vecka sedan så var det snömoddigt och snöfall denna gång.

Dessutom blåste det hemskt otrevligt, faktiskt hela rundan.

Jag skulle inte ut på någon lång tur egentligen, utan bara 2h30min så planen var att cykla ut till Ekerö och dra ett varv i Knalleborgs 10km´s spår och sen hem igen.
Ja, fy fan, nu har jag börjat fotografera mig själv igen. Cykel mot trädet blir rätt långtråkigt i längden. Beigt liksom.

Efter 1h15min så hade jag kommit ganska precis till rondellen precis innan Ekerö Centrum, det var alltså tidsmässigt dags att vända och ännu typ 10 minuter fram till Knalleborg. Det var inget val åt vilket håll jag skulle ta vägen utan jag vände såklart hem igen. Man kan ju inte vara ute och cykla för länge, hur skulle det se ut?

Jo, men jag var tvungen att fotografera cykeln mot trädet åtminstone en gång. Hur skulle det se ut annars om jag missade det?

Sen hittade jag självutlösaren på kameran på vägen hem och passade på att spendera onödigt mycket tid på att försöka få till någon bra bild där hela jag kom med. Resultatet blev väl sådär men det var ju inte en egenfotograferad-bild-på-mitt-fejs-eller-en-cykel-mot-ett-träd åtminstone?

Trots att snön yrde in i ögonen (såklart hade jag inga glasögon) under så gott som hela turen så blev det en väldigt mysig vinterrunda. Långsamt och vintermysigt. Precis lagom avslutning på helgen. Hoppas snön ligger kvar även till nästa helg så blir det en lite längre runda i ett förhoppningsvis lika vackert vinterlandskap.