Här är en filmsnutt från sista biten från Cap de Formentor ner till Port Pollenca. Fantastisk utsikt ner mot bukten hela vägen ned från utsiktspunkten.
Här är istället en film som man inte bör visa för mamma…. trafikvettet är inte alltid det bästa men herregud vad roligt det är att köra fort utför, jag kommer aldrig tröttnat på det. Eller kanske möjligen när jag ligger utsmetad på vägbanan…
Vi kör en favorit i repris, bildbomb och så får det bli mer text när mer tid finnes. Men nu är åtminstone det färdig-cyklat på Mallorca för den här gången och snart dags att åka hem. Riktigt skönt ska det bli att komma hem faktiskt, inte för att jag tröttnat på solcykling på Mallorca, utan mest bara för att hemma är ju ändå hemma!
Men mer senare… 
Precis som jag förutspådde för två dagar sedan så var det tvärnit i kroppen för mer cykling, testade i förrgår men det var ingen idé så jag vände hem efter 3 mil. Igår låg jag på hotellet och stranden och bara stirrade och tog det lugnt. Har dessvärre lite känning i hals och pulsen är inte som den borde, men en lugn cykeltur idag fungerade ändå.
Det var tänkt 95 km i lugnt och fint tempo för att bara få njuta av lite Mallorcacykling och ändå inte påfresta kroppen. Vi var inte så många, så det blev en normalstor grupp som tyvärr var lite för ojämn kanske så det blev lite utmaningar under dagen.
Ojämnheterna löste vi dels genom att jag skrek “fri fart till toppen” så fort en längre backe visade sig. Det var rätt så många sådana på väg till Sineu så det blev nog ändå tre lite längre backar som alla kunde ta i sin egen takt. Jag kom på den bra idéen att dra fram kameran och försöka cykla ikapp alla uppför och fotografera dom samtidigt. Det gillade inte pulsen direkt så det kanske var dagens sämsta idé.
Tyvärr var vägen till Sineu rätt oinspirerande och rätt rak och tråkig, jag kände mig personligen rätt så seg och tråkig själv. Motvind hade vi också, konstant i typ 3 mil.
Efter några varv i Velodromen blev det vidare mot Porreres för lunch i solen. Därefter väntade en av Mallorcas bättre sträckor, Porreres – Llucmajor, herregud vilken fin väg. Böljande, svepande, uppför, nedför och på andra halvan av sträckan kan man få riktigt bra fart med sig hela vägen till Llucmajor. Går att ligga i 45-50km/h långa sträckor, helt magiskt. Här hade vi ju äntligen fått medvind också. Återigen var det fri fart på schemat. 
Sen väntade dagens bästa sträcka, “Hängmattan” det vill säga MA19a från Llucmajor ner till S’aranjassa. Återigen fri fart och jag tänkte att jag skulle satsa lite, kanske dumt när man har någon infektion i kroppen, men det kändes som ett bra läge med några starka cyklister i gruppen. Jag drog solo ganska länge, antagligen med folk på min rulle som jag inte la märke till, sen drog en av killarna om och jag kunde segla med på rulle och så drog vi om varandra två-tre gånger innan vi nådde botten. Oklart vem som “vann”, Strava meddelade att jag plockat QOM och snittat 49km/h i 8 minuter (och då går det uppför ibland) så jag är MER än nöjd. Kanske årets prestation. Toppade nästan 74 km/h vilket ju är helt sjukt fort egentligen. Men nog om det, är antagligen bara jag som bryr mig om det här och tycker det är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ coolt. Men i alla fall.. kom ihåg min gigantiska prestation bara och så vänder vi blad och går vidare…
Därefter välförtjänt Mojito i solen utanför hotellet… guideförmån…
Tyvärr har jag något i kroppen så det blir inga mer mastiga turer den här resan, morgondagens bergsrunda blir tyvärr något kort och platt med någon av de långsammare grupperna. Vill inte ge mig iväg själv i fall jag måste avbryta. Känner mig ganska nöjd med 12(!) cykeldagar i kroppen så jag klagar inte alls egentligen för att sista dagarna blir något annat än jag tänkt mig. Det har varit grymt ändå.
Idag var det dags för en riktigt sån där finrunda, 110 km och lite berg. Soller, Deia och Valdemossa stod på schemat, egentligen är det en ganska soft runda (om man tänker berg alltså). Det blir faktiskt “bara” 1400 höjdmeter fördelat över dessa 110 km. Jag tyckte såhär i efterhand att rundan blev betydligt lättare än väntat.
