När man minst anar det, så står man där igen, på Palma Mallorca Airport och undrar hur man hamnade här igen och vad som hände? Tiden gick onekligen alldeles för fort nu igen och här är jag, igen, äntligen!

Ensam i 1.5 dag så idag blev det 50 km på egen hand, både skönt och tråkigt att vara ensam. Rätt skönt på ett sätt, men väldigt ensamt när man t.ex. fikar och undrar vem man ska prata med? Skönt i alla fall att ingen behöver klaga när man stannar för femtiofjärde gången för att fotografera ännu en asfaltsremsa eller ännu en egobild på sig själv. I dessa situationer är det hur grymt som helst att vara ensam.

Oavsett, utan att göra en utläggning av det här! ÄNTLIGEN är jag här! Äntligen äntligen äntligen! Månader av på tok för mycket att göra och nu tänker jag stänga av allt som har med Sverige och göra och bara tänka på mig själv och cykling! Som det ska vara med andra ord. Är det någon som vill något närmsta 15 dagarna, så glöm det, jag finns inte längre, telefonerna är avstängd, mejlen är det ingen som tittar i….