Några korta ord om första etappen på Vänern Runt, vi var en stor grupp, 22 man och uttalat tempo 28-30km/h. Det kändes sådär lagom mysigt liksom. Start 8.25 och så mycket som 228 km stod på schemat, från Örebro till Åmål skulle vi.
Redan vid start går det åt pipan när en kvinna som har missat sin egna grupp som startade en timme tidigare hoppar in i vår (grupperna startar i hastighetsordning, så ju senare start desto snabbare går det). Det går ju inte att säga nej, för grupperna efter oss skulle ju bara bli värre och värre. Tyvärr så går det ju alldeles för fort för damen och på Vänern så kör man inte ifrån någon, så är det bara. Det blir därför måttligt till obefintligt tempo till första depån efter 6 mil där hon tack och lov kan byta till en annan grupp. Äntligen får vi stå på lite!
Fösta depån, bull-depån…
Efter depån så kan vi äntligen sträcka ut lite, tyvärr blåser det, kraftigt. Det är rejäl sidvind så gott som hela tiden. Det kommer kastvindar som tar tag i cykeln och flera gånger så funderar man ju på om man kommer blåsa ner i diket snart. Jag tackar gudarna för att jag har lite mer tyngd på cykeln för då sitter man ganska stadigt när det blåser sådär. En liten 50-60 kg´s cyklist har det ju desto värre när det blåser såhär.
Eftersom det blåser så mycket så är tempot väldigt beskedligt, en del har det dessutom jobbigt så vi tar det bitvis väldigt lugnt. Mina ben känner av New York så egentligen är jag nöjd med att det går lite lugnare bitvis, men pulsen var ju stenlåg så jag hade nog velat köra på en hel del mycket mer än vad det blev idag.
När vi kommer fram till dagens andra depå så är det dags för KORV!! Varmkorv känns bara så hel-rätt när man har cyklat 128 km, det kan bara inte bli fel. Jenny passade på att demonstrera sälen mellan tuggorna…
Efter korvstoppet(!) är det bara dags att börja harva igen. Det fortsätter blåsa kantvind och man får verkligen ingenting gratis, verkligen ingenting. Det var riktigt länge sedan jag cyklade i sån här blåst, hade jag vetat innan så hade jag kanske sovit över imorse……….. eller inte.
1-2 mil från sista depån som ligger efter 187 km så börjar det regna också, termometer visar bara 9-10 grader så regnet känns verkligen som pricken över i:t. Misären är total när lite stänk övergår till riktigt regn, suck. Vi harvar på, depå nummer tre är den så kallade “risifrutti-depån” och det känns riktigt gott att trycka i sig två stycken efter nästan 19 mil, det börjar kännas att man har varit ute och cyklat i rätt så många timmar nu.
20 km från mål så börjar en del bli rejält trötta, det blåser som attans och det regnar. Det går olidligt långsamt bitvis och man börjar fundera på om vi någonsin kommer komma fram. Tiden i mål blev nästa en h långsammare än i fjol, men med tanke på vindarna och gruppens fartambitioner hade det nog inte gått att göra så mycket annat.
Kan ju nämnas bara som jämförelse och för att visa på vilken påverkan vinden hade på hastigheten att Rejlers-gänget (med sub8-ambitioner på Vättern) snittade 30.5 km/h så då känns våra knappt 26km/h lite bättre även om det som sagt var lite väl olidligt på slutet. Men men, imorgon är en annan dag… då kommer det gå fortare!
Imorgon är det dessutom utlovat SOL, HELA DAGEN!!! Herregud vad skönt, jag har verkligen slutat helt att cykla i regn, det finns ingen mening längre. Hade prognosen för helgen varit regn varje dag så hade jag garanterat stannat hemma i Stockholm och gjort något vettigare. Nu är det som sagt sol på gång och då känns morgondagens 224 km genast en hel del mycket bättre. Vindarna ska tyvärr bli ganska dåliga även imorgon så det kommer nog bli lite slitigt också men vad gör det när man får SOL?