23 cyklister hade jag lockat till mig på min lista (egentligen finns det bara 20 platser men folk smyger in och hur ska man kunna neka någon att cykla lite liksom?). Det flöt oväntat bra med tanke på hur många vi ändå var.
Vi rullade ut från ett lite kyligt Palma mot dagens första klättring, Coll de Soller, 5km och 5.2% snittlutning. Måste ändå säga att detta är väl en av Mallorcas snällaste klättringar, riktigt behaglig och man kan till och med trycka lite med stora klingan bara för att få variation. Vackert som vanligt och jag fick en plötslig längtan till den “årliga” höst-weekenden som brukar gå till Port de Soller med 3-4 dagars cykling, hoppas det blir av i år igen, ska bli riktigt roligt i så fall. Gillar verkligen den här sidan av Mallorca.
Efter Coll de Soller väntade härliga km nedför och sedan var det dags att klättra vidare mot Deia. Det är egentligen en ganska snäll sträcka, några km uppför och sen lite nedför igen. Väl i Deia så var det dags för traditionsenlig lunch på terrassen.
Finn ett fel… (förutom att cykeln står åt fel håll med kass kedjelinje och lilla klingan)
Efter lunch rullade vi vidare mot Valdemossa, här var i alla fall mina ben riktigt sega. Inte helt optimalt att sätta sig ner för lunch en lång stund och sedan försöka paddla igång igen. Riktigt segt och verkligen en rejäl stockkänsla (lite humor här) i låren. Dock är det bara 9km till Valdemossa och det släpper av och går nedför ibland så det känns inte alls speciellt långt. Väl där så var det dags för ett litet glasstopp.
Efter glassen rullade vi sista biten hem i samlad trupp. Av 23 man så kom 23 man med hem också, ingen är kvar där ute och ingen behövde avbryta eller vända hemåt. Vi var förvånansvärt jämna också, tror inte dom snabbaste behövde vänta speciellt många minuter på dom långsammaste upp för alla klättringar. Utan det flöt på jättebra.
En riktigt bra runda faktiskt, oväntat bra, skulle nog ändå säga att det var en av dom bättre rundorna någonsin på Mallorca vilket känns superkul. Perfekt väder hade vi också med lite sol och lite moln och inte riktigt sådär stekhett (det är ingen höjdare med tokvärme när man ska klättra).
Imorgon blir det eventuellt en repris till Formentor, eller en kortare runda på platten, återstår att se vad känslan är imorgon när jag vaknar. Börjar bli lite “Karrotrött“, det vill säga att jag behöver sova ett dygn eller två så är batterierna laddade igen. Men det ordnar sig nog. Man lever bara en gång eller hur går klyschan nu igen?
Idag var tanken att jag skulle cykla en platt runda på cirka 90 km med mitt gäng. Först förbi Randa och sen upp till Petra, fika på torget såklart och sen hem igen. Eftersom Peder inte hade lockat till sig så många deltagare i sin grupp så cyklade han också med som en till ledare bara, vilket skulle visa sig vara väldigt bra.
Efter 17.8 km så smäller bakdäcket och så var den dagen över. Lagar den förmodade punkteringen, blåser upp slangen och märker att den tittar ut på ett ställe. Släpper ut luften igen och märker att däcket har gått. Får tag i servicebilen som är förhållandevis nära, skickar iväg Peder med gruppen och planen är att jag ska ansluta någonstans längst vägen sedan om det är möjligt.
Dessvärre så finns det inte rätt grejer i bilen så jag hamnar nere i Arenal på cykelbutiken. Nytt bakdäck fixat och sen ska servicebilen vidare mot kusten. Jag inser att dom andra är alldeles för långt bort så det är ingen mening att försöka ta sig åt deras håll. Så jag åker med servicebilen och hoppas kunna hitta några andra grupper.
Mycket riktigt hittar vi två grupper nere i Sa Rapita på ett fik och det är bara slå sig ner i solen för en lunch precis vid havsremsan. Riktigt vackert och varmt idag.
Sen får jag 10 deltagare från en grupp som jag rullar 4 mil hemåt med. Det blev ändå 6 mil för min del men inte riktigt den dagen jag tänkt mig och inte riktigt med de deltagare jag tänkt mig men det blev rätt så bra ändå.
Imorgon blir det Coll de Soller, Deia och Valdemossa. En fantastisk sträcka och en riktig favorit, det kommer bli grymt förutspår jag. Hoppas vädret håller i sig med klarblå himmel, strålande sol och lite vind. Ännu en magisk cykeldag väntar.