Jag brukar aldrig köpa “fotografierna” (som om det vore en självklarhet att någon alltid fotograferar när man kör lopp) när jag kör lopp. För det första så är det alltid så himla dyrt (säkert väl värt men ändå) och för det andra så tar jag så många fotografier själv och för det tredje så behöver världen inte se fler fotografier på mig när jag cyklar. It has been done, far to many times!

MEN, på GFNY så kostade fotografierna bara 29.90$ (268 kr) och då var det ändå 45(!) fotografier på mig och 52(!) “scenery pictures”, alltså bilder på omgivning och loppet i sig. Det kändes ändå som om det kunde vara värt den lilla summan!

Bara att man fick med den här gjorde väl köpet värt det? Den sitter redan på väggen i sovrummet och en på toaletten och en i hallen ovanför cyklarna… såklart! Tänkte trycka upp lite sängkläder eventuellt också när jag ändå håller på! Eller kanske vita halvgenomskinliga linnen med denna tryckt på?

Ja, men om vi ska sluta titta på brudarna och fokusera på det viktiga. Jag på cykel! Man kan ju tänka sig att på grund av att man blir fotograferad av lite mer proffsfotografer så borde ju resultatet blir därefter, men tydligen behöver man anstränga sig lite själv också för att det ska se bra ut. Det räcker inte bara med att ställa ut cykeln.

Steg 1 är ju att man håller sig vaken på cykeln, har man inte glasögonen nere så borde man se till att åtminstone hålla ögonen öppna (speciellt när man ser en kamera).

Sen är det ju inte så fördelaktigt att dricka samtidigt som man blir fotograferad, ett tips är ju att åtminstone inte fylla kinderna så man ser ut som en hamster.

Och det går att le och hålla ögonen öppna, jag lovar! Jag vet inte varför jag tyckte att det var en bra idé att blunda så fort jag såg en kamera? Glasögon på kanske vore något, då syns det inte om man sover eller cyklar.

Sen vet jag inte om man borde ta i uppför när man ser en fotograf? Egentligen borde man ju bara kliva av cykeln, dra ner dragkedjan och dra några poser och sen cykla vidare. Det här blev ju inte alls så tilltalande, jag har inte ens dragkedjan nere…

Och så slutligen, hur tänkte jag här? Jag drar upp den svenska Marmotte-mannen (han har säkert ett bättre namn, men han var svensk och vi pratade om Marmotte så det får bli smeknamnet). I alla fall, jag drar upp honom i en spurt för att jag själv vill komma under 7h (observera klockan i bakgrunden). Sen lagom till målfotograferingen så går han såklart om mig innan mållinjen, han ser dessutom ganska relaxad ut medans jag ser ut som om jag håller på att dö och har cyklat Tour de France gånger två. Nej, usch, det blev ju inte alls bra. Gör om gör rätt till nästa gång säger jag bara!

Alltså, av 45 fotografier blir det ju rätt lätt några bilder som är “sådär” om man ska vara petig. Men det finns bra foton också, tror det eller ej, men det får bli senare….. (inte om 9 dagar, jag lovar).