Måndagar är ju sedvanlig “Introduktion till gruppcykling” med Fredrikshofs Brostugan-gren. Där har jag varit ledare i något år, typ 3 kanske, och när det passar så hjälper jag gärna till och frälser andra i gruppcyklingens ljuva värld.

Återigen ännu en fantastisk vårkväll med strålande sol och halvvarma vindar i alla fall (vore ju synd att kalla dom varma, men dom var inte kalla i alla fall). 35 nybörjare och 5 ledare gjorde att vi kunde göra lagom stora grupper och ändå vara 2 ledare.

Eftersom vi aldrig kör speciellt fort med våra nya cyklister så blir man ju inte sådär jättetrött av själva grundcyklingen. Däremot vet vi ju att många är starka cyklister, även om dom inte kan cykla i grupp, så därför lägger vi alltid in små sträckor med fart. Igår blev det lagtempo (3-o-3) och dubbla fri-fart-sträckor. Då får även vi ledare en chans att blåsa ur lungorna och leka lite. Tyvärr blev jag slagen på båda fartsträckorna av den unge mannen i rött, men vad gör det? Jag är ju både kvinna och typ 30…. handikapp så det skriker om det..

Sen tänkte jag att jag en gång för alla skulle bjuda på tydligt bildbevis över att det faktiskt går att cykla i kort-kort!! SER NI? Jag förstår att alla har väntat på den här dagen och tvistat om det faktiskt är varmt nog.. men det är det, tydligen! Nu ska jag sluta tjata om den saken i alla fall och fokusera lite mer på själva cyklandet..  
Den halvröda kalufsen blev onekligen rätt blond av att vara på Mallorca i över 2 veckor..

Jag sa ju att det skulle bli minst EN solbild den här veckan, och se! Redan på första försöket så sitter den där, VÅRSOL!

Måndagar är normalt “introduktion till gruppcykling från Brostugan med Fredrikshof som Ledare“-dag (eller normalt ska jag inte säga, inte för mig i alla fall, men klubben kör varje måndag). Jag försöker vara där när jag kan, ibland blir det varje måndag och ibland går det två månader mellan gångerna (ja, det har hänt).

Trots att några klubbkompisar (ja, helt seriöst på riktigt och jag förstår inte varför) frågar mig ibland “varför håller du på med dom där nybörjarna år ut och år in” så tycker jag att det är himla roligt. Nybörjarcyklister lyssnar på vad man har att säga och dom vill lära sig (testa att leda en cykelsugen snabbgrupp och försök förklara vissa grundläggande saker som man måste repetera så ska ni se hur mycket dom lyssnar (ja, en del lyssnar säkert ibland men det är inte på samma sätt)) …

Idag var det oavsett säsongspremiär för min del… och i KORT-KORT dagen till ära (tyvärr fick jag inget bildbevis så det kan väl tvistas om det har hänt eller ej)!

Det blev typ 35km med 11 glada nybörjare (inkluderat ledarkollegan Gunnar då förvisso). Dagens höjdpunkt var att avsluta med lagtempo på FRA-varvet, det har jag aldrig gjort innan men det blev riktigt bra (och ett PB för mig). Normalt brukar vi bara köra fri fart sista biten där men idag blev det 7 minuter 3-manna lagtempo vilket fungerade också, så det blir nog repris på det fler gånger.

Leendena efter ett riktigt pulshöjande lagtempo är oslagbara, även fast man knappt kan prata direkt efteråt så är alla så himla glada. Det är verkligen något visst med att trycka ut det lilla extra. Normalt så håller vi ju ner pulsen på våra introträningar för att fokusera på själva gruppcyklingen, därför blir det så extra skönt att få trycka till lite på någon sträcka. Oslagbart!
Bara hålla tummarna för mer solcykling denna vecka!