Får bli en kort rapport på riktigt för nu är det egentligen läggdags sen länge och dags att ladda om till morgondagens och den sista etappen av årets Vänern Runt! Idag började vi i sol och avslutade i sol (och hade sol sol sol sol där mellan), behöver man skriva något mer egentligen?

Det var start 8.25 och 227 km stod på schemat (exakt lika mycket som igår, fast det egentligen “bara” var annonserat 224 km, men lite bonuskm har väl ingen dött av?).

Första 42 km till dagens första depå, bulldepån, bjöd på väldigt kuperad terräng samt ungefär en 10 km med fri fart (eftersom det är så kuperat, smalt och snirkliga vägar). Riktigt rolig sträcka, förra året regnade det när vi cyklade där, i år var det bara SOL! Därefter blev det lite välförtjänt vila i solen och lite struntpratande med cykelkompisar!

Sen var det ungefär 75 km till dagens andra depå, korvdepån. Det blåste ju rätt kraftigt även idag, tyvärr kantvind återigen och det kändes verkligen i början att det var tungt. Det är ju inte så mycket att göra annat än att gilla läget och hoppas på bättre vindar. Idag visste vi ju att vi skulle byta riktning så det kändes skönt att åtminstone ha förhoppning om att få medvind åtminstone någon liten bit. Det snurrade i alla fall på rätt bra fram till andra depån, sol och sol och “lite” jobbig vind.

I andra depån blev det för många korvar, eller 2 är egentligen ganska lagom, och välförtjänt vila och förhoppningar om att nu vänder vindarna och blir lite snällare och vi kanske eventuellt kan få lite mer medvind för hittills hade vi väl haft ungefär noll medvind. Det gäller ju att verkligen fiska efter minsta lilla halmstrå…

Sen var det väl återigen typ 6-7 mil fram till nästa depå (känns för övrigt sjukt lyxigt att aldrig behöva cykla längre än 7 mil innan det är dags att stanna och fika igen, cykling när den är som bäst). Vi fick äntligen lite mer medvind och det flöt på fin fint till sista depån (den berömda risi-frutti-depån, oslagbart efter alldeles för många timmar igång).

Risifrutti och kanelgifflar, känns ungefär som det bästa man någonsin ätit när man cyklat nästan 18 mil (allting smakar liiiite bättre när man cyklat så långt/länge).

Sen blev det lite frifart i krokarna av Kinnekulle (vi missar såklart toppen och de sista 3 km som är det riktiga Kinnekulle men det ska vi kanske vara glada för). Skönt hur som helst att få mosa på lite i eget tempo och få trycka på som attan utför, äntligen! Sen samlade vi ihop oss och rullade de sista lättåkta milen mot målet för dagen, Mariestad. Vi hade medvind så gott som hela vägen hem och det kändes oerhört välförtjänt!

Mysgruppen (grupp 11) är inte bara mysigast utan dessutom loppets största grupp på 22 (till 24 man). Trots att vi inte känner varandra så fungerar det oväntat bra att köra så många, visst blir det dragspel och lite ryckigt ibland men med 22 man som inte kört tillsammans innan så är det helt ok. Många ryggar att gömma sig bakom i vinden iaf..
Imorgon blir det kort och “bara” 13 mil, ska bli väldigt skönt att runda av med en kortare runda. Känner mig sliten efter New York och lite halvrisig/förkyld så jag behöver vila upp mig i några dagar så är jag ready to go snart igen…