När jag körde Haute Route (ni vet, en vecka, lite berg, lite smärta och sen var det över) i höstas så spelade organisationen SAMMA låt HELA tiden. Det skulle ju kunna få en vettig människa att tröttna, men jag tröttnar sällan på saker utan en riktigt bra låt kan man aldrig spela för många gånger (faktiskt). Ungefär som att man inte kan äga för många cyklar eller cykla för ofta, äta för mycket choklad och så vidare. Varje dag efter målgång när man satt apatisk på torget i “race village” och väntade på bättre tider så dunkade samma samma låt ur högtalarna, dag ut och dag in. Efter sista dagens prisutdelning så har jag inte hört låten men dock hunnit vara bitter både en och två gånger över att jag aldrig tog reda på vilken låt det var. Men jag tänkte väl att den dyker väl upp igen någon gång förhoppningsvis. IDAG dök den upp! Äntligen! Mycket förvånande så är det vår svenska Lykke Li som stod för Haute Route-underhållningen och I Follow Rivers kommer för alltid vara förknippad med Haute Route Pyrenees 2014. Jag nästan önskar att dom spelar den i Dolomiterna i höst igen, men det får vi väl se. Det kanske mest fascinerade av allt är att man bara minns bra saker, man skulle kunna tänka sig att låten är förknippad med lite smärta också men nej. 100% genuin glädje! Betyder det då att 23.500 höjdmeter i Dolomiterna också kommer vara 100% glädje? I så fall var det ju helrätt att anmäla sig till ännu en omgång Haute Route!