Precis som jag förutspådde för två dagar sedan så var det tvärnit i kroppen för mer cykling, testade i förrgår men det var ingen idé så jag vände hem efter 3 mil. Igår låg jag på hotellet och stranden och bara stirrade och tog det lugnt. Har dessvärre lite känning i hals och pulsen är inte som den borde, men en lugn cykeltur idag fungerade ändå.

Det var tänkt 95 km i lugnt och fint tempo för att bara få njuta av lite Mallorcacykling och ändå inte påfresta kroppen. Vi var inte så många, så det blev en normalstor grupp som tyvärr var lite för ojämn kanske så det blev lite utmaningar under dagen.

Ojämnheterna löste vi dels genom att jag skrek “fri fart till toppen” så fort en längre backe visade sig. Det var rätt så många sådana på väg till Sineu så det blev nog ändå tre lite längre backar som alla kunde ta i sin egen takt. Jag kom på den bra idéen att dra fram kameran och försöka cykla ikapp alla uppför och fotografera dom samtidigt. Det gillade inte pulsen direkt så det kanske var dagens sämsta idé.

Tyvärr var vägen till Sineu rätt oinspirerande och rätt rak och tråkig, jag kände mig personligen rätt så seg och tråkig själv. Motvind hade vi också, konstant i typ 3 mil.

Efter några varv i Velodromen blev det vidare mot Porreres för lunch i solen. Därefter väntade en av Mallorcas bättre sträckor, Porreres – Llucmajor, herregud vilken fin väg. Böljande, svepande, uppför, nedför och på andra halvan av sträckan kan man få riktigt bra fart med sig hela vägen till Llucmajor. Går att ligga i 45-50km/h långa sträckor, helt magiskt. Här hade vi ju äntligen fått medvind också. Återigen var det fri fart på schemat.

Sen väntade dagens bästa sträcka, “Hängmattan” det vill säga MA19a från Llucmajor ner till S’aranjassa. Återigen fri fart och jag tänkte att jag skulle satsa lite, kanske dumt när man har någon infektion i kroppen, men det kändes som ett bra läge med några starka cyklister i gruppen. Jag drog solo ganska länge, antagligen med folk på min rulle som jag inte la märke till, sen drog en av killarna om och jag kunde segla med på rulle och så drog vi om varandra två-tre gånger innan vi nådde botten. Oklart vem som “vann”, Strava meddelade att jag plockat QOM och snittat 49km/h i 8 minuter (och då går det uppför ibland) så jag är MER än nöjd. Kanske årets prestation. Toppade nästan 74 km/h vilket ju är helt sjukt fort egentligen. Men nog om det, är antagligen bara jag som bryr mig om det här och tycker det är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ coolt. Men i alla fall.. kom ihåg min gigantiska prestation bara och så vänder vi blad och går vidare…

Därefter välförtjänt Mojito i solen utanför hotellet… guideförmån…

Tyvärr har jag något i kroppen så det blir inga mer mastiga turer den här resan, morgondagens bergsrunda blir tyvärr något kort och platt med någon av de långsammare grupperna. Vill inte ge mig iväg själv i fall jag måste avbryta. Känner mig ganska nöjd med 12(!) cykeldagar i kroppen så jag klagar inte alls egentligen för att sista dagarna blir något annat än jag tänkt mig. Det har varit grymt ändå.